| Author |
 Topic  |
|
|
Fuling
DIY-Harry 2006, 200.000-klubben
8551 Posts |
 Posted - 2026/03/23 : 00:09:41
|
Det slog mig att det nu borde vara ungefär 25 år sen jag byggde min första rörförstärkare. Sedan dess har det blivit en del byggen, allt från diverse testkopplingar med billigt skrot provisoriskt monterat på träskivor till några byggen som kostat mer än de flesta bilar jag ägt.
Med tiden har man förstås hunnit lära sig ett och annat som det kanske vore bra att sammanställa och dela med sig av. Ibland genom att det gått bra men mest lärorika är förstås alla dumma och pinsamma misstag man gjort genom åren och hur man, i bästa fall, lyckats lösa dem
Ett ständigt problem för oss rörbyggare är brum så där finns det en hel del att prata om.
Kampen mot ett irriterande surr i högtalarna börjar redan när man väljer chassi och bestämmer hur grejorna ska placeras på det:
Nättrafos och filterdrosslar strålar ut magnetiska störningsfält som gärna plockas upp av utgångstrafos (och i ännu större grad av interstagetrafos om man använder såna), och när detta väl hänt är det ett elände att få bort brummet som uppstår.
Det enda rätta är att konstruera bort problemet från början vilket man gör på två sätt:
Avstånd, och lindningarnas position i förhållande till varandra.
Gällande avstånd så rekommenderar jag stora och/eller avlånga chassin så att man kan separera nätdelskomponenterna från känsliga kretsar så gott det går. Några gånger har jag byggt nätdelarna i egna lådor men det är en ganska extrem åtgärd som egentligen inte ska vara nödvändig.
Ett exempel på ett av mina senaste byggen där det syns ganska tydligt hur nättrafo och drossel placerats längst till höger medan utgångstrafos och ingångsrör trängs i motsatt ände:
Samma bild visar också nästa viktiga sak: Transformatorernas och drosselns positioner i förhållande till varandra.
Om man tänker bort järnkärnorna och bara visualiserar lindningarna så ser man att de är riktade i tre ledder:
Detta är viktigt, eftersom de inbördes lägena är avgörande för hur de lindande komponenterna påverkar varandra.
Har man koll på det teoretiska går det säkert att förutse dessa fenomen på förhand men det är också enkelt att testa sig fram praktiskt: ställ nättrafon på bänken och anslut nätspänning (se såklart till att isolera alla trådar och grejor som blir spänningsförande), ställ utgångstrafon bredvid och anslut primärlindningen till ett par hörlurar.
Nu hör man tydligt hur mängden brum ändras beroende på hur utgångstrafon placeras i förhållande till nättrafon, både gällande läge och avstånd.
(Det funkar såklart att kolla med ett oscilloskop också men det känns roligare och mer retro att lyssna på det magnetiska läckaget med hörlurar...)
Det heter ibland att ringkärnetrafos är bättre än EI-trafos eftersom de har mindre störfält runt sig. det kanske är sant men jag har lärt mig den hårda vägen att det inte är nåt att förlita sig blint på.
Den här bilden visar hur jag ville att nättransformatorerna skulle sitta i mitt bygge med PL519:
Samma bygge efter att ha tvingats till en osnygg trafomontering för att få bort ett elakt brum som visade sig komma av att den större av ringkärnorna hade en oönskad magnetisk koppling till utgångstrafona:
Kort och gott: börja med att testa hur järnen kopplar till varandra och planera layouten utifrån det, då har man besparat sig mycket besvär senare.
I nästa inlägg ska vi titta på en del mer eller mindre lyckade exempel på hur det kan se ut inuti lådan med kabeldragning, komponentplacering och jordning. |
"För mig påverkar inte priset kabelns elektriska egenskaper och därmed deras påverkan på ljudet" |
|
|
Fuling
DIY-Harry 2006, 200.000-klubben
8551 Posts |
Posted - 2026/03/23 : 00:55:02
|
Förresten, innan vi går vidare och dyker in i lådorna ska jag nämna nåt om ett annat irriterande fenomen: Mekaniskt brum.
Transformatorer och drosslar består till viss del av samma ingredienser som högtalarelement och vill gärna alstra vibrationer och ljud när de utsätts för växelström.
Tyvärr svårt att undvika helt då problemet delvis verkar bero på hur bra nätspänning man har hemma (överlagrad likspänning på nätet mättar kärnan vilket förvärrar problemet).
DC-fällor som fixar den biten finns det att läsa om för den som googlar, men det är en lite annan diskussion.
En trafo som vibrerar lite försynt när man testar den på bänken kan föra ganska rejält med oväsen om man skruvar fast den stumt i ett resonant chassi av tunnplåt. Något som räddat mig många gånger och som jag nu gjort till rutin är att montera nätransformatorerna på gummidämpare med ingjutna gängor:
Även om det inte alltid löser problemet helt så brukar det vara till väldigt god nytta, rekommenderas varmt.
När det behöver se lite prydligt ut brukar jag sänka ner gummidämparna genom chassit och montera dem i ett subbchassi som sitter fast med distanser:
Dämparna köper jag hos bl.a. TME, kostar kanske en tjugolapp styck och finns i diverse olika storlekhet och med diverse olika gängor. Värda varenda krona och besväret med att montera dem, vibrerande nättrafos är något av ett personligt hatobjekt... |
"För mig påverkar inte priset kabelns elektriska egenskaper och därmed deras påverkan på ljudet" |
 |
|
|
Fuling
DIY-Harry 2006, 200.000-klubben
8551 Posts |
Posted - 2026/03/23 : 03:15:46
|
Nu när vi har ett chassi med diverse hål borrade för korrekt placerade trafos, rörhållare och annat är det dags att titta på lite på hur man kan gå vidare för att ha hyfsade chanser att få till ett vettigt resultat.
Jag brukar börja med att dra glödströmskablaget då det helst ska ligga i botten, närmast plåten.
En bild tagen i startskedet av mitt EL12N PP-projekt. Rörhållare på plats, de svarta för slutrören roterade så att mycket av glödströmskablaget hamnar på avstånd från ingångsrören:
Att dra glödkablage är tråkigt och besvärligt men det det lönar sig att lägga lite möda på att få det rätt. Enkardelig, relativt tjock kabel underlättar eftersom den stannar kvar där man lägger den istället för att fjädra iväg i nån oönskad riktning.
Växelströmmen till glödtrådarna är en potentiell källa till brum, här är det viktigt att tvinna kablarna och att dra dem så att de inte går onödigt nära stiften som ansluter till rörens styrgaller.
Som sagt en ganska tråkig del av varje nytt projekt men det lönar sig att planera kabelrutten och sen lägga lite energi på att göra ett ordentligt arbete då det är väldigt besvärligt att göra ändringar i glödkablaget sen när alla komponenter är på plats.
När man är nöjd med glödmatningen kan man t.ex. fortsätta med "grid stoppers", motstånd som kopplas in närmast styr- och skärmgaller för att motverka självsvängningar. Jag kör alltid med gamla kolmassamotstånd pga deras låga induktans, och eftersom de alltid ska sitta så nära rörhållaren som möjligt kan det vara bra att montera dem tidigt i processen innan det blir trängsel:
Nu gör vi ett hopp i handlingen och pratar lite om nätdelar istället.
Här finns det gott om lärorika misstag att göra och jag har nog prickat in de flesta av dem
Eftersom vi är tjuriga, bakåtsträvande rörbyggare så bortser vi från switchade nätdelar och liknande trams och fokuserar på riktiga grejor, alltså transformator - likriktare - filter.
Om nättransformatorer kan jag säga att man oftast får vad man betalar för. Jag har överlag goda erfarenheter av Hammonds 300-serie om man bortser från att de levereras i ganska slumpmässiga färgnyanser och med helt olika finish.
Italienska Piemmes nättrafos har jag också varit hyfsat nöjd med, däremot skulle jag utifrån erfarenhet inte rekommendera Edcors nättrafos.
Gällande likriktaren så har man välja mellan halvledardioder och rör, jag har bra och dåliga erfarenheter av båda sorterna och skillnaderna mellan dem kan nog höra hemma i nån mer teoretiskt inriktad tråd.
Hur som helst, när det är dags att montera och koppla ihop dessa pryttlar finns det en del saker som kan göras fel.
Rätt, enligt min mening, är att göra ungefär som följer:
Placera nätdelskomponenterna så långt ifrån ingångskontakter, ingångsrör osv. som möjligt rent fysiskt.
När man likriktar en växelspänning och filtrerar den med en kondensator får man ganska dramatiska förlopp med kraftiga, korta laddningsströmmar hundra gånger i sekunden. Resultatet blir diverse elektromagnetiska och elektrostatiska störfält som man vill hålla på avstånd från signalelektroniken.
Rent praktiskt: Precis som vid glödmatningen så är det bra att tvinna ihop kablarna då det minskar störfälten runt dem. Kan vara lite besvärligt då högspänningskablarna ut från trafon ofta har tjock, stel isolering men man får göra så gott det går.
Närmast efter likriktaren har man vanligtvis en kondensator som lever ett ganska hårt liv med att ta de största smällarna från laddningsströmmarna. Här rekommenderar jag DC Link-kondingar, en sorts plastfilmskondingar som finns i stora värden, är relativt lätta att montera och inte alltför dyra:
Bilden är lite missvisande eftersom den är tagen under nån utprovningsfas med diverse tillfälligt monterade motstånd och slarvig kabeldragning, det har städats upp en del sen dess.
Här är mina tankegångar: Första kondingen fysiskt nära likriktaren och korta kablar mellan dem, gärna tvinnade. Här flyter det som sagt kraftiga laddningsströmmar som inte ska gå genom några långa kablar som kan fungera som antenner.
Om man gör en jämförelse mellan elektrikers och rörmokares arbeten så kan man likna den här delen av bygget med ett avlopp, allt här är nedsmutsat av rippelströmmar och ska hållas separerat från färskvattnet.
Ur den här röran av laddningsströmmar och sågtandsformad rippelspänning ska vi nu lyckas få fram en användbar likspänning, och här har jag lärt mig den hårda vägen att det finns gott om misstag att göra...
Från första (C1) kondensatorns minuspol drar man en (1) kabel vidare till minuspolen på nästa kondensator, C2. Inte från likriktarens negativa utgång eller nån annan punkt halvvägs utan från C1:s minuspol. Samma sak på den positiva sidan, där man vanligtvis har en drossel eller åtminstone ett motstånd mellan C1 och C2.
Schematiskt ser det jag försöker beskriva ut så här, och så ska det se ut i verkligheten också. De röda ledningarna är i princip avloppsledningar som inget ska anslutas till, det vi kallar B+ och jord börjar vid C2:
Nu blir det kanske lite övertydligt förklarat här men jag är knappast ensam om att ha gjort en del kreativa misstag på det här temat.
I verkligheten kan nätdelarna förstås se ut på en massa olika vis men principerna gäller: Betraktar man nättrafon, likriktaren och C1 som nånting lite smutsigt som ska hållas fysiskt och elektriskt åtskilt från förstärkarkretsen så är man på rätt spår. |
"För mig påverkar inte priset kabelns elektriska egenskaper och därmed deras påverkan på ljudet" |
|
|
| |
Topic |
|
|
|
All Forums
Rör: Material, metoder och att undvika katastrofer
New Topic
Printer Friendly