| Author |
 Topic  |
|
pix
200.000-klubben
4233 Posts |
 Posted - 2025/07/14 : 22:19:46
|
Bägge kanalerna puchade till klippning, här ca 7W.
2,54 Vpp insignal ger en peak input på 1,27Vp. Ingångsröret (6C45-p) har en bias på 2,1V, så det torde därför vara 300B som klipper först.
En liten skillnad mellan kanalerna kan skönas. Jag misstänker dock att detta kommer av att jag här inte har två identiska 300B rör (dessa är av olika fabrikat och kanske inte av den bästa konditionen).
Fö. Så matchar dc-nivåerna i förstärkaren mellan kanalerna väl.
Som de flesta Single end-förstärkare så är det en av topparna/dalarna på sinusvågen som viker först (när insignalen närmar sig bias-nivån). Och som vanligt när det gäller Single End-förstärkare så sker klippningen väldigt succesivt och mjukt. Så mjukt att det faktiskt är svårt att avgöra vad som är klippning och inte 
|
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
Edited by - pix on 2025/07/14 23:09:29 |
 |
|
|
Fuling
DIY-Harry 2006, 200.000-klubben
8386 Posts |
Posted - 2025/07/15 : 00:32:41
|
Ja, Direct Reactance Drive är en extremt smart koppling och vad jag minns låter den bra. Byggde en liten variant med EC90 och 12B4A en gång i tiden som spelade fint trots billigaste sortens järnvaror från Hammond, sen har jag nåt minne av att min gamla 6B4G SET var kopplad så i en period också.
Men, precis som nämnts, är det inte världens mest lätthanterliga koppling. Allt påverkar allt och det räcker med lite oxid i hållaren för ingångsröret för att slutröret ska tappa gallerförspänningen och leva farligt.
Colemans regulatorer har jag fått ett lite kluvet förhållande till. Det blir tyst och det låter bra, men "vanliga" DHT:er i stil med 6B4G och 300B tar väldigt lång tid på sig att bli varma med dessa regulatorer. Större rör med thoriumglödtrådar startar upp på ett par sekunder men speciellt 300B tar så lång tid att jag trodde det var nåt fel första gången jag startade upp mitt bygge.
Experterna är ganska eniga om att glödtrådarna helst ska vara helt varma innan man låter rören dra någon anodström, detta ska då lösas genom att man antingen fördröjer anodspänningen eller håller rören strypta med en ordentlig minusspänning på gallren tills glödtrådarna är redo.
Jag har funderat mer och mer kring alternativ nummer två då inte ens TV-dioder med deras långa uppvärmningstid är i närheten av lika långsamma som 300B med CCS-glöd.
Bonnlösningen är väl egen trafo med egen strömbrytare till glöden så att man kan starta upp den i förväg, men det känns inte riktigt snyggt det heller.
Jag misstänker att DRD-kopplingar är lite känsliga på den här punkten också, med väldigt hög B+ och (ett slags) katodbias ska nog glödtrådarna vara redo innan nåt annat händer. |
"För mig påverkar inte priset kabelns elektriska egenskaper och därmed deras påverkan på ljudet" |
|
|
|
pix
200.000-klubben
4233 Posts |
Posted - 2025/07/15 : 07:09:08
|
Jo, uppstarten är nog det mest kritiska i en dc-kopplad förstärkare. Jag har 5U4G som likriktarrör, och den tar ca 30 sekunder på sig att nå full B+.
300B är då varmt och röret leder. Men jag misstänker att drivern (6C45-p) då inte öppnat helt. Följden blir -när inte driven drar sina 20mA, att 300B-gallret ligger lite för högt (och därmed galler-katod-förspänningen för 300B för lågt).
Problemet i detta är att katod-bias-kondensatorn till 300B är specad till 350V, och ser under några sekunder 450V.
Jag observerade detta, redan när jag köpte förstärkaren, för ca 20 år sedan. Men ännu har inget ännu hänt . Men visst. Det är inte optimalt och jag borde byta ut denna konding mot en tåligare.
Gällande glapp (eller trasig) driver så finns det bot.
Om man delar upp katod-resistorn för 300B i två delar (se X i schemat). Och tar ut anodspänningen till drivern mellan dessa två, så flyter gallret i 300B (oavsett vad som händer med driven) aldrig fritt. Man får visserligen en liten lokal feedback, då denna resistor ej får någon ac-shunt, men det behöver ju inte vara något negativt.
Genom att välja hur stor del av spänningsfallet man lägger på den övre, respektive nedre resistorn, så kan man ganska enkelt räkna ut att 300B -händelse av avsaknad av driver, ligger hyffsat inom de 40W anodeffekt som den klarar.
