| Author |
 Topic  |
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
 Posted - 2005/06/30 : 10:48:40
|
->Nothing:
Jag förstod att "toolish" syftade på efter sfam, vad jag menade är att Portnoy&Petrucci står som producenter efter FII (alltså från och med sfam). Dvs skivbolaget har inte "tillåtits" att lägga näsan i blöt (läs sönderproducera, som gjordes med FII). Gruppens val efter sfam beror nog,som du säger, mycket på Portnoy och hans stora ego. Hade detta ego varit lite mindre hade sfam aldrig spelats in och DT hade idag varit reducerat till ett trist, tråkigt och grått mainstreamband (som hade snurrat några veckor på NRJ, eller vad f*n det heter idag, och sedan fallit i glömska). Kanske ett hårt draget scenario men...
DT är ju oerhört mångfacetterade, vilket jag finner attraherande, men det är nog också därför som det så ofta görs liknelser och (läs detta med glimten i ögat) folk grinar att "det låter"/"de kopierar" Metallica, Tool, U2, Pink Floyd, you name it, etc, blah, blah... Om DT hade gjort I&W igen å igen så kanske folk inte hade grinat så mycket utan hade kunnat säga "det låter DT", men för mig hade det inte hållt i längden, det hade blivit långtråkigt. Jag vill ha utveckling/inveckling, nya sound, "progression" helt enkelt... Jag är så våldsamt trött på dessa liknelser. Nu var jag lite hård kanske... Folk förändras, nya inspirationskällor och influenser kommer in i bilden...
Enligt min åsikt är DT det ultimata bandet, de låter sig inte styras (varken uppifrån eller nedifrån) och på smörgåsbordet de dukar upp finner man sällan att samma rätt återkommer, utbudet varierar och (nästan) alla smaker finns representerade. Det är bara att mumsa på och hoppa över det som inte faller en i smaken!
Men samtidigt kan jag förstå "frustrationen" lite grann, jag hade nog rynkat pannan och blivit besviken om Bach mot slutet av sitt liv hade börjat skriva sonater och symfonier a la wienklassicism istället för att skriva Ein Musikalisches Opfer och Die Kunst Der Fuge...
Nu hoppas jag att du inte tar det personligt, jag menar absolut inget illa...
 ,
Georg |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
 |
|
|
Nothing
Member
570 Posts |
Posted - 2005/06/30 : 11:22:37
|
Portnoy´s ego spelar igentligen ingen roll för tillverkningen av SFAM. Skivan hade gjorts ändå. Det är efter SFAM som jag tycker att musiken blir lite väl melodiskt o-orienterad med massa fyll som inte gör musiken gott, i vissa fall bara stjälper mer än hjälper.
Jag säger inte att dem är dålig. Säger bara att det fattas något, något som tilltalar mig. Sedan skiter jag också i alla influenser. En grupp som DT skall inte behöva influenser. Men, man kan inte undgå att tydligt höra att de i vissa fall stjäl (sound) så skriker om det. Om Portnoys ego hade varit mindre tror jag tvätom att de inte skulle spelas på Radio-Rix eller NRG. DT är och kommer aldrig bli radio musik! Sedan eftersom jag har följt DT sedan -92 är jag ganska 'Biased' eller vad man säger. men jag är absolut inte trångsynt när det gäller musik, tvärtom! Jag är mycket kräsen! Men det finner jag ingen nackdel i.
Att DT har allt som krävs har det aldrig tvivlats om. Frågan är har det kreativiteten kvar?
|
|
|
|
Nothing
Member
570 Posts |
Posted - 2005/06/30 : 11:26:24
|
| Jag lyssnar regelbundet på de nyare DT släppen, Och jag finner mycket nöje i det! |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2005/06/30 : 11:40:15
|
quote:
Portnoy´s ego spelar igentligen ingen roll för tillverkningen av SFAM. Skivan hade gjorts ändå.
Jag är inte så säker på det... Efter FII-turnén låg nämligen DT och skivbolaget i ordentligt gräl med varandra. I princip tyckte P&P att skivbolaget styrde för mycket, alltså producerade för mycket (en begränsning av den konstnärliga friheten), och i slutändan ställde Portnoy ultimatum: Lämna oss i fred eller splittra DT. Resultatet blev väl egentligen både och eftersom Derek (var det väl?) var av annan uppfattning (eller nåt) och lämnade skutan. Men DT fick en styck chans av skivbolaget, de sa i princip producera själva och se hur det går, går det bra (skall väl läsas genererar intäkter) får ni fortsätta så, går det mindre bra sätter vi in en producent igen. Och reultatet blev sfam, som jag inte tror hade varit vad den är (nämligen mumma ) om inte DT själva (med P&P i spetsen) hade fått fria händer...
quote:
Frågan är har det kreativiteten kvar?
Den låter vi hänga kvar i luften...
/G |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
Ayn
Member
2799 Posts |
Posted - 2005/07/01 : 18:23:57
|
Oj, det är en del som man både håller med och inte håller med om
quote:
Lyssna på 'Once in a livetime' som är det bästa dem presterat live!
Jag har nog lyssnat på den skivan två gånger sen jag köpte den för oherrans många år sen.  DT är rejält tråkiga där imho. Jag tycker DT vore roligare live om de släppte på tyglarna lite, på rätt sätt, istf att köra i princip studioversionerna av låtarna med lite längre solon...
SFAM är och förblir det bästa DT gjort! För min del är det det stora problemet med DT nu, de kan omöjligen göra något bättre.
quote:
Det är efter SFAM som jag tycker att musiken blir lite väl melodiskt o-orienterad med massa fyll som inte gör musiken gott, i vissa fall bara stjälper mer än hjälper.
Det där känner jag igen mig i. Efter SFAM blev musiken mindre melodiös. Sen kan man tycka vad man vill om det, det är ju inte nödvändigtvis något dåligt utan förändring kan vara bra. Fast själv tycker jag nog ändå att de bästa låtarna från senare alster är de som har mer melodiös känsla (det är ett väldigt vagt begrepp, jag vet) - Octavarium, Solitary Shell m.fl. Och hela ToT är bara trist vilket stärker teorin...
För övrigt verkar vi vara ganska få som tycker det, men FII är en helt okej skiva! Lyssnar ofta på den. Hell's Kitchen följd av Lines In The Sand är bara för bra... |
Senaste skiva som jag fastnat för: Mr Mister - Pull. PM:a mig gärna med fler tips! |
|
|
|
Nothing
Member
570 Posts |
Posted - 2005/07/01 : 18:50:23
|
Det jag gillar med 'Once in a livetime' är 'Närkontakt med tredje graden' temat som i stort sätt följer hela konserten, sedan tycker jag om derek sherinians stuk, ljudmässigt och melodi mässigt. Hellre derek än mr midi rudess, om du ursäktar. Rudess är en av världens kanske mest talangfulle keyboardist, jag gillar verkligen jordans spel på liquid tension plattorna, men det gör saken inte bättre för det.
Att vi är få kan bero på att det är mycket nya DT fans här och nu. |
|
|
|
Topic |
|
|
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly