Samtal om Mårten Design Coltrane

Ett samtal om utvecklingsarbetet med ett unikt högtalarprojekt - Mårten Design Coltrane

Mårten Design http://www.martendesign.com/ har funnits sedan 1998 och är i mångt och mycket ett familjeföretag: Leif Mårten Olofsson är grundare, chefs-konstruktör och designer, Jörgen är marknadsansvarig, Lars-Jerker är ansvarig för grafisk design, hemsida och marknadsföring. Rolf är ansvarig för logistik och tar tillsammans med Anders Bäckström hand om monteringsverkstad och lager i Lidköping. Övriga moment i verksamheten är utlagda på entreprenad hos underleverantörer och konsulter. Två företag i andra branscher finns i sfären runt Mårten Design, Göteborgsbaserade bokförlaget Familjen Olofsson, http://www.familjenolofsson.com/ och Londonbaserade web-designbyrån Blue Monkey Ltd, http://www.bmonkey.com/

Följande text är samtal som tog plats i soffan hemma hos Leif Olofsson, ett par kvällar hösten 2002, i pauserna mellan olika musikstycken spelade på Leifs hemanläggning som givetvis inkluderar ett par Coltrane. Modellen Coltrane hade världspremiär under Arkenmässan i Göteborg september 2002. En internationell lansering av Coltrane och Mårten Design (som hittills funnits i Sverige, Norge och Danmark) sker under 2003, med start på CES - mässan i Las Vegas.
Samtalen är nedtecknade och samanställda i intervjuform november 2002 av Jörgen Olofsson för publicering på http://www.hififorum.nu/

Coltrane från Mårten Design

Leif Mårten Olofsson, hur kom du på tanken med att utveckla Coltrane?
Alla som arbetar med ljudåtergivning när nog en dröm om att konstruera något som går utöver det vanliga, att göra något kompromisslöst, att helt enkelt åstadkomma något som är ”världens bästa ”. Detta har ju något av pojkdröm över sig men denna drift är också lite av en, måhända naiv, sporre för att se hur långt man kan komma. Denna gång ville vi verkligen tänja på gränserna för att se hur långt det gick att komma ljud-, design- och materialmässigt. Det är ju också så att genom att använda nya material i de olika beståndsdelar en högtalare består av – huvudsakligen element, kabinett och delningsfilterkomponenter - så kan man driva utvecklingen framåt och nå längre än vad man gjort tidigare.

Ta det från början…
Från början ville vi helt enkelt göra en högtalarmodell till ungefär halva priset av vad nu Coltrane till slut kom att kosta. Den var en vidareutveckling av de tankegångar som fanns verkställda i modell Miles, som hade funnits på marknaden något år.

Men Miles har en väl en annan princip än Coltrane och har dessutom sjutumsbasar i stället för Coltranes niotummare?
Ja vår huvudleverantör av högtalarelement Thiel & Partner hade just fått fram dessa niotummare och jag som konstruktör såg nu möjligheten att kunna få fram en trevägs fullregisterhögtalare bestyckad enbart med element från dem.
Miles är en s.k. två och en halv-vägs konstruktion och Coltrane är en trevägskonstruktion. Genom att använda ett rent fyratums mellanregisterelement i stället för ett sjutums element som kombinerat mellanregister- och baselement, minskar distorsionen i det viktiga mellanregisterområdet. Där återges t ex mycket av rösthantering, pianoklang, virveltrumma och mycket annan information.

Allt detta tas om hand av det lilla fyratumselementet, men hur arbetar de dubbla baselementen?
Coltranes två baselement hanterar enbart information under 250 Hz (båda arbetar upp till denna nivå) och återger med fullgod dynamik toner ända ner till 20 Hz, medan Miles stannar på 32 Hz. Mycket av rumsinformationen (alltså upplevelsen av rummet i ljudbilden) som ju är viktig för att återge en inspelning på ett korrekt sätt, ligger i detta låga register. Det kan dock inte nog understrykas att denna bas måste vara helt ren för annars riskerar den att grumla till ljudbilden och många gånger göra mer skada än nytta. Därför behövs den stora kon-arean i det registret.

