Flyttade nyligen från ett hus långt ute på landet i Norrlands inland. Någon enstaka bil passerade på landsvägen 3 km bort, någon hund skällde kanske långt bort i fjärran men oftast var det knäpptyst. Nu bor jag i en lägenhet, 500 meter från E4:an. Går jag ut på balkongen med en kalibrerad ljudmätare kan den ibland stå på över 60db. Där jag bodde tidigare reagerade inte mätaren varken utomhus eller inomhus. Skalan börjar på 40db. Bakgrundsljudet är alltså mycket högre här, inte bara ute, utan också inomhus. Där jag bodde tidigare kunde jag tex på en del CD-skivor höra att vissa låtar inte hann klinga ut helt innan CD-spelaren bytte spår. Alltså låtarna avbröts. Det är helt omöjligt att höra detta här i lägenheten pga det höga bakgrundsljudet. Många svaga detaljer i musiken dränks helt av bakgrundsljudet eller blir betydligt svårare att höra. Det är klart att vrider man upp volymen kommer det mesta fram även här men då får man vrida så högt att det är svårt att lyssna längre tid. Visst blir det lite tystare sent på kvällen pga av mindre trafikbuller och andra miljöljud så att man får lite bättre dynamik även här. Jag tror ändå att sinnesstämningen och förväntningar har en avgörande betydelse hur man upplever musik. Mycket större betydelse än folk i allmänhet vill eller törs tillstå.
Som glad DIYare har jag byggt en del riktigt dåliga grejer, men det är otroligt lätt att luras och tro att det låter bra. Boven heter tillvänjning. Om stereon står och småputtrar när kaffet bryggs låter det mycket bättre när man slår sig ned och drar på än om det varit knäpptyst och man börjar spela på hög volym. (Och ja, apparaterna kan vara varma och beredda). Så glöm nätspänning och kabeldielekterium, det ger försummbar (om någon) effekt jämfört med sinnet, psyket och stämningen.