Jag tycker som vanligt att de levererar, även om musiken (som vanligt) kan kräva en viss mängd tillvänjning. De är udda och speciella, men mycket skickliga. Som jag förstår av Martinsson så gör sig denna musik snuskigt bra genom ett par kirurgiskt exakta men mycket spelglada THAM10. Basen är så komplex och mångfaceterad att de flesta vanliga konstruktioner har svårt att få med alla härliga underliga modulerade och skeva basgångar.
En sak som jag verkligen gillar med IM är att dom leker så mycket med fasfel. Dels att ljudbilden far runt i vardagsrummet men att dessa grejer finns där även när dom manglar på för fullt. Hur är skivan när det kommer till komprimering? Dom äldre skivorna har helt Ok dynamik men sen gick det tyvärr utför..
Nu har den gått några gånger. De når som "vanligt" inte upp till de höjderna och musikaliska lekfullheten som de nådde på Vicious Delicious. Antingen börjar jag bli gammal och bara tycka att allt var bättre förr eller har de tappat stinget och bara pumpar på. Kanske bägge men de får nog ta och fräscha upp sina musikaliska talanger och känna att musik ska byggas av nyfikenhet , känsla och lekfullhet. Då kan man sy ihop något som kan ta en till oanade höjder. Nu känns det bara stereotypt och tråkigt.