Miles från Mårten Design och träprototyp Coltrane

Men först fanns det en trä-variant av Coltrane?
Vi gjorde först en träprototyp av Coltrane bestyckad med två basar, ett mellanregisterelement och en keramisk diskant, samtliga från Thiel & Partner. Och detta var nog egentligen vad vi först hade tänkt oss, för ljudmässigt var den riktigt lyckad. Vi visade den faktiskt på en mässa i Köpenhamn våren 2000 och fick många positiva reaktioner för det rena och välbalanserade ljudet från mässbesökarna.

Thiel & Partners element ingår i alla Mårten Designs konstruktioner, vad är det som gör att ni valt arbeta med dessa?
Vi har redan från starten 1998, när vi började producera högtalare mer kommersiellt, intresserat oss för deras element. Jag tycker de kombinerar det bästa ur de dynamiska högtalarnas värld med ljudbild och upplösning ur panelhögtalarnas värld. Denna kombination av dynamik och snabbhet tillsammans med upplösning och detaljrikedom kan om man behandlar elementen på rätt sätt, ge ökad närvarokänsla och värme och dessutom spela med fantastisk musikalitet. De har bara en nackdel, förutom att de ställer stora krav på konstruktion och komponentsammansättning, och det är att de är dyra i inköp. Vi har trots detta valt att använda deras element även i vår instegs-modell. Det kanske inte är smart ur ett strikt ekonomiskt perspektiv men å andra sidan är det av betydelse att man kan känna igen den speciella karaktär som dessa element ger, i alla våra modeller.

Som konstruktör är det förstås stimulerande att använda denna typ av element?
Ja, jag är attraherad av den air av kompromisslöshet dessa element utstrålar. Det går helt enkelt inte att lura dem att spela bra med mediokra material. De återger mycket precist det som kommer in i dem och det är för mig som konstruktör den viktigaste egenskapen ett element kan ha. Det ger verkligen en hörbar skillnad om man byter från en komponent till en annan även om dessa mäter likvärdigt.

Hur stor del av konstruktionsarbetet är mätningar för dig?
Jag tillhör den grupp av konstruktörer som inte lägger så stor vikt vid mätkurvor och datorsimulationer. Simuleringar och mätningar har man stor nytta av speciellt i inledningsskedet av en ny konstruktion, men man får inte övervärdera mätningar längre fram i konstruktionsprocessen. Då måste det vara lyssnandet som dominerar. Det huvudsakliga lyssningsarbetet gör jag i ensamhet men för att undvika att jag vänjer mig vid ljudet jag nått fram till och tar det som referens för hur det skall låta, har jag valt en metod för att undvika hemmablindhet. I detta skede tar jag hjälp av en referensgrupp som kommer och ger omdömen när jag gjort förändringar i avstämning och komponentval. Jag väger referensgruppens subjektiva omdömen mot min egen (givetvis också subjektiva) uppfattning och fattar sedan beslut om hur jag sedan skall gå vidare i processen. Jag har inte mycket till övers för den stil som man ibland kan möta, där konstruktören ”vet” att hans konstruktion är ”världsbäst”, just för att hans skapelse mäter perfekt. Jag tycker också att mätningar är viktiga och man kan definitivt inte bortse från dem, men man får inte heller se mätvärden som självändamål. Bara för att en högtalare inte mäter riktigt optimalt, behöver det inte betyda att konstruktören misslyckats utan kanske att han valt en personlig stil och prioriterat vissa egenskaper, som han kommit fram till genom lyssning.

Men varför stannade inte utvecklingsarbetet av Coltrane med trä-varianten?
Nej, för det dök upp ett nytt diskantelement från Thiel & Partner där membranet var tillverkat i ren diamant. Detta material är det enda som är ännu styvare än de befintliga keramerna och jag kunde helt enkelt inte motstå att prova detta. Det slumpade sig så dessutom att det hade samma mått som det element vi hittills använt så det var enkelt att bara byta.

