Ok nu har jag funderat lite över dessa omstridda tingestar. Att kablar låter olika råder det väl inga som helst tivel om. Nu vill jag veta varför och vad man bör tänka på. Det här med att de just läter olika måste ju bero på något. Jag såg någon skriva "högupplösnings kabel" någonstans här. Vaddå? Kan det vara möjligt för en kabel att vara mer eller mindre högupplöst, skulle det skilja mellan olika kablars bandbredd? Det gör det väl säkert men knappast i den utsträckning att det spelar nån roll, eller? Såg att Townsend försökte anpassa kabeln till förstärkarens utgångsimpedans. Låter alltså en kabel med 8ohms impedans bättre än en med lägre? Borde inte förstärkaren se högtalarens impedans? Isf är inte det optimala en kabel som belastar så lite som möjligt, så att förstärkaren endast ser högtalarens impedans? Med risk för att få stå och skämmas resten av mitt liv skickar jag detta inlägg.
Hur kabeln ska vara beror helt och hållet på vilka frekvenser kabeln ska transportera.
Med kabel menar jag i fortsättningen en dubbelledare eftersom vi alltid måste ha två "sladdar" för att överföra en signal.
För det första ska man veta att ju kortare kabel desto bättre eftersom signalen alltid dämpas pga av att resistanse´n i ledaren inte är 0 och att resistansen mellan ledarna inte är oändlig och det blir även energiförluster i dielektrikat (isolationsmaterialet) mellan ledarna. Energiförlusten stiger också med ökad frekvens så ju högre frekvens man har på överföringen ju högre krav ställer det på kabels kvalitet (eller att man har en kortare kabel).
Nåja nu till frågan om man ska ha en kabel med samma impedans som man har på utgången från förstärkaren: Svaret är att eftersom signalen i högtalarkabeln har en våglängd som är << än kabelns längd så är egentligen inte inpedansen intressant. då vi har lågfrekventa signaler så kan man antaga att spänningsvariationen i hela kabeln är konstant och en spänningskälla (förstärkaren) känner då av kabeln som en resistans i serie med en kondensator. Dessa storheter anges ofta per längdenhet och man får då naturligtvis den totala resistansen, kapacitancen genom att multiplicera angivna värden med kabelns längd. Storleksordningen brukar vara runt 0,01 ohm/m och 100pF/m. Har man en nog kort kabel, tveksamt på en högtalarkabel, så kan man bortse från resistansen. Kapacitansen kommer man aldrig ifrån. förstärkaren kommer i det här läget att känna av en total impedans från högtalaren samt från kabeln. Det är alltså riktigt som du säger att man inte behöver anpassa kabeln efter utimpedansen. Man kan ju som du säger minimera impedansen på kabeln men då inimpedansen på högtalarna är den som kommer att dominera känns det ju lite som att kasta pengarna i sjön. (Nu får jag väl massor med personer på mig för det här)
Om det däremot hade varit så att våglängden hos signalerna hade varit mindre än kabelns längd då är det livsviktigt att anpassa kabelns impedans till förstärkarens utimpedans och även sätta en s.k. shunt (typiskt ett motständ med samma impedans som kabeln) till ingången på högtalaren för att släcka ut reflektionerna som uppstår när kabeln termineras. Men då finns det samtidigt en hel del annat att tänka på som skulle ta upp mkt mer plats för att försöka förklara :)
Till sist ett litet tips, Se till att skärmen är till kabeln är jordad till "äkta" jord. Då gör den mest nytta. Detta är också det viktigare ju högre frekvens man har. Rent allmänt är allt mkt mer känsligt ju högre frekvenser som man ska transportera.
Kydyl, förstärkaren ser väl högtalarkabelns kapacitans ned mot jord? Annars skulle knappt något ljud passera eftersom kapacitanserna vi pratar om är extremt så. Vad gäller högtalarkablage är väl inte kapacitansen så viktig eftersom högtalarlasten är så lågohmig att kapacitansen i det stora hela är försumbar. Däremot blir då induktansen av betydelse av samma anldening.
Med signalkablage blir det tvärtom eftersom belastningen då är hög.
Nja förstärkaren känner inte av högtalarkabelns kapacitans ner mot jord tack vare att man har en skärm eftersom det då är skärmen som bildar kondensatorn mot jord. Visserligen så kommer sedan skärmen att bilda en kondesator till ledaren och man får då kontakt mellan ledaren och jord genom 2 st kondensatorer (JORDA skärmen så slipper man det). Dessa fenomen gör sig visserligen mer påminda ju högre frekvens man har eftersom en kondensator typ fungerar som ett avbrott vid lågfrekvens. Jag är visserligen inte riktigt säker på vilka frekvenser som går i högtalarkabeln men eftersom vi bara kan höra frekvenser upp till ~20kHz så bör det ju vara därikring och lägre som signalerna är (Har jag helt fel om detta så säg till).
vad förstärkaren allstå "ser" är (om vi förutsätter att man har en relativt kort kabel) en induktans från kabel (som är rent kapacitiv) och en induktans från högtalaren (som är rent resistiv) den totala induktansen är då summan av de båda delarna. man kan då se det på följande sett:
(**** markerar tomt område... tydligen tas SPACE chars bort om man har många i en följd... dåligt)
Där E är förstärkaren och R0 dess utgångsimpedans och R1 är högtalarens ingångsimpedans och C0 är kabel kapacitancen.
Du säger att kapacitansen inte är intressant eftersom att högtalarlasten är lågohmig men att induktansen då blir intressant... detta resonemang är ju intressant eftersom att vi med ovanstående modell tydligt ser att kapacitancen och induktansen i kabeln faktiskt är samma sak. Om man däremot går till högfrekvens världen så blir de inte samma sak.
Att sedan förstärkaren belastas lågohmigt av högtalaren ställer i sin tur kravet på förstärkaren att den skall ha låg utimpedans för att klara av att belastas hårt (ja en lågohmig belasting medför en stor påfrestning på förstärkaren då en relativt hög ström behövs).
egentligen är det inte så kinkigt med kabeln i lågfrekvensfallet om man jämför med högrekvensfallet då det finns mkt mer att tänka på... Iofs så har ju säkert jag missat massor nu med :)