|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7939 Posts |
 Posted - 2005/07/31 : 12:59:07
|
Ännu en återförening av en gammal fin grupp har skett.
Van Der Graaf Generator!
Man har gjort konserter och släppt en ny platta.
Gruppen lade av -78 efter en stökig karriär sedan slutet av 60-talet där dom splittrats och återförenats. Dom första 4 plattorna kom mellan -68 och -71 då dom utvecklades till en av dom intressantaste prog-grupperna vid sidan av King Crimson, Yes och Genesis.
Peter Hammill heter sångaren och var på den tiden ett låtskrivargeni.
Deras sound var betydligt råare än många andra prog-grupper, och Peter Hammill hör inte till dom sångare som alltid sjunger vackert. Men hans melodier var av absolut högsta klass.
-71 hoppade han av och släppte solo-plattor, medan gruppen fortsatte som en ren instrumentalgrupp. -75 återförenades dom och släppte 3 plattor i rad för att sedan ombildas -77 för ytterligare en platta innan dom slutligen lade av.
Tyvärr tycker jag inte att återkomstplattan "Present" är någon höjdare.
Det är synd att när man efter 30 år återförenas inte lägger ned lite mer engagemang på plattan. Det mesta verkar ihopjammat under en vecka i studion.
Det börjar bra med låten "Every Bloody Emperor" som kan glida in i vilken VDG-platta som helst, klassisk VDGG-musik alltså. Ytterligare ett par låtar fungerar, men sedan går luften ur projektet.
Satsa istället på någon av plattorna från mitten av 70-talet, "Still Life", " Godbluff" eller "A World Record". Eller varför inte alla tre? Dom hänger ihop.
Gillar man inte Tom Waits sång, så kan man säkert också få problem med Peter Hammills sång, det låter ibland som Tom Waits i kubik. Men klarar man det, så hör man snabbt vilka geniala melodier den mannen kunde skriva.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2005/07/31 13:00:49 |
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7939 Posts |
Posted - 2005/08/03 : 11:34:21
|
Peter Hammill har släppt en massa soloplattor genom åren med väldigt skiftande kvalitet. Det han gjort dom senaste 10 åren kan väl inte göra någon människa glad.
Den soloplatta han släppte på 70-talet som lät mest VDGG är "The Silent corner and the empty stage" från -74 som jag rekommenderar förbehållslöst. Det är egentligen VDGG och är ett måste om man gillar VDGG.
Dom andra plattorna spretar åt alla möjliga håll och är extremt ojämna bortsett från "Over" som var den sista plattan han gjorde med stöd av ett stort skivbolag. Den är bra. "Nadirs big chance" från -74 är en platta med enklare pop och rock-låtar där han visar upp en kommersiell sida av sig själv som han sedan aldrig återvänt till.
"Chameleon in the shadow of the night" från -73 är en märklig platta med inåtvända sånger till akustisk gitarr. Usch! Men den avslutas med en VDGG-låt som är det bästa dom gjort. "In the black room". Plattan är värd ett inköp bara för den 12 min. långa låten. Peter utnyttjar sin röst till max för att få fram en våldsam dynamik och dramatik. Ingen annan sångare kan göra något liknande. Han har aldrig sjungit bättre än här.
På slutet av 70-talet släppte han plattor gjorda i en hemmastudio, och dom låter fruktansvärt risigt.
Det var först när han bildade en the K-group på 80-talet och spelade in "Enter K" och "Patience" som det började låta bra. "Skin" och "Out of water" är också bra plattor från den perioden. Musiken är lite enklare och rakare.
På 90-talet släppte han en rock-opera "The Fall of the House of Usher".
Det var ett projekt han hållt på med sedan början av 70-talet.
Han har nyligen gjort om inspelningen av den plattan och släppt en ny förbättrad version.
Självklart ett måste.
"Fireships" är en annan bra platta från 90-talet.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2005/08/03 11:47:12 |
 |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly
