Nu har det gått upp för mig att monofoniska Jazz-inspelningar ÄR bra. Detta beror i största grad på att jag har en bättre anläggning än förut. Med min tidiga instegsanläggningning lät alltid mono förkrympt och otrevligt punktformigt. Nästan ännu värre var tidig semi-stereo från 58 med instrument panorerade max höger/vänster samt trummor i mitten. Med bättre anläggning är det inte så markant sämre med mono och man hör tydligt även djupet i mono. Köper mer mono nu än någonsin och är riktigt nöjd - hur kunde jag undgå detta tidigare ? Klassisk orkestermusik i mono har jag ännu inte vågat mig på, men har nog enstaka solopiano-musik.
Håller fullständigt med dig! En tekniskt riktigt bra monoinspelning - och man saknar absolut ingenting. Det gjordes många bra monoinspelning på vissa bolag och med skickliga tekniker/inspelningsledare; t ex på Blue Note, Prestige, Fantasy m fl "jazzmärken".