Detta felmode är ju mycket kort, och definitivt inget man missar. Så även om man skulle lägga detta vid 50-60W så skulle man säkert klara både trafos och rör.
|
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
Edited by - pix on 2025/07/15 07:20:29 |
|
|
|
Fuling
DIY-Harry 2006, 200.000-klubben
8386 Posts |
Posted - 2025/07/15 : 08:01:13
|
Ja precis, genom att tappa av katodmotståndet på det viset blir kretsen betydligt säkrare. På nån gammal DIY-sida hette den ena kopplingen "monkey" och den andra "free lunch" har jag för mig.
Det går att göra ytterligare en finess genom att dra ingångsrörets katod till en avtappning på slutrörets katodmotstånd, då slipper man en avkopplingskonding men jag inbillar mig att man får lite positiv DC-återkoppling i kretsen på det viset.
Om strömmen genom slutröret ökar så höjs katodspänningen till drivröret som då drar mindre ström genom drosseln så att slutrörets gallerförspänning minskar och det drar ännu lite mer ström...Tjernobyl... |
"För mig påverkar inte priset kabelns elektriska egenskaper och därmed deras påverkan på ljudet" |
|
|
|
pix
200.000-klubben
4233 Posts |
Posted - 2025/07/15 : 13:45:04
|
Har gjort lite mätningar:
Brusgolvet för mätutrustningen
Brusgolvet med förstärkaren påkopplad
FFT höger kanal vid 1W i 8R last
FFT vänster kanal vid 1W i 8R last
Dist per frekvens höger kanal vid 1W i 8R last
Frekvenssvar höger och vänster kanal (ca 10-30kHz)
Dist per frekvens vänster kanal vid 1W i 8R last
 |
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
|
|
|
Ryssen
100.000-klubben
9017 Posts |
Posted - 2025/07/15 : 16:20:32
|
quote:
Frekvenssvar höger och vänster kanal (ca 10-30kHz)
Vad klarar själva pickuppen att återge då? |
Learning by burning..
You say that you can read my mind--Be careful of what you might find. -Ozzy-
|
|
|
|
pix
200.000-klubben
4233 Posts |
Posted - 2025/07/15 : 16:38:24
|
@Ryssen
Jag har blandat inlägg för grammofonförstärkaren och nu senast, reparation av ett 300B-slutsteg. Ber om ursäkt om jag förvirrat
Men på din fråga om pickupens frekvensomfång så skall ZYX R100H klara 10-80KHz (- 3dB). Jag spelar även med en Dynavector Carat Ruby som är specad 20-50KHz.
Nu tror jag inte att dessa siffror är så viktiga, då mina gamla öron troligen ligger i 30-15KHz området
Viktigare då är med vilken snabbhet pickupen klarar av att hantera impulssvar. Och på ett sätt så är ju dessa två parametrar sammanlänkade.
|
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
|
|
|
Ryssen
100.000-klubben
9017 Posts |
Posted - 2025/07/15 : 16:49:27
|
Såg det nu.. Nej phonosteget lär ju inte ha en utgång på några watt... |
Learning by burning..
You say that you can read my mind--Be careful of what you might find. -Ozzy-
|
|
|
|
pix
200.000-klubben
4233 Posts |
Posted - 2025/07/25 : 11:31:28
|
@Bubbel
Jag missade ditt inlägg den 14/7. Läste det först nu och tycker att det är värt att diskutera vidare. Ja, dels det här med hur viktigt det kosmetiska är, men kanske framför allt, hur vi kan föra arvet, att söka sin egen väg, vidare till nästa generation. Något som Bo uppenbarligen gjorde både för dig och för mig.
Bo, nämnde ofta att han var trött på apparater. Att de stod i vägen för det som var viktigt. Musiken. Men jag vet att Bo också drevs av nyfikenhet (en nästan ovärderlig drivkraft). Hur problem kunde lösas utan stora resurser och kapital. De flesta av Bos konstruktioner var inte bara resultatet av hans idéer. Utan också en insikt i vad som kunde produceras i små volymer hos de lokala verkstäderna. Att först se problemen sedan en lösning och till sist producerbarheten. Slurligen alterera dessa tills en så enkel och optimerad lösning (där allt ovidkommande togs bort) som möjligt togs fram. Jag tror att hemmaorten Karlskoga också bidrog. Där fanns mängder med små avknoppningar från Bofors, som gärna bidrog med sitt kunnande över en kopp kaffe.
