| Author |
 Topic  |
|
|
rolandm
Member
483 Posts |
 Posted - 2005/04/30 : 20:44:48
|
År 1989 släpptes det årtiondets mest fantastiska skiva, alla kategorier - Tears For Fears "Seeds of love". (Släpptes många andra bra skivor det året, det var ett fantastiskt skivår!). Efter världsturnén 1990 (jag missade dem när de var i Globen *snyft*) så splittrades duon Roland Orzabal och Curt Smith. De fortsatte sina egna vägar. Roland hann släppa två Tears For Fears Album ("Elemental" 1993, "Raoul and the Kings of Spain" 1995) samt ett under sitt eget namn ("Screaming for Tomcats", 2000). Curt släppte det väl lättflytande "Soul on board" (1993) och ett album till (Aeroplane?) som jag inte hört...
Så, efter att inte ha släppt något tillsammans sen 1989 - hur låter då detta?
De sparkar modigt igång med titelspåret. Ett märkligt spår. Tänk Beatles och Beach Boys på en gång, tänk att låten är på ett visst sätt och efter 2 min 40 sek blir den något annat, och sen hittar de tillbaka igen. Tänk ljudliga trummor och gitarrer och knäppa ljud i bakgrunden som drunknar i de höga trummorna och gitarrerna. Antingen älskar man detta spår, eller så hatar man det, men det är väldigt intressant. Därför är det en modig början.
Efter detta blir det lite mer lättlyssnat, men ändå lite svårt. Tears For Fears har sedan länge lämnat de lättviktiga och radiovänliga bakgrundsmässande hittarna. Antagligen tyckte de att det var tråkigt att göra dem.
Visst finns de Beatles doppade melodierna här, men trummorna och gitarrerna ligger väl högt uppskruvade. Ibland gränsar de till U2! "Gubbrock"? Texterna är som vanligt lite småroliga, en del ovanliga (intressanta) vändningar på orden, lite småkomplicerade med inte helt självklara referenser - precis som vanligt.
Det svischas och har sig mellan högtalarna, i någon låt tycker jag mig höra rasslande cykelkedjor. Det finns väcklarklockor som ringer, trumljud som låter som inget annat och i en låt har de öst på med full orkester och härlig trumpet. Sången är effektlagd och ibland låter det gammal trattgramofon, ett spår har pålagt vinylbrus. Kort sagt - Roland Orzabal visar som vanligt att han gillar att vrida på alla knappar i mixerbordet, men det är precis som det ska vara och något annat vore en besvikelse.
En av låtarna har Curt Smith skrivit tillsammans med sin kompis Preston. Jag är ledsen att behöva säga det, men det är fortfarande så att Roland Orzabal visar att han är gruppens musikaliska geni. Faktum är att jag tycker det han har skrivit ensamt är bättre än de han har skrivit tillsammans med Curt... Bästa spåret är Orzabals egenhändigt ihopknåpade "Secret World". Här dundras det med levande orkester och jag gillar verkligen detta. Synd bara att gittarerna och trummorna även här ligger främst i ljudbilden. Här hade man faktiskt kunnat dissa dem helt och bara köra orkestern, det hade lyft låten ännu högre.
Ljudkvaliteten är... ja, ljudet är ju brett och cinemascope - precis som vanligt (jag säger det ganska ofta va?). Men de har skitat ner ljudbilden lite här och där med distorsion och effektprocessing, de vill ju ha det så, så det känns fel att klaga. Det är ju meningen att det ska låta precis som det gör... Det är deras konstnärliga val, men jag saknar luftigheten från "Seeds of love". Om man gillar trummor och gitarrer, tycker att Oasis och U2 är bra, kommer man älska detta (om man nu kan tänka sig Oasis + Beach Boys?). Och är "Songs of the Big Chair" samt "Raoul and the Kings of Spain" höjdpunkterna på ens TFF favoriter, då gillar man detta med. Men är "Seeds of love" det man älskar, så är denna lite skitigare, tyngre, ljudbild något svårsmält. Detta är alltför påträngande för att vara bakgrundsmusik, men det är bara precis som det alltid varit och förhoppningsvis alltid kommer vara med detta gäng. :)
Summa summarum - jag är glad att de är tillbaka. De har inte gjort en "Seeds of love Part II", de gjorde något annat och det är väl det som är bra med dem - varje skiva har verkligen sin distinkta karaktär. Inte så mycket i själva harmonierna kanske, det ligger mer i ljudbild, arrangemang, texter och sammanfogning av harmonierna. Mycket är "precis som vanligt" samtidigt som det är helt annorlunda än de gjort förut. En spännande intressant resa som kräver sin tid att mogna hos lyssnaren, men det är även sådana skivor som brukar räcka länge.
