Flint: Helt rätt, jag driver lågohmigt (precis som du gjorde i din simulering) men det spelar ingen större roll för tendenserna i simuleringarna så länge utimpedansen är linjär (vilket tyvärr inte de flesta förstärkare är utan de är snarare induktiva...).
Och jepp de (motstånden) kan ha olika beteenden för slutresultatet beroende på var de sitter i en koppling men frågan är om det är så stora effekter som man inte lätt motverkar Jag funderar på hur det kan simuleras så att man kan även visa att det inte bara beror på var motstånden sitter utan också beroende på vilka värden de har... Återkommer med det efter nästa inlägg som kanske är lite ot-betonat men kanske ändå intressant
Men jag har med lite mer R som L:et kan jämföra sig mot. Jag har ju inte sett din koppling så jag vet inte hur du mäter. Dessutom är ju drivningen ett delningsfilter med allt vad det innebär.
Jag kör med väldigt enkla kopplingar. I det första fallet med elektrostaten så simulerades den som en ren konding. Den tänkta förstärkaren hade noll i utgångsimpedans (men det spelar egentligen mindre roll för slutresultatet bara den är linjär som sagt). I serie med elektrostaten så satt det i ena fallet ett induktansfritt motstånd på 10 ohm och i det andra fallet ett som hade en induktans på 0.1uH.
I det andra fallet så byttes elektrostaten ut mot en dynamisk högtalare som simulerades med en seriekrets bestående av ett motstånd (3 ohm) och en spole (0.1mH). Seriemotstånden från den första simuleringen behölls....
Jo det var mer linjär dämpning av diskanten... Samma dynamiska diskant som tidigare (3 ohm i serie med 0.1mH). För att få dämpningen mer frekvenslinjär så ökar jag på serieinduktansen så att den blir:
(Induktansen hos elementet) x (Resistansen hos dämpmotståndet) / (Resistansen hos elementet) = serieinduktans
0.1mH x 10 / 3 = 0.33mH
Resultatet är en frekvenslinjär dämpning som den lila 'kurvan' nedan:
Man kan ju också göra på normalt tråkigt sätt och sätta en konjugatlänk... Naturligtvis så gjorde jag det också!
Konjugatlänken sattes parallellt över elementet och bestod av ett motstånd i serie med en kondensator. Värdet på motståndet där ska vara identiskt med högtalarelementets resistans (= 3 ohm). Kondensatorn valdes m h a nedanstående formel:
Ckonj = Le / (Re x Re) och blev 11.111...uF
Det hela gav också en helt linjär dämpning (här visad med den gröna kurvan).
Den lila kurvan är samma som tidigare men jag har lyft upp den en dB för tydlighetens skull.
Man kan få samma resultat genom att ha ett motstånd i serie med spole eller ha en konjugatlänk bestående av ett motstånd och en kondensator och ett induktansfritt dämpmotstånd. Vilket man väljer att välja är ju upp till var och en....
Om det hela inte syns så beror det nog på att Telias utrustning strular fortfarande...
Jag ser att jag har missuppfattat dig. Du menar att R2 och L2 är högtalaren. Sorry. Det förklarar en del. Koppla upp samma krets som jag gjorde och se vad du kommer fram till. Jag tippar att det blir exakt likadant. I ena läget en diskatsänkning och i det andra en ökning i förhållande till den beräknade och eftersökta 6dB minskningen. (Undrar om den sista meningen blev så bra?)
Det är ett förlåtligt misstag för jag hade ju inte samma grafiska illustration av vad som är själva högtalarelementet som du hade.
Jag tror dina simuleringar är riktiga för det är det resultatet man kan förvänta sig av induktanser normalt. Det intressanta är hur man får det när man ansluter en högtalare som simuleras på samma sätt som jag har gjort (d v s med en resistans och induktans). Jag funderar på hur det ska göras för att man ska få fram intressanta resultat!
Intressant diskussion. Jag ville få fram att kretsens utseende/uppkoppling påverkar hur vissa defekter uppfattas. Det verkar som att i vissa lägen behövs det väldigt lite för att det ska låta illa. Jag tycker att örat är ett mycket bra instrument men att sambandscentralen hjärnan ibland drar lite felaktiga slutsatser. Vi vill gärna hitta snabba och enkla lösningar men ju mer man lär sig ju mer inser man vilket makalöst komplicerat elände den tekniska biten av musikreproduktion är. Reklamen drar sitt strå till stacken genom att komma med sanningar. Hur var det när CD-n skulle lanseras? Det perfekta ljudet. Nu var alla problem ur världen. Hur var det när Vfettransistorn skulle slå ut allt på 70-talet. Maskinerna höll i ett år och sen’ brann dom upp. Kanske en onödig utvikning det här men jag menar att det är mycket vi inte vet om ljud och ljudåtergivning.