Mentalitet och förutsättningar skiljer sig radikalt hur man i branschen agerar i dag, då tillverkningen i mångt och mycket sker hos en OEM- tillverkare i öst. Att begära snäva toleranser är närmast en självklarhet, och komplexitet ersätter det enkla. Man behöver inte anstränga sig, då allt finns serverat.
Jag tror att många av oss här är 50+, och därmed haft en liknande uppväxt. Även om 70-talet var en god tid att leva i, så fanns inte det utbud av saker som det finns i dag.
Många av oss hade en lönearbetande förälder och en hemmavarande mamma. Vi erbjöds tid, men aldrig pengar. Leksakerna bestod ofta i det utjänta från hemmet, som kunde omvandlas till allt mellan en rymdraket till en lådbil.
Jag minns när jag på somrarna bodde ett par veckor hos mina mor- och farföräldrar. Farfar var möbelsnickare till yrket (Centralverkstäderna i Örebro), men en nångsysslare till sinnet. Jag tror aldrig att jag sett min farfar gått bet på något. Ett kunnande i allt från att bygga hus, möbler till en fantastisk trädgård, togs nästan för givet. Tyvärr så fångade det kanske inte mitt intresse då, men jag har funderat kring det senare.
Det som då däremot lockade, var att farfar under mitt frånvarande, samlade på sig diverse mekaniska saker som inte längre var lönt att laga. Dessa blev till mitt mekano, att plocka isär, och bygga nytt av. Från att ha en begränsad mängd leksaker, så erbjöd denna låda med skrot de mest fantastiska möjligheter att skapa något efter eget huvud.
Farfar var noggrann och jag tror att det mesta som han byggde för 50 år sedan, allt jämt fungerar. Jag fascineras av detta, och ställer mig ibland frågan om var farfar fick sina färdigheter ifrån?
Visst hade farfar gått i skola och lärt sig saker. Men inte det praktiska handlaget. Och definitivt inte det enorma bredd av kunnande han hade i alla tänkbara olika områden.
På senare år har jag dock förstått att allt handlar om -inte tillgång på förutsättningar, utan avsaknad av dessa. Att göra, utan krav på att lyckas.
Farfar lärde sig alla dessa saker under mellankrigsåren, så bristen på det mesta var stor. Att äga något, eller att skapa något handlade om att se vilka tillgångar man faktiskt hade. Att anpassa sig, och förstå till vad material och verktyg lämpade sig.
Två brädor. För en oinvigd identiska kunde för min farfar ha två helt olika nyttjanden. Den ena kunde användas till att bygga en dörr, en schifonje eller en byrå. Den andra, i bästa fall som ved att tända en brasa med.
Här ser jag ett samband. I dag, där allt finns i överflöd. Varför ta sig mödan att bry sig. Gå den lätta vägen, betala några kronor (för allt är ju ändå så billigt) och bli av med problemet.
Man glömmer då att den lätta vägen inte ger någon erfarenhet. Att misslyckas ÄR att lära sig!
Märkligt nog så tycks vi tro att människan blir allt klokare, när vi helt förblindade glor på ett händelseflöde i våra mobiler, när den tidigare generationen faktiskt skapade något.
Vi är i dag som en skock får som aldrig tittar upp, innan bara tanklöst springer efter, stirrande på rumporna på fåren framför. Vi måste lära oss att stanna upp och tänka till själva!
Då såg jag bara det färdiga huset som farfar byggde. Jag såg aldrig hur många försök han gjorde med alla detaljer, innan han lärt sig de rätta vägarna. Hur många av hans själympade äppelträd som dött, innan varje träd gav frukt av 5 olika sorter.
Farfar måste ha misslyckat ofantligt många gånger, för att ha fått den enorma kunskap han sedermera dick!
Det är nog detta som jag såg hos Bo. För Bo hade redan gått de flesta vägar, och upptäckt vilken som var den rätta -för honom!
Han hade gjort fel, gjort om och hittat sin väg.
Han hade lätt kunnat tillrättavisat och låtit mig slippa göra fel. Men vem hade tjänat på det?
Kunskapen kommer inte av tillrättavisningat. De kommer av egna erfarenheter. Av att göra fel.
För varje resa är individuell. Bos mål var inte mina. Jo till viss del, men inte i allt.
Detta kan man bära med sig. Att låta sig inspireras, men inte kontrolleras. Att hitta sitt eget mål och styra resan dit. Eller i vart fall. Att ständigt söka målet med sin egen resa.
För många kommer inte ens dit. Man läser recensioner i tron att den eufori som står omtalad skall infinna sig. Men det gör den sällan, för målet är inte ditt. Det är (i bästa fall) recensentens.