|
Be the change you want to see in the world
~ Nelson Mandela (m fl) |
|
|
Pac
200.000-klubben
22009 Posts |
Posted - 2005/04/30 : 21:51:05
|
Tack, vilken fin recension!
Man blir riktigt sugen. |
// Per Adelsson, pac(a)hififorum.nu, Admin och ägare HiFiForum.nu
// HiFiForum.nu's regler, Artikelregister
|
 |
|
|
Zalve
Nerikes Audiofiler
18938 Posts |
Posted - 2005/04/30 : 21:58:27
|
Vilken trevlig recension Roland.
Bidrar med en omslagsbild.
Skivan släpptse i September 2004, på New Door. |
"Vänner är de där ovanliga människorna som frågar dig hur det är och sen väntar på svaret. / Okänd" |
|
|
|
rolandm
Member
483 Posts |
Posted - 2005/04/30 : 23:43:32
|
Skivan släpptes i USA förra året ("New Door" är en under-label till Universal, som hade Mercury/Fontana där Tears For Fears huserade på 80-talet), men först nu i dagarna har den släppts i Europa (i England via Gut Records och utanför England via tyska Edel Music). De turnerade/promotade i USA under hösten, så de väntade med Europa tills de hade tid att promota. Några spelningar är inlagda under våren (fast inte i Sverige vad jag har sett hitills :( )...
Tack för berömmet. :)
|
Be the change you want to see in the world
~ Nelson Mandela (m fl) |
Edited by - rolandm on 2005/04/30 23:44:06 |
|
|
|
Pjotre
dr. kursuppgång
3276 Posts |
Posted - 2005/04/30 : 23:52:46
|
| Mycket trevlig läsning och ett givet köp!!! Är själv gammal TFF fan av stora mått och deras Seeds of love var en milstolpe i mitt musikliv... |
|
|
|
rolandm
Member
483 Posts |
Posted - 2005/05/03 : 12:35:00
|
Nu har jag hunnit lyssna mer på skivan och gör följande summering:
* Everybody Loves a Happy Ending
Fortfarande skivans märkligaste spår. Stretar och olika håll och refrängen passar inte med resten. En modig början.
* Closest Thing to Heaven
Åh, denna gillar jag. I botten ett tungt piano ackompanjerad av tunga guror. Lite stråkar som göms i bakgrunden. Svänger fint med Curt som tar hand om refrängen. Påminner lite om klassikern "Sowing the Seeds of Love", men helt annorlunda arrangerad. Släppt som singel och har en rolig video.
* Call me Mellow
Får mig att tänka på spåret "God's Mistake" från Orzabals "solo TFF" skiva "Raoul and the Kings of Spain". Ett kompetent och välgjort spår, men känns lite tråkigt - lite "gubbrock" känsla. Andrasingel i USA.
* Size of Sorrow
Öppnar med sköna basljud. Curt tar hand om detta helt själv. Bra melodi och fin text. Lite väl mycket guror i ljudbilden (lite fluffiga synthar hade gjort underverk) men grunden är väldigt bra. Ett av skivans bättre spår och i mitt tycke det bästa av de lugnare spåren.
* Who Killed Tangerine
Mystisk början med melankoliskt pianoklingel, "marschiga" trummor och ett synthljud som känns ganska "haunted" i sin känsla. Orzabal sjunger försiktig, sedan kommer spåret igång med ösiga trummor och gitarrer för att gå över till en refräng som bygger på den melankoliska känslan i inledningen. Mystiska körer och Orzabal pratar i bakgrunden till sången. Sedan återkommer öset och övergår till en ny refräng och annan känsla. Ja, det är ett märkligt spår... men ganska charmigt. Tar tid att vänja sig. Jag vet inte vad jag tycker om det än. :)
* Quiet Ones
Nu börjar det hända grejjer! Detta är riktig bra. Ångar på från första stund, Orzabal sjunger med en distad röst (lite trattgramofon), gitarrerna ångar, trummorna smäller och det går över till en snygg refräng som Curt tar hand om. Detta spår håller från början till slut och nog tycker jag detta borde kunna spelas i radio! Hade platsat fint på "Songs of the Big Chair".
* Who You Are
Skivans svagaste spår, skrivet av Curt. Det lyfter aldrig riktigt, det bara är tråkigt från början till slut och visar nackdelen med att ha två starka viljor som samarbetar. Curt är helt enkelt inte i samma klass som Orzabal.
* The Devil
Som en kontrast till Curts försök till ballad, kommer här Orzabals. Det är ju kul att man lagt dessa spår bredvid varandra för inledningen påminner om varandra i tempo och lite sångmässigt, men detta är så mycket bättre. Mer känsla, med smärta i Orzabals röst. Grunden är en repetiv och melankolisk pianoslinga. Över denna finns en del märkliga ljud. Lite cykelkedjerassel och andra märkligheter, som faktiskt passar in väldigt fint. Ett ödsligt, smärtfyllt spår. Inte enkelt, men bra!
* Secret World
Starka trummor, gitarrer och stor orkester med trumpetsolo (eller är det ett flugelhorn? Jag är dålig på blåsinstrument). Skivans bästa spår och en given vinnare. Helt igenom underbart bra. Mot andra halvan av spåret finns ett gitarrsolo som känns som en mjuk variant på det solo som finns i "Shout".
* Killing With Kindness
Börjar bra, börjar fint. Mjukt, härligt ljud. Skulle kunnat bli en fantastisk ballad, men så kommer en refräng som dundrar av smärtfyllda gitarrer och dundrande i cymbaler. Tyvärr, jag hoppar denna. Refrängen blir en "overkill" på något som kunde varit riktigt bra.
* Ladybird
Börjar ungefär som Killing With Kindness, men har en fin brygga till refrängen och refrängen tar Curt hand om. Ett bra spår, intressant text. Nästan i samma klass som "Size of Sorrow". Förstörs lite av att refrängen körs lite väl många gånger mot slutet.
* Last Days on Earth
Sjysst synthklingande som återkommer spåret igenom, sjysst sväng, mjuk sång av Orzabal. En skön känsla från start till mål, med ett lite ösigare och gitarrdoppat mellanparti. Nästan lite swing i det. Ett bra spår.
Så finns det två extra spår på denna europeiska utgåva (finns ej på det amerikanska originalet).
* Pullin' A Cloud
Ett sött spår. Mestadels akustiskt med Orzabal till en gitarr och bara några småljud i bakgrunden. Härlig melankoli. Inte långt, men trevligt och med finstämd text.
* Out of Control
Gillar detta. Lite väl mycket ord i refrängen så Orzabal sjunger snabbare än låten för att hinna med alla ord, men det passar på något vis. Skön känsla. Bra. Ännu ett av de lite mer ovanliga spåren, inte självklar i melodi och så, men bra.
|
Be the change you want to see in the world
~ Nelson Mandela (m fl) |
|
|
|
Matrixen
Member
807 Posts |
Posted - 2005/05/03 : 17:47:36
|
| Spelade Seeds of love mycket när den kom. Själva ledmotivet är dock ingen favorit. Hittade den för några år sedan begagnad på CD och den har fått en nytändning. Ovanligt bra ljud för genren också... |
|
|
|
Micke Y
100.000-klubben
7712 Posts |
Posted - 2005/05/03 : 22:07:37
|
Vad kul med flera som skriver recensioner!! Den ger bra bild av musiken och vad som kan vänta vid köp. Bra.
Micke |
When a man steals your wife, there is no better revenge than to let him keep her.
"Se inte ner på 3 ackord låtar, tänk hur många bra vi har gjort med bara 2" Billy Gibbons ZZ Top
Pälsar skall sitta på djur i skogen, inte på människor i stan. |
|
|
| |
Topic |
|
|
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly