Datum: Oktober -04

För att säkerställa att magneterna inte ger sig av från diskanten så trycks de fast med en gummilist. Jag använder en 2mm tjock gummilist som pressas ner mellan de bägge raderna med magneter.

Själva tanken med att inte limma magneterna är att det skall gå att ta isär hela konstruktionen om man så vill (valfritt så klart) Gummilisten har jag tillverkat genom att skära 5mm breda remsor ur en oarmerad gummiduk. När dom remsorna sträcks så minskar dom i mått på tjockleken och kan alltså petas på plats mellan magnetraderna. När listen har format sig efter spalten kan magneterna inte vända på sig och kan då inte heller lossna. Nu kan dom låsta bultarna som håller kortsidorna lossas. När man lossar kortsidorna kommer magnetkretsen att vrida sig så att dom pekar mot varandra. Förutsatt att magneterna är rättvända, dom skall sträva mot varandra (viktigt).  Lossa kortsidorna med bra marginal så att magneterna längst ut inte hakar i under det här momentet.  När kantkontaktdonet är monterat är det dags att lämna magnetkretsen för ett tag.

När man skall vrida magnetkretsarna är det viktigt att man inte släpper kortsidorna helt utan man släpper skruvarna bara så pass att de kan vrida sig utan hinder. Misslyckas man här så är det stor risk att man klämmer händerna och gör skrot av magneterna. Jag saknar tyvärr en bild över hur jag sätter upp kretsen innan vändningen men det kommer.

För att dels hålla isär magnetkretsen så att den inte böjer sig samt säkra bandens placering i centrum av magnetgapet behövs det distanser. Jag har gjort mina av 5 mm mässingstång som har "klätts" med en latexslang. Hälften av dom här skall vara precis så långa att dom kan tvingas in mellan magneterna och limmas på plats där. Den andra hälften skall vara en aning kortare och de "kläs" även på kortsidan med latex. Man skall kunna styra dem på plats med milt våld, de blir en liten aning bredare än magnetgapet och kommer att sitta bra när latexen i änden kläms ihop. Om man blöter den latexklädda änden lite grand så är de lättare att få på plats.

Hur många stödpunkter man väljer att använda beror naturligtvis på längden. Själv har jag så här långt provat både 2 och 3 stöd, med 112 och 105cm's längd på diskanten. Bägge varianterna fungerar alldeles utmärkt. Så det är bara till att välja det som känns bäst.

Nu är magnetkretsen och den mekaniska delen av diskanten färdig för banden. Men för att ansluta banden både elektriskt och mekaniskt till diskanten behövs det kontakter de tillverkas enkelt enligt nedan.

För att montera banden i kantkontaktdonet krävs en kontakt. Den bygger jag ur en pertinaxplatta eller kretkortslaminat som kapas i bitar som är 27x20 mm. Kopparlagret avlägsnas för att kontakten inte skall bli för tjock när bandet skall tryckas dit. För att bandet skall fästa ordenligt på kontakten så brukar jag sätta två bitar dubbelhäftande tejp, en på vardera sidan av kontakten. Det är de som är de svarta strecken på bilden här bredvid. Vad som är bandet på bilden säger sig nog självt. För att ha någonting att hålla i när kontakten och bandet skall monteras i kantkontaktdonet så monteras en M3 skruv (försänkt) i kontakten. På denna skruven kan man gänga ett hemgjort verktyg för att få riktigt bra grepp när kontakten monteras. Som verktyg brukar jag ta en stång av omagnetiskt material (ca:10mm) och borra och gänga en M3-gänga i den. Den kan då skruvas på kontakten under monteringen. Det verktyget underlättar väldigt mycket.

Nu är magnetsystemet färdigt. Nästa artikel kommer att behandla hur man gör en bra träram samt internkablaget.

Vänligen, Bengt Dahlberg

Sida 1 Sida 2 Sida 3 

© Bengt Dahlberg & HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners. All Rights Reserved