Var på en fantastisk film nu ikväll, Timmarna. I filmmusiken ingick en av Rickhard Straus fyra sista sånger. När jag kom hem var jag naturligtvis tvungen att lyssna på skivan. Har en i mitt tycka bra tolkning med Kiri Te Kanava. Det var är kärt återseende, flera år sedan jag hörde den. När jag satt och njöt började det lukta bränt. Jaha dags för något roligt dyrt ras vart tanken. Slog av skiten och gick in i rummet där bajsaren (Televisionsapparaten) står. Medelande till invånare i Örebro. Det brinner i ett däcklager! Stäng fönster o dörrar. Tack för det!