| Author |
 Topic  |
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
 Posted - 2005/09/18 : 19:34:09
|
Utgivningsår: 2004
Format: CD
Skivbolag: InsideOutMusic
Katalognummer: 085-40602 (Limited Ed. 089-40600)
Mitt första möte med Neal Morse skedde under tidigt 2000-tal. Efter att under ett antal år varit helt nerkörd i barock-/Bachträsket hade jag börjat vidga mina vyer och av någon anledning föll sig den progressiva/symfoniska rocken ganska självklar. Så jag började med Dream Theater. Fick nys om medlemmarnas sidoprojekt och blev särskilt förtjust i "Transatlantic". Där spelar Mike Portnoy (DT) trummor och Neal Morse, från dåvarande Spock's Beard, sjöng, spelade och skrev mycket av materialet. Så fick jag upp ögonen för SB och köpte först en skiva (som jag fattade tycke för) och sedan en konsert-DVD. På denna konsert-DVD utmärker sig en medlem speciellt: Neal Morse. Maken till spelglädje på scenen får man leta efter. Det både syns och hörs att han har hur kul som helst!
Nu måste jag höja ett varningens finger för vad som komma skall. För er som kan vara allergiska mot vissa... ehh... "fenomen"... Dessa fenomen är:
1) Detta är progressiv rock och albumet hänger ihop från början till slut - en story.
2) Denna progressiva rock är aningens frikyrklig... Ja, ni läste rätt. Och ta förresten bort aningens. MEN: Anser ni er ha den minsta gnutta öppet sinne (samt om ni gillar musik givetvis) så låt inte detta stå i vägen utan följ med på en resa...
För att göra en lång historia kort (en historia som Neal berättar bäst själv på förra dubbelplattan, ”Testimony”) så kände sig Neal själsligt uttömd med det liv han då levde och fick någon form av ”uppenbarelse” att han skulle sluta i Spock’s Beard och på kuppen blev han religiös…
Anledningen till att jag valt denna skiva är att jag anser att Neal Morse i synnerhet, och hans gamla Spock's Beard i allmänhet, får oförtjänt lite uppmärksamhet.
Först några generella drag och "egenskaper". Detta är inte en skiva med massor av instrumentonani-a-la-Dream-Theater, ej heller är det en skiva med massor av nu-byter-vi-taktart-stup-i-kvarten (a la Dream Theater). Det handlar snarare om att bygga en genomarbetad struktur i musiken och det finns gott om melodiska teman som det svänger gött om! Och, vi får avnjuta Portnoys spel på trummor då Neal "lånat" honom för inspelningen dels av denna skiva och dels för den förra skivan. Den tredje huvudmusikern är Randy George på bas. (MP till vänster nedan, RG till höger)
Herr Morse själv (skådas nedan där han trivs som bäst, omringad av instrument) sköter klaviaturerna, de flesta gitarrprestationer samt sjunger. Men läser man listan över musiker ser man antalet medverkande musiker, förutom de tre nämnda, ligger i trakterna kring 15 st. Lite blåsinstrument samt förstärkning av stråkar bjuds det på, något som bådar gott...
Neal är en variationsrik herre. Musikmaterialet är blandat och innehåller ”klassiska” partier, ren och rak rock, aggressivare dito, poppiga passager, lugn balladmusik, 5-stämmig a capella och inslag med en gnutta latinamerikanskt sväng. Neal sjunger i mitt tycke bra. Jag kan inte påstå att han är bland de bättre sångarna jag hört men rösten ligger, i mina öron, naturligt och det är därför inte omöjligt att sjunga med. (Med mer eller mindre lyckat resultat...) Och han har inga problem att, med gott resultat, skifta från nästan sammetslena ballader till den aggressivare rockrösten.
Förstärkningen av stråkarna används ganska frekvent, de hjälper till att bitvis skapa nästan grandios och bombastisk musik. Dramatiskt helt enkelt. Medan i andra partier, om man lyssnar avslappnat och lite okoncentrerat, så tänker man dock inte på att stråkinstrumenten används utan de förekommer som ett mycket naturligt inslag i musiken. Textmässigt handlar det om skapelsen, hur människan bet i det sura äpplet och hur hon ska hitta tillbaka. Återigen, oavsett inställning till religionsyttringar bör man ge skivan en chans.
Så låt oss då titta lite närmare på detta episka musikdrama...