Jag tror inte att man behöver konsumera eller bygga alla sina saker för att utforska. Bara att, med öppet sinne, lyssna på så många olika anläggningar som möjligt är utvecklande. Först när man lärt känna sina egna upplevelser, och ignorerat andras, så kommer man veta åt vilket håll man styr sitt eget skepp.
Så finns det ett råd som jag skulle vilja ge så är det att gå som egen väg, våga och värdesätta ett misslyckande. För det är så man lär sig 
|
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
Edited by - pix on 2025/07/25 15:07:16 |
|
|
|
Imperial
Medlem i AÖ
2834 Posts |
Posted - 2025/07/25 : 22:54:41
|
Ja känner igen mej i mycket av de du skriver.
Ja lärde mej metall bearbetning i enklare former av min farfar.
Min farsa va helt skogstokig på farfar över att han lät mej slipa å skärpa knivar å skruvmejslar på den hemmagjorda slipmaskinen som skakade så mycket så man måste tvinga fast den i arbetsbänken.
Han lärde mej mycket under dom fyra åren vi bodde i samma familje hus.
Ja Bosse va en envis eldsjäl.
Continuo/Cantus e geniala.
Å de blir än mer kul när man hört storyn hur Cantus kom till.
Bosse löste problem på enkla sätt.
Men ibland blev de lite fel.
Som när Bosse ställde ut Ukko å hans anläggning på Hifi mässan för många år sedan så pajja ena mid elemente i transporten.
Sånt kan hända.
Men bosse klippte inte bara kablarna t de dåliga elementet utan skruvade ur det.
När man satt å lyssna så såg man ju bakväggen genom hålet där mid elementet suttit.
Ja sa t Bosse att de ser ju inte klokt ut.
Bosse svara att de e ingen som hör nån skillnad |
Rör å tillbehör när jag är med i matchen.
jbl2480@hotmail.com
Deltidare på Hifikit |
|
|
|
Fuling
DIY-Harry 2006, 200.000-klubben
8386 Posts |
Posted - 2025/07/26 : 00:36:55
|
Även här har DIY:andet gått lite i arv. Farfar Yngve var järngjutare till yrket och fiolbyggare på fritiden. Milt uttryckt en ganska vresig gubbe som det inte var särskilt roligt att besöka när man var barn men snickarverkstan där han byggde fiolerna var intressant. De sista åren satt han i rullstol men fortsatte bygga fioler ändå av ren envishet.
Det mest lärorika var egentligen att stå i ett hörn och lyssna. Minns särskilt en gång då farfar, men farsan som hjälpreda, skulle fräsa fram den dubbelkrökta ytan på ett fiollock med hjälp av diverse hemgjorda mallar och en överhandsfräs. Virket som användes var svindyrt och fräsningen gick tydligen inte särskilt bra med tanke på hur många nya intressanta ord och uttryck jag lärde mig den dagen.
Ett färgstarkt ordförråd har man ju själv haft nytta av många gånger när man pysslat med högspänning och dyra, ömtåliga komponenter |
"För mig påverkar inte priset kabelns elektriska egenskaper och därmed deras påverkan på ljudet" |
|
|
|
pix
200.000-klubben
4233 Posts |
Posted - 2025/07/26 : 13:03:35
|
Det är kul att läsa om andras upplevelser i dess uppväxt. Jag är övertygad om att vi färgas mycket av våra ungdomsår. Fick vi detta privilegium, att få skruva, meka och göra misstag, så stannar detta ofta kvar i oss. Instinkten, när livets tekniska problem, obönhörligen dyker på oss, är sällan den första frågan vem skall lösa detta åt oss? Utan hur skall jag själv ordna upp problemen. En egenskap som både kan vara en tillgång, såväl som en förbannelse.
Jag önskar ibland att jag hade lättare till att be andra om hjälp. Kan själv-syndrom är ibland bra, men jag vet att det också kan vara påfrestande för en själv och för de närmaste.
Jag tror ingen kan allt, men alla kan lära sig (om man vill).
Detta sökande efter perfektion har också två sidor. Visst är det kul när resultatet överträffar förväntningarna. Men baksidan är att där nästan alltid finns något att vara missnöjd med. Och när det köpta (det färdiga) blir allt mer precist i sitt utförande, så är det allt svårare att uppnå samma resultat hemmavid. Det är svårt att bli helt nöjd.
Jag tror någonstans att diy var roligare förr, när förväntningarna var lägre. Man tog det man hade och gjorde så gott man kunde. Värdet låg minst lika stort i att man gjort det själv som resultatet. Numera finns nästan en stolthet i att inte göra något själv, utan att ha medlen att köpa sig fri. Jättekonstigt !
