Hemma hos Micke. (klickbar bild!)

Filter och musik

Maskinen är som sagt utrustad med digitala filter. Jag kan tänka mig att det blir två användarläger av dessa filter. Antingen väljer man ett som man tycker låter bra för att sedan låta saken bero. Eller så bläddrar man vant igenom filterkatalogen för att välja just det filter som passade bäst till just den där skivan i samlingen. För egen del så på växlade jag oftast mellan "STD" och "3". Passade inte "STD" så brukade oftast filter "3" funka för att lyfta skivan ett litet snäpp. Skillnaden mellan dessa filter kan vara allt emellan subtil till ganska tydlig beroende på val av musiktyp och inspelning. Vid uppspelning av SACD kopplas dock filterfunktionen ur.
Kopplat till mina högtalares korrektionsenhet var det smidigt att alternera val av spelarens utgång. Noterat att vid uppspelning av SACD stängs den digitala utgångsdelen på spelaren ned och man hänvisas till de analoga utgångarna. Personligen så föll den digitala - koaxiala - utgången mig oftast och mest i smaken. Mellanregistret upplevdes renare vilket gav en naturlig lenhet åt sångröster, en bättre transparens och avgränsning. Även bastoner var bättre markerade och basgångar blev lättare att följa i musiken kontra de analoga utgångarna. Jag upplevde en bättre helhet. Inte natt och dag, för att använda ett slitet uttryck, men jag verkade bli lugnare till själen via koax. Lite lustigt med tanke på att 555:ans större bröder dvs. 777ES och SCD-1, kan tendera att låta bäst tvärtom, men de är också maskiner med en lite annorlunda kretslösning. I paritet med sina bröder behöver spelaren en rejäl uppvärmning innan allt faller på plats.

Väl färdiglekt med filtren och oavsett vilken utgång man än skulle föredra bjuds det på en avslappnad och sådan där självklar ljudbild som i alla fall undertecknad uppskattar. Ljudet och scenen hamnar i regel någon meter eller så bakom högtalarna.

SACD eller bara röksignaler?
SACD som medium bör inte dömas ut innan man har lagt örat på en maskin som kan göra verklighet av den drömmen och visa vad bättre upplösning kan åstadkomma och frambringar vad det är som gör SACD till ren magi. 555 gör ett bra jobb i den meningen. Inga rökpuffar eller ridåer som fördunklar musikens återgivning, och stundtals är ljudet rent fantastiskt. Bara en sådan sak att jag fick mig till låns en skiva - The Day med artisten Baby Face. En genre mellan soul och r´n´b och något jag knappt skulle erkänna öppet att jag lyssnat på. Men här satt jag skivan igenom från första till sista ton och trivdes något oerhört. Sen gäller det bara att hitta något på SACD man verkligen gillar...
 

Lampan blinkar grön...(klickbar bild!)

Smolk i gjädjebägaren?
Att väga fördelarna mot nackdelarna får alla göra lite till mans beroende av personligt tyckande och smak. Inte för att jag hittade många nackdelar men jag vill nämna att den spelar allt med en sorts snällhet. Det vill säga ett spelsätt som får det mesta att låta bra. Vilket i och för sig borde vara en fördel. Men också en fördel som kan slå över till nackdel då så kallad skitig musik kan tappa en aning nerv och attack. Det är heller inte den ljudligt alertaste spelaren på marknaden och kan kännas en aning seg eller trög ibland. Inget som får min alarmklocka att skramla då jag anser att fördelarna kompenserar detta mer än väl, men det är något att tänka på.
Jag kan inte uttala mig om alla 555 på marknaden, men i två fall fick jag spelaren att hicka. Ett fall med en SACD från Telarc och J.S. Bach samlade verk, där den prompt vägrade att spela skivan och ett senare tillfälle med en CD-R, som den inte ville identifiera alls. Båda dessa skivor hanterade min multispelare exemplariskt utan så mycket som en axelryckning. I övrigt förekom det inga problem vare sig med skivor eller vid annat handhavande. Jag misstänker att man får ta det som en och annan förlupen kula av en annars säker skytt.

Sammanfattning