Jag var hemma hos en kollega i helgen och lyssnade på dennes stereoanläggning. Han har optimerat mot dynamik och 'svängighet'. Anläggningen hans består utav ett par Audio Tronic DM2 (2x8" basar i sluten låda samt hornladdad banddiskant, totalt sett med hög verkningsgrad) samt Rotel elektronik.
Och jag måste säga att han har verkligen lyckats med uppsåtet. Maken på dynamik har jag aldrig hört ur ett par sådana 'små' högtalare. Det lät verkligen 'live' men inte så korrekt. Lite förhöjd diskant med en otrolig snärt i stränganslag samt trummor gav en annorlunda musikupplevelse. Jäkligt kul att lyssna på rockmusik Men även annan musik gjorde sig bra (bland annat Eva Cassidy).
Väl hemma i den egna lyan så var jag tvungen att lyssna på samma plattor som hemma hos honom och slutsatsen blir att jag inte är i närheten utav att ha samma dynamik.
Vad är det då för fundering som jag har!? Jo, vad är det som gör en anläggning dynamisk? Jag 'misstänker' att det är högtalarna som är den enskilt viktigaste delen. Men vad på högtalaren gör den extra kapabel att återge dynamik på ett trovärdigt sätt? Känslighet/Verkningsgrad (dB/w/m)? Faskorrekthet? Byggnadsprincip (horn/sluten låda)? Något annat?
Det är svårt att sätta fingret på vad som gör en högtalare dynamisk. Centralt är emellertid att distorsionen är låg även vid höga lyssningsvolymer och kraftiga konutslag. Att så är fallet är ganska ovanligt har jag fått för mig.
När det gäller dynamiken i hela anläggningen är väl annars effekten hos slutsteget tämligen avgörande. Jag har levt med allt från rörhäckar på 10 W till nu senast bryggade transistorsteg med 600 W per sida. Det är lite av en allmän missuppfattning att man behöver skyhöga effekter bara för att spela starkt. Hög effekt tycker jag främst handlar om att ge högtalarna en chans att återge musikens naturliga dynamik. Ett fett slutsteg blir därför min rekommendation
Det dreier sej i korthet hovedsaklig om en sak; att bevara musikens ursprungliga dynamik såvel i elektrisk som akustisk form. Hvad det i praktiken innebær borde jag skriva i en bok..::)
Såvel intern som extern høgtalarkabling samt passiva delningsfiltre er att rekna som forlengning av forstarkares strømbanor ock skal dimenisioneras derefter..
Det som gör en högtalare dynamisk är att ljudkaraktären inte förändras beroende på signalnivån. Alltså dynamisk linjäritet. Alla högtalare är dynamiskt olinjära, de komprimerar och lägger till hörbara mängder dist när signalnivån ökar tillräckligt mycket. Det finns många sätt att minska den dynamiska olinjäriteten tex genom att överdimensionera, ha många stora element som inte behöver röra på sig så mycket. Ett annat sätt är att göra motorerna linjärare i elementen och minska den termiska påverkan (uppvärmning av talspolarna).
Högtalare som har hög känslighet behöver inte alls vara mer dynamiskt linjära än högtalare med låg känslighet, men några av de åtgärder man kan göra för att få högre dynamisk linjäritet gör också känsligheten högre.