Berätta om första gången du kom i kontakt med diamantdiskanten…
Jag brukar spela på våra prototyper i min hemmiljö dels för att kunna maximera lyssningstiden och även för att utröna hur de fungerar i en vanlig bomiljö. När vi först fick diamantdiskanterna levererade låg jag sjuk, med ganska hög feber, men kunde trots att jag inte mådde bra inte låta bli att byta ut de keramiska diskanterna på en gång i trä-prototyperna, som jag hade uppställda i mitt lyssningsrum. Jag trodde inte mina öron – med några enkla handgrepp hade jag helt plötsligt fått fram något oerhört – en högtalare som, trots att diskanterna var helt oinspelade, lät mycket bättre än vad jag i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Jag sprang helt enkelt genom väggen när jag febersjuk hörde välbekanta Jeanette Lindström (sång) och Steve Dobrogoscz (piano) för första gången med Coltrane bestyckad med diamanter.

Men det räckte inte med denna uppgradering?
Hittills hade jag trott att diamantdiskanterna bara skulle bli ett intressant – och dyrbart – experiment. Något som möjligtvis skulle kunna tillfredställa min egen perfektionism, men inte trodde jag att det skulle finnas kommersiellt intresse av en så pass dyrbar produkt. Det jag plötsligt insåg var att Coltrane, i o m detta enkla handgrepp med att byta diskantelement, plötsligt blev en högtalare som ljudmässigt klassade ut allt jag hittills hade hört.
Men efter att den första euforin lagt sig (och febern hade sjunkit något) insåg jag att det pris som Coltrane med diamantdiskant nu betingade inte motsvarades av Coltranes yttre, rent designmässigt. Trä-Coltrane byggdes i en dubbel MDF-board 2x19 mm med viskoelastiskt lim emellan, men var ganska klumpig och tung (110 kg st). Dessutom hade vi sedan tidigare funderingar på att byta material i själva kabinettet.

Diskantmembran i ren diamant från Thiel & Partner

Vad är det tekniskt som gör diamantdiskanten så attraktiv?
Genom att membranet är tillverkat av det styvaste material som vi känner till, existerar inga resonanser över huvud taget inom det hörbara området. Första resonansen hamnar vid 100 kHz och det får ökad betydelse nu när vi närmar oss ett bredare genombrott för SACD och DVD-Audio, som har ett betydligt utökat frekvensomfång gentemot CD-formatet. Inte ens med dessa format riskerar vi att få lida av den stygga tredjetons-distorsionen inom det hörbara området.
Mätmässigt är distorsionen så låg i detta element att den knappt går att mäta upp den över huvud taget. Jämfört med vad som i övrigt finns att tillgå på den öppna marknaden är skillnaden distorsionsmässigt avgrundsdjup.

Det man slås av när man lyssnar till karaktären på diskanterna är en märklig upplevelse - att man inte hör den?
Ja så kan man faktiskt uppleva det. När det är tyst på inspelningen finns det inget som låter eller skramlar, det är tyst. Och det är aldrig riktigt tyst i andra diskantelement och det är det som man kan uppleva som den stora skillnaden. Det kan verka ironiskt att man pratar om tystnad i ljudåtergivningssammanhang, men så fungerar det i realiteten att det är frånvaron av distorsion man hör. (Eller inte hör eller hur katten det nu blir…)

Du har aldrig uppskattat rent fysiskt stora högtalare?
Nej min grundläggande filosofi vad det gäller storlek och placeringsbarhet av mina konstruktioner är att dessa skall kunna användas i vanliga rum där (mer eller mindre) vanliga människor skall kunna vistas. (dvs. bo och leva)
Något av det värsta jag vet är dessa ”monster” till högtalare som tränger undan allt mänskligt i sin närhet och ställer så stora krav på lyssningsrummet att så få i realiteten kan använda dem att det i mina ögon blir ren absurditet. Det finns högtalare som måste ha fyra meters takhöjd och det finns högtalare som skall vara placerade si och så många meter från bak- och sidovägg för att tillnärmelsevis spela enligt sin kapacitet och sedan ställs de ändå 30 cm från bakvägg i ett alldeles för litet rum.

Vad är din uppfattning till skillnad från andra konstruktörer?
Jag tror jag har en mer funktionalistisk inställning till det hela. Våra högtalare skall alla kunna spela optimalt i vanliga rum och gärna i ganska små rum. Våra kunder har trots att Mårten Design inte är något lågprismärke precis, vanliga lägenheter och små hus med alldeles vanliga vardagsrum där musikanläggningen står bredvid TV:n och där vanliga soffgrupper med tillhörande bord osv. finns. Det perfekta rummet finns, enligt mitt sätt att se, inte i verkligheten. Högtalaren måste konstrueras efter hur verkligheten ser ut och motsatsen är i praktiken ogörligt.

Och detta gäller även toppmodellen Coltrane?
Coltrane kan man spela med mycket bra resultat även i rum mindre än 20 m2 och det finns möjlighet att reglera basområdet efter rummet med en ratt nere vid terminalerna. Det finns dock inget egentligt ”nolläge” utan man får helt enkelt anpassa basnivån till rummet +-1dB.


	Coltranes baksida

Men du kan väl inte på fullt allvar mena att Coltrane köps av normala människor?
Helt normala och vid sina sinnens fulla bruk är de med all sannolikhet inte men skämt åsido, vem vill inte verkställa sina drömmar och verkligen ge sig hän åt något så sinnligt som en förstklassig musikupplevelse.

Du jämför ibland hifi med andra områden?
Ja, det tycker jag är relevant att göra. En högtalare av Coltranes kaliber kan man använda 365 dagar om året med största behållning. Säg vilken seglare, bilfantast eller motorcyklist som kan göra det med sin kostsamma hobby. Ofta används en segelbåt eller motorkryssare som kostar miljoner bara några dagar per år och ingen idiotförklarar båtägaren för det. Jag äger själv ett mycket fint sommarhus, som varje år kostar ansenligt i tid och pengar för underhåll och där är jag nästan aldrig. Detta ganska irrationella beteende anses helt normalt. Däremot om man köper exklusiv hifi kan man ganska ofta möta en så stor oförståelse att det tangerar ren dumhet.

Finns det andra fördomar mot de stackars audiofilerna?
Ibland hör man påståendet – jag kan inte höra skillnad på min anläggning för 3000 kr och på en anläggning som kostar 100 gånger så mycket, för mina öron är inte så förfinade. Detta är förstås rent nys. Dessa människor har inte tagit sig den lilla tid som behövs av lyssning och jämförelse för att inse skillnaden mellan medioker och god ljudåtergivning. Man behöver inte vara byggd av något speciellt virke för att uppskatta god ljudåtergivning och Mårten Designs kunder är vanliga människor, med de mest skiftande bakgrunder, som helt enkelt har musik och hifi som ett fritidsintresse.

Men varför är den breda allmänheten så oförstående?
Jag ser faktiskt saken som ett marknadsföringsproblem. Om hifibranschen hade en bråkdel av t ex bilbranschens marknadsföringsbudget hade läget säkerligen varit ett annat. Men nu när utvecklingen går mot att hembio hamnar i fokus i hemmen, märker jag att intresset bland bredare folklager även för tvåkanalsljud ökar och det tycker jag är mycket positivt. Hoppas nu att branschen som helhet tar möjligheten att attrahera nya intressenter, förhoppningsvis även bland kvinnor, och medvetet arbeta för att bredda intresset för god ljudåtergivning. Då måste man vara försiktig så man inte skrämmer bort vissa grupper med en allt för teknisk och besserwisser - aktig attityd. Vi bör alla påminna oss, då och då, om att det är upplevelsen av musik som är det centrala i vår verksamhet. Och vem av oss äger rätten att ha synpunkter eller rätten att kritisera en medmänniskas personliga upplevelser av musik? Med detta menar jag givetvis inte att allt skall tillrättaläggs och man alltid skall uppleva en musikinspelning på ett ”trevligt” sätt – tvärtom egentligen.

Skall det inte vara trevligt att lyssna på musik?
Det är klart att det nästan alltid är trevligt med musiklyssning, men om man tar ett live-framträdande med en jazzgrupp som ett exempel, låter detta inte hela tiden mjukt och tillrättalagt. Ofta bombarderas trumhinnorna med riktiga ljudchocker, som när trummisen verkligen går lös på trumsetet, när en saxofonton spricker eller med en kraftig trumpetstöt. Finns dessa ljud - som kan upplevas som oangenäma - med på inspelningen skall dessa givetvis återges av högtalaren. Detta att man vill lyssna till ett mjukt och lättillgänglig ljud är en i o f s mänsklig brist, jag upplever hos många hifi-entusiaster.

