En sån köpte jag ny 1981. Tror att det var i slutet av modellens produktionsperiod.
Den gick på drygt fyratusen då (en genomsnittlig månadslön var väl runt fem...) och den var en av toppmodellerna i Yamahas program på sin tid.
Jag drev ett par engelska högtalare (Tangent PS8) med den. Slutna trevägare som var måttlig lättdrivna.
Ljudet var mjukt, som jag minns det idag. Misstänker att det skulle låta väl mjukt jämfört med dagens förstärkare men jag använde och älskade den i tio år. Andra förstärkare som passerade förbi (lånade) under åttiotalet var Quad 44 + 405, Marantz PM4, Dynaco PAS3 + Mk3, Tandberg TR2080 (receiver) och en Revox vars beteckning jag glömt.
De jag kanske kunde ha tänkt mig att byta ut Yamahan mot då var Marantzen och Tandbergradion men de var för dyra.
70 eller 80 W per kanal och en tung best, sitt yttre till trots säkert 15-16 kilo på grund av ett stabilt chassi och en rätt rejäl nätdel. Den var likströmskopplad vilket de skröt med. Jag vet inte vad det innebär men den orkade en hel del i alla fall. Kvalitetskänslan var fantastisk. De byggde den verkligen massivt.
Ganska få ingångar vilket till slut blev skälet till att jag bytte den mot en modernare Yamaha.
Jag har saknat den ända sedan jag sålde den och skulle gärna ha en igen av nostalgiska skäl men misstänker att den skulle låta rätt åldrat idag. En del vill ju ha sjuttiotalsljudet för att de tycker att det låter på ett speciellt sätt och jag har en känsla av att det nog är det man får med en A-1.