1 The Creation (18:22)
I) One Mind
II) In A Perfect Light
III) Where Are You?
IV) Reaching From The Heart
I) Inledningen är klassiskt inspirerad med “symfoniska” stråkar och slagverk (pukor) innan blåsinstrument presenterar temat. Snart tar rocken över med en instrumental inledning. När sången börjar låter det hela lite poppig rock.
II) Tempot sänks. Piano och en ensam cello tar över i ett lugnt parti, som även innehåller lite gitarrsolo. Mot slutet, under ett hammondorgelsolo, agerar cello ackompanjemang och här är ett tydligt exempel på hur naturligt en cello kan låta som ackompanjemang.
III) Hittills har det varit dur-dominerat och glada tongångar. Men här byts harmoniken ut mot något som låter mycket nedstämt och successivt aggressivare… Men utan att egentligen höja tempot som är ganska långsamt.
IV) Avslutningen är nästan lite dramatisk och den andas visst hopp…
2 The Man’s Gone (2:50)
Det regnar och i horisonten slår blixten ner. Det är nu akustiskt och tempot är lågt. Det är aningens nedstämt och nästan deprimerande. Denna sång/tema återkommer senare.
3 Author Of Confusion (9:30)
Efter lugnet (och det lågmälda) kommer distad gitarr och trummor tillbaka med full kraft och tempoökning. Kontrast. Innan tempot dras ner något, dock minskar inte densiteten på gitarrdisten. Snart åker tempot upp igen. Det är instrumentellt ett par minuter innan sången kommer in och när den dyker upp är det som 5-stämmig a capella! Sedan upprepas stämsången med instrumentackompanjemang. Briljant. Detta täta tonverk glider sedan in i ett drömlikt tonlandskap som är försiktigt hoppfullt. Här kan man lockas att sluta ögonen och slappna av en stund men sjunk inte för djupt för rätt vad det är så återkommer de fem rösterna men full kraft tillsammans med en enveten gitarrdist som slängs i nyllet på lyssnaren.
4 The Separated Man (17:58)
I) I’m In A Cage
II) I Am The Man
III) The Man’s Gone (Reprise)
IV) Something Within Me Remembers
I) Rak rock. Enkelt. Lite poppigt i mina öron. Efter en temposänkning glimtar temat från ”The Man’s Gone” förbi i all hast i bakgrunden. Därefter får vi ett återbesök av ”grundtemat” (som presenterades i början av spår 1).
II) Ganska långsamt tempo. Det är lite återhållet och låter lite egyptiskt, eller orientaliskt, lite ”lurigt”, som om de vore lite fulla i fan. Detta varvas med rockiga partier. Och stilla partier. Kontrasterna är stora.
III) Som nämns i titeln, ett återseende. Med ett instrumentellt mellanspel som drivs fram med visst hopp om ljusare tider.
IV) Ett lågmält avslut på en mycket skiftande låt.
5 Cradle To The Grave (4:55)
Inleds med akutisk gitarr och sång (lite balladaktigt) i ganska långsamt tempo. Senare äntrar även piano, trummor och stråkar låten. Detta är en sångduo mellan Neal och Phil Keaggy (som även spelar gitarrsolo på spår 1). I mina ögon är detta plattans svagaste ögonblick då Phils sånginsats, i mina öron, inte är den bästa…
6 Help Me | The Spirit And The Flesh (11:13)
Ett svängigt piano inleder. Soundet och rytmerna får mig att tycka att detta kan ha ett latinamerikanskt ursprung. Detta är något jag inte har fått riktig kläm på men det verkar som om taktarterna skiftar mellan 5/8 och 6/8. Hur det än ligger till så svänger det i alla fall! En av plattans höjdpunkter. Del 2 är långsam och inrymmer (återigen) grundtemat.
7 Father Of Forgivness (5:46)
Balladinledning med ganska gles instrumentering som så småningom tätnar och får sällskap av en mindre kör som backar upp.
8 Reunion (9:11)
I) No Separation
II) Grand Finale
III) Make Us One
I) Glad och poppig rock. Öppningen är lite ”in-your-face”. Men se nu är det uppåt, sprudlande glatt. Blåsinstrument backar upp. Sluter man ögonen kan man föreställa sig en scen med denna mängd musiker som alla spelar med ett stort leende på läpparna.