Kanske är det detta som gör att nästa generation väljer den lätta vägen. Kanske är förväntningarna så fullkomligt inriktade på resultatet, att de brister som ett hemmabygge alltid medför, är för betungande. Kanske borde vi sänka förväntningarna och försöka se det roliga i själva lärandet, inte i resultatet.
Som jag nämnde så växte jag upp på 70-talet. Högtalarbyggen pågick i var och vartannat hem (åtminstone där jag bodde). Man byggde i spånskiva, tretex eller plank. Alla hade vi en fogsvans, så lådorna blev sneda, läckande och mycket originella.
Hade vi inte rätt element, så tog vi något annat.
Även om ljudminnet är kort, så vill jag minnas att burkarna lät betydligt bättre än vad de borde gjort. Men det viktigaste, vi hade iaf skoj och lärde oss mycket.
Det kanske är just därför vi är på väg att tappa nästa generation inom diy. Förväntningarna på att det egna bygget på alla punkter skall kunna mäta sig med fabriks- nc- tillverkade alster.
Kanske borde vi sätta ett större värde i utförandet, dvs glädjen i att göra saker själv, och all den kunskap som detta ger. Glädje, trots att allt inte blivit perfekt, men att vi lärt oss något.
|
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
Edited by - pix on 2025/07/26 13:32:52 |
|
|
|
Ryssen
100.000-klubben
9017 Posts |
Posted - 2025/07/26 : 16:52:15
|
Min far var linje elektriker så länge jag kan minnas.
vet ej om det är något som präglat mitt intresse,antagligen.. |
Learning by burning..
You say that you can read my mind--Be careful of what you might find. -Ozzy-
|
|
|
|
Imperial
Medlem i AÖ
2834 Posts |
Posted - 2025/07/26 : 23:32:56
|
Ja å mina polare höll till på skroten å i mitt källarförråd å byggde om cycklar å sedan moppar.
De trimmades hejvillt tills ja blev 17bast.
Efter det böja ja å polarna å bygga högtalare i farsans snikeri.
De blev ofta hellre än väl
Men kul hade vi |
Rör å tillbehör när jag är med i matchen.
jbl2480@hotmail.com
Deltidare på Hifikit |
|
|
|
pix
200.000-klubben
4233 Posts |
Posted - 2025/07/27 : 07:30:44
|
Jag tror att vi alla fått inspiration att göra saker själva, från något håll. Antingen från föräldrar, närstående eller vänner. Men inte minst för att vi hade plats och tillgång att göra det på. Bo har nämnts och det finns fler inspiratörer. Personer som lyssnat, och visat att stereo behöver inte vara så avancerat.
På något sätt så känner jag en skyldighet att åtminstone föra något av detta arv vidare till nästa generation. Men hur gör man om råd och hjälp aldrig efterfrågas?
Hur gör man om de yngre aldrig ens är intresserade av att lära sig?
Ibland har man inte tid, lust eller möjlighet. Ibland så har man fullt upp med sitt eget. Men vad kan man ge för att väcka intresset?
Vad är det egentligen som behövs för att väcka nyfikenheten för att bygga något?
Att erbjuda sin tid, att vara en diskussionspartner. Att ge lite av sitt engagemang för att förklara.
Kanske ge lite praktisk hjälp. Såga till lite träskivor, erbjuda plats att hålla på eller att hämta och lämna något med bilen.
För några år sedan så stötte jag på en äldre man som sedan 60-talet byggt egna apparater. Byggena hade under många år gett honom tillfredsställelse, men han var sas. färdig med nya idéer och byggen. Jag tror att vi fann varandra i mycket vilket resulterade i att han skänkte mig mycket av de komponenter som jag numera använder i mina byggen.
En mycket fin handling som gjort det möjligt för mig att bygga nya saker.
Jag är själv inte lastgammal. Men gammal nog för att börja tänka på framtiden. Än finns många år att bygga nytt och att samla på sig grejjer. Men vad händer sedan med alla saker man har i sina gömmor. Kommer de att säljas på någon auktionssite på nätet, eller kommer de sluta sina dagar i en container på återvinningen?
Kanske hade det varit bättre att i tid dela med sig av dessa för att göra arvet vidare?
|
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
Edited by - pix on 2025/07/27 07:40:05 |
|
|
|
Topic |
|
|
|
All Forums
Pix - Projekt Pukor & Trumpeter. Dagboken
New Topic
Printer Friendly