Du brukar nämna livemusik i detta sammanhang..
Gå mer på livemusik är mitt enkla råd till alla som är intresserade av musikåtergivning (och då helst i mindre sammanhang där man kan höra instrumenten åtminstone till dels direkt från källan, alltså musikerns instrument eller individuella förstärkare och alltså inte allt ljud ur en jättestor PA-anläggning) och försök att använda livemusiken som referens istället för det ljud du råkar ha i din hemanläggning. Hemmablindheten är verkligen blind och vad jag förespråkar är en öppnare attityd till nya upplevelser.

Sedan har vi ju kvaliteten på inspelningarna också?
Ju mer välupplöst och ju fler detaljer högtalarna kan förmedla utan färgningar ställer de i motsvarande grad krav på kringutrustning och så även på det man stoppar in i cd-spelaren och den inspelning och den procedur som sker innan cd-skivan rent fysiskt produceras. Om högtalaren, anläggningen och rummmet i övrigt inte nämnvärt färgar ljudet från cd-skivan hör man osminkat det som finns på skivan. Det är tyvärr ganska ofta själva grundmaterialet, alltså skivorna, inte håller måttet. I Coltranes fall är det dock inget större problem för på den nivån vet alla att stora krav ställs på allt runt omkring. Men för våra övriga modeller som också har mycket välupplöst ljud finns det ibland tendenser till besvikelse när någon åhörare får just sin favoritskiva avklädd, på ett sätt han inte hört tidigare på någon av våra modeller. Å andra sidan belönas lyssnaren desto mer, när det som alltid borde fungera verkligen fungerar, och man genom att alla detaljer återges korrekt i sitt sammanhang kommer närmare själva musiken - en närvarokänsla som ger en förhöjd musikalisk upplevelse.

Slutsatsen av detta resonemang blir...
Verkligheten är inte alltid vacker och mina konstruktioner förskönar inte utan återger verkligheten, åtminstone som jag upplever den.

Det var en lång utvikning, men nu tillbaks till kabinetterna på Coltrane...
Ja, nu hade vi alltså en högtalare som lät som en ”miljon dollar” men som utseendemässigt inte höll måttet och dessutom var den för stor. Vi funderade då på om det fanns andra material som kunde användas och nu kunde vi tänka oss att lägga mer pengar på detta område. För vi insåg också att det fantastiska ljud vi nu uppnått skulle kunna bli ännu bättre med förbättrat yttre skal.

Hur viktig är kabinettet i en högtalarkonstruktion?
Lådan är oerhört viktig. Det är svårt att gradera i procent men man kan med en välbyggd, avstyvad och stum kabinettskonstruktion göra enormt mycket för ljudbilden.

Kan du ge exempel?
Det som gör t ex Wilson till en så framgångsrik konstruktör och som gör den speciella ljudbild som är karaktäristiskt för hans skapelser, är enligt mitt sätt att se till övervägande del beroende av kabinetternas form men framförallt materialet de är byggda av. I Wilsons fall använder de ett corianliknade, helt portätt och stumt material som är mycket tungt material rent viktmässigt, därav de separerade delarna i lådorna.
Jag sökte ett material som inte var så tungt och som man kan forma som jag ville till en spännande och annorlunda form.

Hur kom du i kontakt med kolfiber?
Genom en slump hittade jag detta material. En god vän till mig, som har en butik som säljer exklusiva badrum, kom fram till mig en dag och visade ett prov på ett nytt tvättställ som han funderade på att börja producera. Det var uppbyggt av en kolfiberkomposit och det var gjutet i mjuka runda former och med imponerande finish. Han sa till mig att ”det här kan la du bygga högtalare av, det vore la fräckt”.
Jag kände på materialet, det var mycket lätt och jag trodde nog knappast det var möjligt att få fram det vi sökte i detta lätta laminat. Men trots allt hade fröet såtts och jag började ändå fundera på om man skulle kunna använda detta till högtalarkabinett. Jag började forska i det hela och upptäckte att kolfiberlaminat-kompositer har ett otroligt brett användningsområde.

