Riktig korrigering? MOON LP5.3RS & LP3

Datum: December 2008

Plats: Malmö & Göteborg

Riktig korrigering?

Moon Audio LP 5.3RS & LP 3

Inledning av Per (Pac);

Även om Kanadensiska Simaudios varit verksamma i över 25 år är inte de vanligaste på våra breddgrader. Deras MOON-märke lanserades i mitten på 90-talet och har sakta men säkert tagit sig utanför den nordamerikanska kontinenten. När Micke och jag fick chansen att låna två av deras RIAA-förstärkare LP 5.3RS och LP 3, svarade vi direkt "JA!!". Det är svårt för två svårt vinylsmittade HiFi-entusiaster att stå emot en sådan lockelse.

De två RIAA-förstärkarna vi lånade av Audionord var LP 3, som är deras instegs RIAA, och LP 5.3RS, som tillhör deras "5.3"-serie. Micke(Audionet) och jag(Pac) bestämde oss för att inte dela med oss av lyssningsintrycken innan vi skrivit dem för att på det viset inte påverka varandra. På så sätt hoppas vi skapa två fristående intryck från två helt skilda anläggningar och helt skilda HiFi-entusiaster.

Klickbar bild!

LP 3

LP 3 är ett robust byggt RIAA med extern nätdel av väggbulemodell. Tack och lov så justeras förstärkning och last inuti aluminiumlådan så jag tog mig en en stund med förstoringsglas och lupp för att se på hur de gjort. Vad jag kan bedömma har de gått grundligt tillväga. En av anledningarna till att de fått ner storleken är att de har en kompakt layout med ytmonterade komponenter. Den stora fördelen med kompakta mått och ytmonterat är att man kan få ner

längden på signalvägen till ett minimum. Det gör att det blir enklare att tygla elektromagnetisk påverkan samt emission. RIAA-kretsen är baserad på operationsförstärkare med polypropylenkondensatorer både för kraftavkoppling och RIAA-korrigering. Kraftdelen blir av naturliga storleksskäl inte så imponerande när man bygger så kompakt som LP 3 är. Men de lämnar inte elektroniken åt sitt öde åt de störningar som tar sig genom väggbulan. Både plus och minus matningen drosselfiltreras och elektronikens spänningar regleras från den drosselfiltrerade inspänningen. Att ha en väggbula skapar även utrymme för den egna uppfinningsrikedomen. Mer om det under min DIY-parantes i slutet av artikeln.

Kretskortet är ett flerlagerskort med separata jordplan. Den LP 3'an vi fick lyssna till var ROHS-märkt. Det kan ju tyckas att en

Klickbar bild!

miljömärkning inte har i en HiFi-artikel att göra, men den som läst/hört "den är lödd med silverlod" som försäljningsargument bör spetsa öronen. ROHS betyder bland annat att man skall reducera blyinnehållet i produktionen till noll. Vanligt lödtenn innehåller bly och det har man altså fått byta ut om man skall ROHS-märka sin produkt. Det man har kvar som alternativ är... Ja just det, silverlod. =)

Last-och förstärknings-justeringarna görs på små omkopplare monterade på kretskortet. Förstärkningen har två steg, 40dB för moving magnet pickuper och 60dB för moving coil. Lastjusteringen har inte bara resistiv last(100 ohm och 47 kilo-ohm) utan även en kapacitiv last(0 eller 100 pico farad). Att kunna lasta om med kapacitiv last är inte jättevanligt men ibland med vissa pickup/tonarma/tonarmskabel-kombinationer kan det vara användbart så här får MOON LP 3 ett plus i kanten.

Klickbar bild!

Att koppla in LP 3 i anläggningen är an ganska enkel operation. Man skruvar bort skruvarna för locket i bakkant på lådan och drar ur kretskortet bakåt, gör sina justeringar, skjuter tillbaks kretskortet i lådan, skruvar dit skruvarna för locket, kopplar in sina signalkablar och sätter i kontakten från det externa kraftaggregatet. Hela proceduren tar mindre än 10 minuter och är väldigt enkel.

Kontakterna på LP 3 är bra, speciellt jordskruven är föredömlig. Räfflorna på skruven gör att man får bra grepp och kan skapa en godkontakt till skivspelarens jordkabel.

LP 3 uppe på scen.

hemma hos Micke (Audionet);

För mig är MOON från Simaudio som märke ganska okänt. Jag har en kompis som lever lyckligt med ett slutsteg från dem och jag har lyckats närvara ett par mässor där de bjudit upp till musik, men bortsett från det så känner vi inte varandra närmare. Det skall vi ändra på!

Jag plockar ivrigt ihop en samling plattor som jag skall använda för att försöka klargöra mina lyssningsintryck.

Wilmer X - Klubb Bongo
Wilmer på scen, skånsk rock får ta sig genom LP3. Basgångarna känns fylliga, men jag saknar lite längst ner i botten jämfört mot min referens. Det känns lite snällt, jag önskar en aning mer råhet och attack för att Wilmer skall ta ett riktigt grabbatag i mig . Klangen från inspelningen känner jag igen och är något varmare än brukligt i min anläggning.

Fortsätter med Hon är ihop med en insekt; ett spår som har högre puls. Energin i musiken ökar och utrymmet för tonerna tätnar. Tyvärr blev detta ett spår som inte lyckades locka fram det bästa ur LP3. Det blev för mycket på en gång och det grötade ihop sig, instrumenten bildad en matta av ljud som saknade tyngd och driv. Ljudbilden kröp ihop och det utspelades en platt tvådimensionell scen.

Monica Z - Varsamt
Pickupen hoppar till och skivan snurrar, samma härliga svarta bakgrund som brukar nå mina sinnesintryck från denna skiva, härligt! Monicas röst som är lite besvärlig ibland tar sig fram genom luften och träffar mitt hjärta. Ett solitt framförande av Monica och hennes röst trivs med LP3. Monica har det lite trångt på scenen, instrumenten har inte lika mycket utrymme som de brukar.

Rickie Lee Jones - Girl At Her Volcano
Ytterligare en dam gör sig bekant. Rickie Lee Jones har blivit en flitigt spelad artist i vårt hem och denna inspelning är den absolut mest dynamisk som snurrat på min tallrik. Spåret #8221;Under the boardwalk#8221; är min dynamiktestare. LP3 har inte samma resurser att hantera dynamiken som Audionets PAM V2. Det är lättlyssnat med värme och musikalitet, basen tappar lite ork i botten men ger inte avkall på rytmen. Som jag tidigare noterat är ljudbilden i djupled begränsad. Jag är ändå lite förvånad över att denna RIAA som till formatet inte gör så mycket väsen av sig ändå hänger med så pass bra i svängarna.

Smog - A River Aint Too Much To Love
När nu nästa platta skall få ge mig mer intryck av vad den lilla svarta lådan kan prestera så noterar jag ett litet brus. Tanken som far genom min skalle i nästa moment är att det kanske inte var så lyckat att testa utan vetskap om pris. När jag läser igenom mina anteckningar så kan jag se hur jag upplever den i en direkt jämförelse med min referens. Hmmm, jag fortsätter i alla fall och fler intryck ger sig till känna. Klangen är underbar i gitarren, anslagen är smekande och mjuka över stålsträngarna, mycket behagligt.

Jennifer Warnes - Famous Blue Raincoat
Bilden av LP3 börjar bli tydlig. En värme i musiken gör sig gällande och Jennifer låter bra. Hennes röst har bra närvaro och den tonala klangen uppskattas av mig. Precis som tidigare så är tillkortakommande tydliga på samma områden. En del detaljer försvinner för mig även här, basen når inte riktigt lika djupt och ljudbilden är något krympt i alla dimensioner.

Hemma hos Per (Pac);

Storleken på LP 3 kan vara förledande. Det är lätt att man börjar fundera på vad en så pass liten apparat mäktar med. Vi är ju vana vid att ett RIAA skall ha betydande storlek och helst ha en vikt som matchar. Det var med viss misstro jag började lyssna på LP 3. Redan när jag kopplade in LP 3 fick jag en vägledande signal; Jag brukar alltid kolla att jag får ljud i riggen efter en omkoppling genom att göra rent nålen på pickupen med en liten borste. Det var väldigt tyst om riggen innan jag drog med borsten. Jodå, jag hade kopplat rätt men som sagt; LP 3 var tyst, riktigt tyst. Jag började med ZZ Top - 10 legendary texas tales, skitig bluesrock med mycket känsla. Känslan fanns där men musiken "översköljde" mig inte utan höll sig snyggt på högtalaravstånd så jag kunde plocka in det som jag ville. Det var bra "drag" och det kändes rytmiskt, precis som det skall göra. Nästa platta ut var också inom Bluesen, men

Klickbar bild!

en svensk artist denna gång;Peder af Ugglas - Autumn shuffle hamnade på skivtallriken. Nu hände det grejer må jag lova! Det blev luftigt, välupplöst, mjukt och alla instrument lät "instrument". Jan-Eric Persson har vårdat grundmatrialet fint på den här utgivningen och den dimunitiva LP 3 hängde med i svängarna. Efter åtkilliga plattor av växlande kvalité började ett mönster växa fram. Det var dags för paradplattan med stort "P" för tillfället. För ungefär ett år sedan förärade en kompis mig BIS inspelningen av Antonio Vivaldi - THE FOUR SEASONS med Nils-Erik Sparf. Det är en helt fantastisk tolkning av de fyra årstiderna på en fantastisk inspelning, kort sagt det bästa av det bästa. LP 3 visade upp samma spelstil igen, "känslan" fanns där men den sköljdes inte över mig utan jag kunde lungt sitta där och "plocka" det jag ville ur ljudbilden. På några ställen på skivan undrar jag om inte Nils-Erik Sparf egentligen är näcken för han spelar som om det inte fanns någon morgondag. Det är väldigt dynamiskt samtidigt som man kan höra stråkarna glida över strängarna. Allt detta fick LP 3 med. Misstron hade sedan länge förbytts mot en känsla av respekt. LP 3 gjorde riktigt bra ifrån sig i min rigg. Det var dags att ta storebror LP 5.3RS på pulsen.