Hej.Detta är en riktigt svår minnesåterblick,men jag har kommit fram till följande minnen. 1 När jag hörde Jussi Björling på en trattgrammofon(stenkaka 78varv)snacka om närvarokänsla.Då var jag 8år gammal. 2 När jag fick uppleva soundet från Pink Floyd i min storebrors hemmabyggda stereo,där startade mitt interesse för musik tror jag. 3På Opalenmässan 82 när det spelades champangegaloppen på Beweridge model 2.Det var första men förhoppningsvis inte sista gången jag hört en elektrostat med drag och dynamik utan uppbrytning.WOW 4 När jag första gången hörde mina nuvarande Lowtherhorn hos Klas. Då ägde jag ett par infinity Epsilon med mängder av elektronik. Han sade att en kollega skulle sälja ett liknande system. Det slutade med att jag gjorde en totalvändning och det ångrar jag aldrig.Glömmer aldrig att musik består av mängder av dynamik med olika nyanser.Om ni har möjlighet att få höra en hornanläggning rekommenderar jag att ni gör det.
ett litet (mycket litet) axplocka utav några för mig stora, aha... :-o
* En kompis demade stolt sin nya stereo när jag var 14. Ut massakrerade gruppen Accept med "Fast as a Shark" min själ... Jag var totalt såld. Och är fortfarande 28 år senare och kommer så förbli...
* Något år senare pillade jag nyfiket bort spridningslinserna framför diskanterna från mina nyinköpta Jamoburkar. Då lärde jag mig att tillverkaren inte alltid vet bättre. Alternativt så vet jag bättre vad jag vill ha...
* Metallicas nya "Ride the Lightning" med låten "The Call of Ktulu" fick mig att leta efter bättre högtalare då Cliff Burtons (RIP) basgångar fullständigt ödelade ljudupplevelsen i min dåvarande Jamoburkar...
* Jakten på det "perfekta" kassetbandet/bandaren! Många var de negativa aha-upplevelserna som jag fick på den tiden.
* Ytterligare ett besviket aha... Jag jämförde med Pink Floyd#180;s "Shine On You Crazy Diamond" på cd kontra vinyl. Jag hade dessförinnan gått på reklamen om "det perfekta ljudet"...
* Ett besök hos radiolagret i Göteborg när de demade ett par Respons Grand för mig och en kompis. Känslan av dynamik som när någon tappar ett piano från fjärde våningen! Wow! Men på den tiden var sådana högtalare bara en dröm. Fast idag lyssnar jag på mina drömmar. Varje dag! :-)
* Första gången jag jämförde nätkablar (och dessa kontakter) och upptäckte att de sätter gränserna i mångt och mycket. Jag ville bara inte tro på det jag hörde. Och jag vill fortfarande inte...
* När jag vågade kasta ut mattorna efter att burit in några moduler av GoldenHorn! Snacka om AHA-upplevelse!!! "Våga vägra äcklig matta" är nu mitt moto i hifi-världen.
"I am not young enough to know everything" - Oscar Wilde -
"Simplicity is the ultimate sophistication" - Leonardo da Vinci -
När jag förstod hur viktig strömförsörjningen var för välljudet.
När jag lyssnade på farsans gamla reel-to-reel från SONY på ett par sunkiga Philips-burkar. Gilbert O'sullivan, Beatles, Elvis, Stones, Tages och Spotnicks lirade med värme, självsäkerhet och bett och jag fattade att Hifi inte alltid betyder att det senaste är bäst.
Har efter mitt första inlägg fått lyssna till ett par kvalitetshorn i den högre skolan. Det var en ruskigt klargörande upplevelse av totalt viktlös musikinformation utan vare sig start eller stoptid. Hur fasen det nu går till. Då förstår man varför man måste ha grymt starka stärkare om man har dynamiska högtalare, för ALLT blir antingen aningen eller innih... för fett och långsamt i jämförelse.