II) Instrumentellt. Fartfyllt. Inleder med ett trumsolo. Fast i mina ögon är denna sekvens alltför kort… Jag hade gärna sett en utveckling av detta i minst ett par 3 minuter till. Det märks ju så tydligt att förmågan finns där...
III) Långsam och värdig avslutning (om än inte riktigt fulländad, något saknas men jag kan inte riktigt peka på vad). Grundtemat återkommer och knyter ihop säcken.
Slutord: Detta är en mycket variationsrik platta. Den är välgrundad och med tydlig struktur. Grundtemats återkomster (och besläktade variationer på detsamma) gömmer sig säkert på flera ställen än vad jag hittills hittat. Men man ska ju ha något kvar att se fram emot… Visst, bitvis kan det bli lite mera ”kyrkligt” än vad man kan vara van vid, men som sagt, låt inte detta stå er i vägen ty då missar ni en fantastisk musikalisk resa, som totalt klockar in på blygsamma 79:55!!!
  
För mera örongodis av och med Neal Morse bör ni låna ett öra (helst båda) till:
Transatlantic – SMPTe
Spock’s Beard – V
Neal Morse – Testimony
|
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
Edited by - jojje_guitar on 2005/09/19 11:19:39 |
|
|
Zalve
Nerikes Audiofiler
18938 Posts |
Posted - 2005/09/19 : 19:04:58
|
| Detta är nåt som jag inte har hört talas om, skall nog kollas upp. |
"Vänner är de där ovanliga människorna som frågar dig hur det är och sen väntar på svaret. / Okänd" |
 |
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7939 Posts |
Posted - 2005/09/19 : 19:33:13
|
Jag har skivan hemma faktiskt men inte hunnit börja lyssna på den.
Jag har precis avverkat alla Flower Kings-plattor som jag kan rekommendera.
Man köper väl svenskt i första hand?
Roine i Flower Kings var ju också medlem i Transatlantic.
Av Neal Morse har jag ännu bara hunnit lyssna på Spocks Beard 5. Det är en bra platta!
Tack för ditt engagemang. Nu är det dax att lägga plattan i cd-spelaren. Jag har blivit inspirerad. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
hal
RödaTråden vinnare
4171 Posts |
Posted - 2005/09/19 : 22:21:32
|
Återigen en härlig recension, har ju knappt hämtat mig sedan din Dream Theater recension 
Spännande... |
Veckans skiva, här ! |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2005/09/20 : 10:05:15
|
Zalve:
quote:
Detta är nåt som jag inte har hört talas om, skall nog kollas upp.
Bra.  Som jag sa så har ju Neal fått alldeles för lite uppmärksamhet, han förtjänar mycket mer. Men det kanske hänger ihop med att hela genren är lite av en doldis...
Björn-Ola:
quote:
Tack för ditt engagemang. Nu är det dax att lägga plattan i cd-spelaren. Jag har blivit inspirerad.
Kör hårt!
Roine Stolt och TFK är ju också ett lysande exempel på någon som borde få lite mera "credit". Själv har jag bara deras senare alster men ska införskaffa de tidigare inom kort... Var det förresten du som tipsade om "The Tangent" (Roine igen)? I så fall har jag glömt att tacka dig för de plattorna är strålande bra!
För att inte särbehandla någon nu så är den fjärde medlemmen (av fyra) i Transatlantic Pete Trewavas från Marillion.
hal:
Apropå DT, du skulle väl också på deras konsert? Det är ju bara 9 dar kvar!  |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
JoelH
Member
159 Posts |
|
|
Ayn
Member
2799 Posts |
Posted - 2005/09/21 : 17:10:03
|
| Hm...undras om det kan vara något intressant detta! Hade svårt för att komma in i "Testimony" men de två andra skivorna du listar är ju helt rätt skivor med respektive artister - jag håller "V" som Spock's Beards tveklöst bästa. |
Senaste skiva som jag fastnat för: Mr Mister - Pull. PM:a mig gärna med fler tips! |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2005/09/21 : 17:58:57
|
JoelH:
Intressant... Även om trumsoundet lät lite väl klent i mina öron, i alla fall på mp3-provet (i jämförelse med övriga instrument). Synd att jag precis slängt iväg en skivbeställning... Får bli med nästa.
Ayn:
Om vi säger så här, One är mer lik Testimony än V eller SMPTe. Jag har inte Testimony så pass färskt i minnet att jag kan säga med säkerhet att One är lättare att "få grepp om" men min gissning är att den är lite lättare. Testimony är så... lång...
|
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
Wacko
Member
210 Posts |
Posted - 2005/09/21 : 19:48:17
|
| Neal Morse äger =) har sett Spocks Beard live 2 ggr och det e dom bästa konsterter jag varit på |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2005/09/22 : 09:12:21
|
*Nu blev jojje avis på Wacko*
|
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
Wacko
Member
210 Posts |
Posted - 2005/09/22 : 13:01:35
|
1:a gången var dom förband till DreamTheater i Solna hallen (DT suger förövrigt med nya sångare )
2:a gången var det i Fryshuset tror jag, en superb konsert, där keybordisten frågar "DO U WANNA HEAR MY ASS PLAY?" sedan hoppar upp och sätter sig på keyborden |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2005/09/22 : 13:16:03
|
Wacko:
quote:
DT suger förövrigt med nya sångare
Menar du DT eller SB? DT har ju inte bytt sångare på lääänge. Däremot tog ju trummisen (Nick D'Virgilio tror jag han heter) över sångmicken i SB när Neal slutade (där är jag beredd att hålla med dig att det var kanske inte det bästa han kunde göra, Nick alltså, han borde stannat bakom trummorna, där gjorde han ju ett mycket bra jobb).
quote:
"DO U WANNA HEAR MY ASS PLAY?" sedan hoppar upp och sätter sig på keyborden
|
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
Wacko
Member
210 Posts |
Posted - 2005/09/22 : 15:14:43
|
Dream Theater har bytt sångare 1 gång för många år sedan =)Tycker att nuvarande har för "mjäkig" röst, men övriga DT håller Hög klass.
Nick D'Virgilio höll ju först och främst i stämmorna när Morse var bakom micken.
Har faktiskt inte lyssnat på SB skivorna utan Morse... Man kan ju alltid hoppas att han teamar upp med bror sin och gör comeback i SB igen
Ang. Transatalantic så var ju svensken Roine Stolt från Flowerkings med oxå =) |
|
|
|
JoelH
Member
159 Posts |
Posted - 2005/09/22 : 18:47:50
|
| jojje_guitar: Nä, sant, produktionen är väl kanske inte helt lysande, men musikaliskt är killarna fanimej med i matchen! Gör verkligen allt med eftertanke, vågar ta det lugnt! |
|
|
|
JoelH
Member
159 Posts |
Posted - 2005/09/22 : 19:00:45
|
| Alltså, jag hade verkligen inte velat ha starkare trummor. Och även om produktionen kanske har sina brister, har skivan ändå ett "homogent sound". Framförallt har killarna galet bra koll på sina instrument. Det är gött. |
|
|
|
hal
RödaTråden vinnare
4171 Posts |
Posted - 2005/09/24 : 21:51:52
|
quote:
hal:Apropå DT, du skulle väl också på deras konsert? Det är ju bara 9 dar kvar!
Ja, nu är det inte många dagar kvar
Skall beställa "One" och ser att den finns i en limiterad version, är lite sugen på den, vad tror du om det ? |
Veckans skiva, här ! |
|
|
|
hal
RödaTråden vinnare
4171 Posts |
Posted - 2005/09/25 : 22:01:01
|
Köpte den limiterade versionen, eftersom den innehåller 39 minuter extra med musik och kostar lika mycket 149.-  |
Veckans skiva, här ! |
|
|
|
Zalve
Nerikes Audiofiler
18938 Posts |
Posted - 2005/09/29 : 13:48:48
|
En jobbar kompis kom förbi igår och lämnade en påse med skivor. Det var denna skiva samt 3st till av samme man.
Så nu snurrar "One" i spelare |
"Vänner är de där ovanliga människorna som frågar dig hur det är och sen väntar på svaret. / Okänd" |
|
|
|
johan.björklund
Reportage-Harry -05 & -07, 100.000-klubben!
20859 Posts |
Posted - 2006/04/26 : 02:30:21
|
| Jag har för mig att Portnoy ville ha med Morse till Liquide tension men det blev aldrig av. Skivan är beställd |
>musik förmedlingen<
Medlem av det Skånska välljuds sällskapet eoJEUD
|
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7939 Posts |
Posted - 2006/04/26 : 08:17:37
|
Den har snurrat en del hemma hos mig också. Väldigt Genesis-inspirerat och det gillar jag.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
| |
Topic |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly