| Author |
 Topic  |
|
|
rolandm
Member
483 Posts |
 Posted - 2005/06/25 : 01:40:50
|
* Foxbase Alpha (1991, Warner Bros. Europe, 7599-26762-2)
Albumet börjar med ett radioinslag ("This is Radio Etienne") och flyter sedan över till en reggaedoftande version av Neil Young's "Only Love Can Break Your Heart". Övriga spår visar Saint Etiennes fallenhet för trummaskiner, gitarr-twang's och att när de hittat ett groove så bryter de plötsligt av med något annat för att sedan återfinna groovet igen. Det är analoga synthar, samplingar av röster och atmosfärer, och basutflykter. Det är gitarrer och pianon. Ibland poppar flöjter och stråkar in. Långa stunder är de instrumentala. Visst låter detta splittrat, men detta är också essensen av Saint Etienne. En del grooves är riktigt dansanta och låter fortfarande modernt.
* So Tought (1993, Warner Bros. Europe, 9362-45166-2)
Som så många av Saint Etiennes album doftar även detta av koncept. Detta är berättelser om London, om caféer och om en taxiförare i New York. Om hjärta och smärta. Mellan låtarna ligger utdrag ur klassiska radiopjäser (samplade från serien "The Spirit of Radio"). Här finns ballader, clubdisco och popspår. Här finns svävande flick röster, pratsång, avbrutna rytmer. I mångt och mycket är det en fortsättning på "Foxbase Alpha", men tyngre och ännu mer experimenteellt. Spår värda att nämna är "Avenue" (enligt fansen fortfarande ett spår i särklass), söta popdängan "You're in a bad way" - framtagen med viss hjälp från Alan Tarney, mer känd som producent åt A-Ha ("Take on me") och Cliff Richard ("Some people"), clubspåret "Join our Club", melankoliska balladen "Hobart Paying" och det helt totalt utflippade (väldigt Saint Etiennskt), "Conchita Martinez". I sistnämnda spår har verkligen denna trio slagit knut på sig själv i sina försök att vara "catchiga" men inte mesiga, refrängvänliga men utan att det fastnar, kommersiella fast väldigt indie. Ett härligt, kul och spånigt spår. Låten är gjord av främst tre delar som repeteras och ibland kombineras (gitarriff, refräng "Conchita, now I know...", back-beat trummor med atmosfäriskt syntflöjt). Missa inte innerkonvolutets välskrivna, episka, hyllningstext till Saint Etienne - från och med detta album en tradition som återkommer.
* You Need a Mess of Help to Stand Alone (1993, Heavenly/Creation, HVNLP7CD)
Den lite skitiga, hemmagjorda, ljudbilden från föregångarna har nu börjat ersättas av ett mer polerat "sound". Detta album låter faktiskt, för att vara Saint Etienne, ganska normalt (!). Inledande spåret "Who Do You Think You Are" doftar Swing Out Sister. Stråkar, flöjter, men med pumpande trummaskiner. Sedan börjar Saint Etienne visa mer av sina drömska, episka kvaliteter i spåren "Archway people" och "Callifornia Snow Story". Det är vackert, det är stämningsfullt, det är bra! "Kiss and Make Up" är ett reggaedoftande spår. "Join our Club" är ett härligt clubspår, så även "People Get Real" med ett för den tiden fashionabelt suggestivt groove och härliga blåsinstrument. Finns några bra spår till, men de jag nämnt här är höjdarna.
* Tiger Bay (1994, Heavenly/Creation/Sony)
Höjdpunkten i karriären! Inledande "Urban Clearway" är filmiska stråkar till clubrytmer och denna kombination av clubrytmer under stråkar, flöjter, löper som en råd tråd genom albumet - avbruten kort av några ekla ballader. 60 och 90-tal i skön clubförening. Jag älskar det. "Like a Motorway" liknades vid Pet Shop Boys av dåtidens recensenter (jag har svårt att höra likheten, men OK). "Marble Lions" är en fantastisk ballad. "Cool kids of death" ett instrumentalt och väldigt groovy spår med skönt blås påhäng över mjuka trummaskiner. "Hug my Soul" karaktäriserades av en vän till mig som "det bästa Swing Out Sister som Swing Out Sister aldrig gjorde" och "Pale Movie" är ytterligare ett spår i denna kategori av stråkorkester, blås, sväng över en botten av trummaskiner. (fast Swing Out Sister använder inte trummaskiner längre, men själva svänget... är liknande). Här finns även en episk trilogy, en stämningsfull resa - Western Wind - Tankerville - Western Wind. Kanske det vackraste, mest melankoliska, ödesmättade och oerhört sköna som jag någonsin hört. Tack!
* Too Young to Die (1995, Heavenly/Creation, HVNLP10CD)
Så var det dags för det obligatoriska samlingsalbumet, här finns alla singlarna samt givetvis den obligatoriska nya singeln - gjord för att marknadsföra samlingen. Nya singeln är "He's on the phone" - eurotechno-kitschen med Etienne Daho som stönande fransk älskare. Men här finns även spår som bara funnits som singlar - som julsingeln "I was born on Christmas Day".
* Tiger Bay (1995, Heavenly/Sony, SCR475962 9)
Succén med "He's on the phone" gjorde att skivbolaget tog och uppdaterade "Tiger Bay" med just denna låt - plus tre låtar till och gjorde om ordningen på några av spåren från "gamla" Tiger Bay, samt kortade ner trilogin Western wind - Tankerville - Western wind. Och så tycker jag omslaget är fulare... Men OK, ändå en "måste ha" skiva för den äkta Saint Etienne fantasten.
* Casino Classics (1996, Heavenly, HVNLP16CD)
Ett annat obligatoriskt album för den sanna popgruppen - en samling remixar för klubbgolvet. Givetvis två skivor, totalt 19 remixar av flera av deras mest kända hits plus en del överraskningar. Personligen tycker jag att Primax techno remix av "He's on the phone" är den som fungerar bäst.
* Good Humour (1998, Creation/Sony, 01 489561 10)
Saint Etienne goes Cardigans, med hjälp av Tambourine Studios i Malmö. Visst funkar det fint! Detta är bra pop med smarta texter och flödande av den där speciella London-känslan av melankolisk ungdom i storstad, som är Saint Etiennes varumärke. Ljudbilden typiskt Cardigans, men låtarna typiskt Saint Etienne. Och Sarah Cracknell sjunger lika vänt och skört som alltid. Extra minnesvärda spår är "The bad photographer" och "Sylvie" (tillika första singel).
Detta var ett album som skivbolaget Sony satsade pengar i, nu skulle Saint Etienne bli stora. Minst lika stora som The Cardigans. Det blev inte så... faktum är att skivan floppade och efter denna skiva återgick Saint Etienne till att bli "indie" igen. Sarah Cracknell tog en "time out" och släppte ett soloalbum - Lipslide, bl a producerat av klassiske syntproducenten Stephen Hauge. En bra skiva som la sig bekvämt mellan Dubstar och New Order (även de producerade av Stephen).
* The Sound of Water (2000, Mantra/Playground, MNTCD1018)
Efter besvikelsen med Good Humour så tog Saint Etienne hjälp av de tyska minimalistplopparna To-Rococco-Rot samt Sean O'Hagan (från en grupp som jag tror heter High Llamas?) för att få rätt blipp-plopp-rytmer till långa, atmosfäriska, fast forfarande svängiga, drömska, episka spår. Här är låtarna riktigt långa dessutom. Inte en helt lätt skiva att ta till sig, den kräver tid - tid att lyssna och fördjupa sig i, en skiva att uppmärksamma. Det flyter på så lätt, men om man inte uppmärksammar musiken så når man den inte. Den är väl värd att nå, för den innehåller guld! Här förenas Saint Etiennes Baccarach-sväng och Angelo Badalementi komplex med deras experimentella sida som söker använda hela studion som ett musikinstrument och tillsammans blir det en fusion som flödar modernt och friskt som en porlande vårbäck. Inte en skiva man faller pladask för, men en kärlek som växer för varje lyssning och till slut blir det ett livslångt äktenskap.
* Finisterre (2002, Mantra/Playground, MNTCD 1033)
Här finns en återvändo till europopen med dängan "Action", Saint Etienne tar även fram lite antika syntljud och leker Morricone, samtidigt som de kör ett spår med deras typiska gitarr-twang, stråkar och flöjter. Och mitt i allt kommer popslängan "Soft like me" som förenar underbar pratsång med superfastnande refräng, ja det är en oemotståndlig poplåt helt enkelt. Som ni förstår är detta ett album där Saint Etienne växlar mellan olika uttryck och extremer. Här finns även teatraliskt "mellansnack" mellan låtarna, framförda av skådespelaren Michael Jayston (låter som en shakespeare skådis) och detta för tankarna till "So tought" från 1993.
* Tales from Turnpike House (2005, Sanctuary, SANDD271)
Efter föregående "Finisterre" splittrade kast mellan 80-tals syntpop och swingorkester, så har Saint Etienne sansat ner sig och skapat ett (för att vara Saint Etienne) enhetligt album. Här är kasten mindre, spåren befinner sig i ungefär samma musikaliska universa och definitivt samma ljudmässiga. Det är lite av en återvändo till det episka sound som flödade genom "Sound of Water", samtidigt som det är lika opolerat och fyllt av samplingar och knäppa ljud och miljöatmosfär som de första albumen. Det är avslappnat och ledigt om ett fiktivt hyreshus någonstans i London, här finns tonsatta noveller om lägenheternas invånare. Det är stråkar, flöjter, 80-talsmässiga trummaskiner och analogsyntar. Samt givetvis Saint Etiennes klassiska gitarr-twang lite här och där (eller är det egentligen gitarristen/producenten Ian Catts varumärke?). Här finns baccarach-feeling i modern tappning, blandat med 70-tals disco och även underbara ballader och stämsång i refrängen av ett slag som är nytt för Saint Etienne. Gillar man lika brittiska Zero7, så gillar man detta (fast detta är mer pop, mer tyngd och fasthet än väldigt flödande Zero7). Apropå Zero7 så gjorde Saint Etienne den grejen helt och fullt med "Sound of Water".
Förutom ovanstående har Saint Etienne släppt ett otal singlar, EP spår och specialversioner av sina album (främst för den amerikanska marknaden). Det finns även album med B-sidor och märkliga utgåvor speciellt för Asien. Jag har valt att inte ta med dem här, för det materialet är för omfattande. Det finns egentligen bara en skiva värd att nämna - singeln "Tell me why (The Riddle)" (Paul van Dyk featuring Saint Etienne). Den är riktigt bra!
Avslutningsvis vill jag nämna innerkonvoluten - de är väldigt speciella och varje skiva (förutom den första) har en alldeles underbart skriven text om just den aktuella skivan och om gruppen. För att förstå Saint Etienne är denna text obligatorisk läsning.
|
Be the change you want to see in the world
~ Nelson Mandela (m fl) |
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7952 Posts |
Posted - 2005/06/25 : 10:38:28
|
Tack för den insiktsfulla översikten av deras skivor.
Sådant här skulle jag gärna se mer av. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
 |
|
| |
Topic |
|
|
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly