I en sluten låda är det bara elementen som styr. (Förutsatt att man inte gör ett vansinnigt filter) I princip magnetstyrka i förhållande till massan (membran) som skall påverkas. (Baselementets Qe) I en basreflex tar man nytta av den resonans som porten tillför men det gäller bara i just det frekvensområdet. Ett horn ökar verkningsgraden i området hornet är dimmensionerat för men det är svårt att få samma verkningsgrad i hela tonområdet. Vissa områden vill gärna sticka ut. Horn blandat med icke-horn hör enligt min mening inte hemma i Hi-Fi världen. Om man däremot lyckas få samma hornegenskaper i hela tonområdet är principen mycket imponerande. Real live-känsla.
I Sonus faber Extrema är det delningsfiltret som är den stora effektslukaren. Det sitter t.o.m. kylflänsar på baksidan för att hantera värmeutvecklingen.
Jag skulle säga att det främst är baselementets känslighet som styr, eftersom det brukar vara det elementet som är minst känsligt och de andra elementen anpassas efter detta. Om baffelkorrektion används i delningsfiltret kan man dra av 3-6 dB till på känsligheten.