Kanske kunde det vara roligt att dela med sig av några av av de magiska ögonblicken i "tweakandet" Här är min största (första) tweak- upplevelse:
En lätt uttråkad söndag gav jag mig på min Arsiston RD40 vinylspelare. Det var i början av min hifi-mani. Dom ända "moddningar" jag ditills gjort var att byta till lite bättre kontakter å så. RD40:an såg ju rätt schysst ut men jag var inte så imponerad av ljudet. Så hade jag en annan gammal göra-nåt-kul-med-nån-gång spelare liggande.I fantasin hade jag naturligvis konstruerat alla möjliga hifidelar och moddningar men som sagt... Men denna söndag så fanns inget som hejdade mig. Jag tog således talriken av min renoverings-test-skräp-spelare ,vände den uppochner och fyllde den med bl.a stearin, (Jag testade med en del olika material som "mattor") Min första reaktion var att nåt var helt galet- att spelaren gick alldeles för längsamt. Jag kollade med stroboskop och jämförde med cd men- nä den gick inte långsamare och ändå... Det var som om en mulen dag plötsligt var i strålande klart solsken!!. En molnig natt där plötsligt alla stjärnor lyste klarare än nånsin. TYSTNADEN! mellan tonerna- och hur musiken plötsligt porlade fram. Dynamik och snabbhet blev också bättre men det var framför allt detta LUGN! denna oansträngdhet denna MUSIKALITET!! som fick mig att bara sköljas nmed i musiken. Å jag bara satt å gapa! Var detta möjligt! Var detta verkligen samma palttor som jag suttit och lyssnat på så många gånger! Men till skillnad mot andra gånger då jag jämfört förstärkare eller kablar eller nåt- även om denna skillnad var så oerhört mkt mer omtumlande än något jag varit med om tidigare- så var det helt enkelt inte så intressant att sitta och analysera- jag bara satt å spelade å njöt å upptäckte min skivsamling på nytt. Tyvärr tog tallriken på RD40:an skada- den blev skev. Det var ju knappast nån perfekt balansering av tallriken jag gjort Å jag kommer inte riktigt ihåg vad som sen hände med min RD40 Men jag hade för alltid blivit varse vad man i bästa fall kan uppnå med "tweakandet". Hur man med ganska "enkla" medel kan locka fram kvaliteter man inte trodde var möjliga!
Vinyltweakande är fantastiskt roligt men tenderar om man drar det för långt att leda till att något havererar. Vinylspelare är dock (i alla fall för en elektronikidiot som lilla jag) enklare att återställa. Armar är dock svårare att återställa när man väl har lyckats tweaka sönder dem (två stycken hittills).
Vinyl är roligare, både vad gäller ljud och prylar.