Jättekul att så många svarat Å intressant att vi ibland använder samma argument för våra ståndpunkter. Vi "transparenter" vill ha gåshuden från skivan och "coloristerna" vill ha soundet i anläggningen.
Kanske är vi/jag naiv optimist och "ni" luttrade pessimister
Jag vill fortfarande tro att välljudet finns på skivan. Ni vet att det tyvärr allt för sällan är på det viset och litar till er anläggning för att "fixa" det inspelningarna saknar. En liiiiten tanke lördag kväll Har jag fel
P.S. Frågor om hur man vet att en anläggning är transparent har en... (hmmm, hur ska jag säga det här) dragning åt det tendetiösa och den diskussionen är en helt egen tråd. Här disskuterar vi vad vi uppskattar och varför
Jag vill inte ha vad folk kallar "färgat" ljud i den här tråden i min anläggning. Det vill säga en anläggning som är så uppenbart färgad att vem som helst hör det.
Min poäng var bara att ett "transparent" ljud är en myt. Det är bara en annan sorts färgning eftersom vi aldrig någonsin kan veta vad som är ett "transparent" ljud eller "neutralt" ljud, än mindre uppnå det.
Jag orkar inte ge mig in i diskussionen transparent osv utan jag väljer i stället att formulera mig såhär:
Det jag vill ha är en ljudåtergivning där ljud inte maskeras och en stabil och tydlig ljudbild. Renhet är viktigt, dvs (i möjligaste mån) avsaknaden av "högtalarljud". Detta av den enkla anledningen att jag upplever det som mindra ansträngande att lyssna när saker hörs tydligare. Det ger dessutom lite mer flexibilitet, man kan välja volym efter humör och andra krav tex omgivningen i stället för efter anläggningens förutsättningar. Det är schysst.
Själva musiken kan jag njuta av precis lika bra genom sämre anläggningar, den lyckas på något konstigt sätt ta sig igenom ändå. Ett exemplel är tex "rysfaktorn" som jag upplever kan infinna sig lika lätt, om inte lättare, genom högtalarsystemet på hennes&mauritz som någonannanstans. Det är mest ljudåtergivningen av musiken hemma jag är ute efter att förbättra.