Skatter är ju viktiga att betala. Och mer motiverad blir man när man får reda på pengarna går.
Hur kan man vara säker på att det som kallas svenska jordgubbar verkligen är av ädel, nordisk börd? Säkert har många bärätare darrat sig bleka inför tanken på att bäret de just stoppat i munnen kan vara ett simpelt falskskyltat blattebär, en papperslös svartskallefrukt i peruk som med list och lur tagit sig fram till de svenska midsommarbord där det egentligen inte alls platsar.
Räds icke mer, o ni nationalistiska jordgubbeätare! Lösningen på ert så samhällsangelägna jätteproblem har äntligen kommit. Jordbruksverket utlovar extra många jordgubbsinspektörer som ska hålla de utländska, slemma lögnarbären i schack. Emballage ska fingranskas för att se om något fult, utländskt bär kan dölja sig inne i lådan. Vid misstänkta fall kommer bär att skickas till laboratorium i Tyskland för kemisk analys. Äntligen! hör jag en Gert Fylking utbrista i mitt inre. Money well spent! ropar en kör av skattebetalare.
Men varför tyskt laboratorium, när det finns utmärkta, pursvenska laboratorier att använda här hemmavid? Håller de verkligen samma kvalitet, di där tyskarne?
Jag har faktiskt lite svårt att bli upprörd. Det är ju faktiskt så att det fuskas rätt friskt med ursrungsmärkningen på mat; och eftersom det faktiskt går att ta betydligt mer betalt för "hemmaodlade" bär så är det ju bokstavligen en form av bedrägeri. Så att de kollar är väl bara bra?
Att man gör isotopanalys (jag utgår från att de menar mass-spektroskopi) på mat är ren rutin om man misstänker att någon fuskat med märkningen, så det är vare sig märligt eller speciellt ovanligt. I huset intill där jag jobbar så görs ex. samma sak med brittisk whisky; de har ett rum med referensprover av olika whiskysorter/årgångar och när HM Revenue&Customs beslagtar en sänding som de misstänker innhåller "falsk" whisky så skickar de dit prover för analys.
Det är väl ingen som har något emot att det säljs utländska frukter och bär i Sverige? Utom möjligtvis en och annan frihandelsvägrare på de yttersta höger- och vänsterkanterna.
Att staten har en grundläggande kontrollapparat för att upprätthålla förtroendet för ursprungsmärkning av livsmedel tycker jag är alldeles utmärkt. Och kostnaden för livsmedelsinspektörerna är knappast särskilt stor jämfört med summorna som omsätts i handeln med de varor de kontrollerar.