Sedan lät du utföra tester?
Ja vi fick tillverkat en enkel provlåda som vi monterade in ett baselement i och gjorde en del mätningar på. Jag upptäckte då att det otroligt styva kolfiberlaminatet var helt vibrationsfritt i en stor del av frekvensområdet, utom vid en punkt som var materialets egenresonans. Det var inte helt olikt det sätt som de keramiska membranen i Thiel & Partners element uppför sig på. Alltså helt uppbrytningsfritt utom vid en punkt - egenresonansen. Om det går att dämpa egenresonansen i membranen så måste det gå att dämpa resonansen i kolfiberlaminatet, resonerade jag. Genom många prov och olika kombinationer av olika material kom vi fram till en sandwich som fungerade tillfredställande.

Det är ju dessutom en väldigt speciell form på Coltranes kabinett...
En av kolfiberns stora fördelar är att man är nästan helt fri att formge det som man önskar. Vi hade nu nått så långt att mina ritningar var klara och min ambition var att designa ett kabinett som först och främst var optimerat ur en ljudmässig aspekt och på den estetiska sidan formgiven med unika och exklusiva linjer. Efter att det roliga men tidsödande design- och konstruktionsarbetet med att bestämma formen på låda, baffel och innanmäte kom vi då till punkten att det var dags att konstruera ett verktyg att gjuta kabinetterna med.

Magnus på Formtech arbetar med att optimera formen av Coltranes kolfiberkabinett i programvaran IceM.

Det är alltså en lång procedur att få fram dessa kabinetter?
Ja, först måste vi göra en avancerad cad-ritning i IceM, som är ett extremt program som används inom bilindustrin och för dataanimationer inom hollywoodfilmer, efter mina handritade ritningar. En sak som vi inte själva hade kompetens till utan killarna på Formtech här i Göteborg hjälpte oss med. Efter cad-ritningen färdigställande var det så dags att fräsa en s.k. plugg, dvs. en exakt form av Coltranes utsida fast fräst i ett speciellt plastmaterial, även den tillverkad av Formtech. Därefter lackas pluggen innan arbetet med själva verktygen kan påbörjas.

Vad tillverkas formverktyget i för material?
Formverktyget tillverkas i kolfiberlaminat och det bör vara tillräckligt för en modell i Coltranes prisläge. Är det frågan om massproduktion måste man tillverka mer hållbara gjutverktyg i massivt aluminium. Sedan sker en komplicerad process rent produktionsmässigt (där både värme och vaccum används) innan det färdiga kabinettet är klart för efterarbete med lack och därefter för montering av högtalarens innanmäte.

Motsvarade slutresultatet dina förväntningar?
Nu föll de sista bitarna på plats, högtalaren blev fullständigt osynlig i ljudbilden och jag är uppriktigt överraskad över hur väl detta material fungerar och förvaltar det som de extremt högpresterande elementen får fram. Vår förhoppning var att genom att byta lådmaterial från den klumpiga mdf-boarden till den smidiga kolfiberlaminaten åstadkomma en blygsam förbättring. Men förväntningarna överträffades med råge redan första gången vi fick kolfiberprototyperna att spela.
Nu är det framförallt den klart utmejslade, nästan fysiska ljudbilden som slår en först när man lyssnar på Coltrane och den kan man i mångt och mycket tacka själva materialet för. Tilläggas bör att Coltrane idag väger runt 50 kg styck.

Detta om kabinetten men sedan finns det en baffel också...
Ja, vi valde att arbeta med massivträ i baffeln som även den har en nästintill ideal form rent akustiskt, med sin rundade form och avfasade kant. Vi använder 2 x 3 cm massivträ med viskoelastiskt lim i mitten. En beprövad teknik som vi använder oss av i flera av trämodellerna vi producerar. Baffeln fästes sedan med tre genomgående bultar som går genom förstärkta avstyvningar inne i kabinettet.


	Lasse på Nya Varvets Snickeri med Coltranes baffel i massiv amerikansk valnöt

De ser ganska traditionella ut framifrån...
Jag tyckte även att det kunde passa att knyta an till en tradition av vackert träarbete i högtalarsammanhang i kontrast till de mer innovativa och hightech-aktiga inslag som kanske ändå överväger i Coltrane.

Vad finns det att säga om delningsfilter?
Jag är ingen vän av branta filter, då jag tycker att de i de flesta fall minskar dynamik och upplösning. Åtminstone i kombination med keramerna från Thiel & Partner. Däremot vill jag i möjligaste mån undvika användandet av s.k. sugkretsar. Det kan vi göra genom trevägskonstruktionen i Coltrane. Där hamnar elementens egenresonans en bra bit utanför det använda området. I de övriga modellerna som är tvåvägskonstruktioner måste vi använda sugkretsar i bas/mellanregisterelementen då elementens egenresonans i dessa fall ligger för nära delningsfrekvensen.

Och komponentval?
I Coltrane är det möjligt att använda ett förhållandevis enkelt andra ordningens filter och det är förhållandevis få komponenter som behövs. Vi använder de bästa som marknaden har att erbjuda, som t ex kondensatorer som MIT RTX, Mcap Supreme, kopparfoliespolar och resistorer från Mundorf samt en speciellt utvecklad teflonringkärnespole med extremlåg serieresistans.

Lite hokuspokus-grejer används också?
Ja, inte kan man göra en riktig modern hightech konstruktion utan lite nyandlig woodoo. Vad som avses är givetvis de lite kontroversiella Quantum Purifiers från Jack Bybee, som vi har låtit fästa baktill på varje element. Ärligt talat vet jag inte exakt vad de åstadkommer rent tekniskt men det är ingen tvekan om vad de gör för dynamiken och renheten i klangen ljudmässigt. Försöken med dessa Purifiers blev så lyckade att dessa nu ingår som en permanent del av konstruktionen.

Leif Mårten Olofsson demonstrerar Coltrane på Arkenmässan i Göteborg, där världspremiären skedde september 2002

Hur känns det nu när projektet Coltrane nu tas emot av hifi-världen?
Jag har levt med detta projekt i tre år - och då menar jag verkligen 24 timmar om dygnet. Och det är fantastiskt roligt att det nu är så enormt stort intresse för Coltrane och Mårten Design som highend-producent.
Jag vill även passa på att här personligen tacka alla som hjälpt och stöttat oss i detta arbete. Ingen nämnd men ingen är heller glömd. Det är åtskilliga personer. Allt från underleverantörer som på entusiasm presterat mer än vad de debiterat, återförsäljare och samarbetspartners, vänner, familj och kollegor som varit inblandade på varierande sätt i olika stadier av utvecklingsarbetet eller som på andra sätt har stöttat mig och Mårten Design.
Det är ju ändå så att det är en så pass långdragen, kostsam och komplicerad process att driva ett projekt i den här digniteten att man helt enkelt är beroende av sin omgivning för att lyckas.

Det tackar vi som varit inblandade för...
Avslutningsvis; alla Mårten Designs modeller är uppkallade efter jazzlegender, vad betyder jazzen och dess stora profiler för dig egentligen?
Många tror att jag är en jazzkännare ända ut i fingerspetsarna men så är faktiskt inte fallet. Det är helt enkelt coola namn att döpa högtalare till. Miles, Mingus, Monk och Coltrane låter ju lite fräckare än t ex VR 4, eller hur? Skämt åsido är jazzen den musik som ligger mig varmast om hjärtat och det beror nog till dels på att det finns gott om goda inspelningar att tillgå inom denna genre, samt att vi har en högklassig jazzklubb (Nefertiti) i Göteborg, som jag besöker så ofta jag kan. Jag uppskattar också den klangmässiga och musikaliska dynamik och mångfald man kan hitta inom jazzen, men vill med detta inte utesluta andra genrer som jag gärna lyssnar på genom ett par Coltrane.


	Coltrane från Mårten design

Texten är sammanställd av Jörgen Olofsson, bildbearbetning och layout Lars Olofsson, november 2002 för http://www.hififorum.nu/