| Author |
 Topic  |
|
Perfector
Member
586 Posts |
 Posted - 2025/09/10 : 17:44:49
|
| Inte alls, du får balans och drift under kontroll och mer behövs inte, möjligen en lättspårande tonarm som inte har silikonbroms typ SME |
"Clarity by Choise"
Klaga inte på att du inte får det du vill ha
var glad att du inte får vad du förtjänar |
 |
|
|
pix
200.000-klubben
4235 Posts |
Posted - 2025/09/10 : 20:11:45
|
Bara att alla blir nöjda med sitt sätt, så är jag nöjd.
För egen del så vill jag nog ha mer koll än så. |
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
|
|
|
pix
200.000-klubben
4235 Posts |
Posted - 2025/09/13 : 12:25:54
|
Jag tycker nu att jag har koll på (den statiska) antiskatingkraften och lagerfriktionen. Nästa steg blir att försöka mäta azimuth-vinkeln. Dvs nålens vinkel mot skivan framifrån.
Som nämnts tidigare så använder de flesta ögat som hjälpmedel, för att få nålröret (cantilivern) rätvinkligt mot skivan. Detta är säkert bättre än inget, men det måste finnas en mer precis metod att kvantifiera detta.
Primärt för att det ju faktiskt inte nålröret som är mest intressant, utan nålspetsen (stylus) rätvinklighet mot slivan. Men nålspetsen är näst intill omöjlig att se med ögat.
Nu är olika nål-slipningar olika kritiska för olika avvikelser,
Just när det kommer till azimuth så är de mer avancerade slupningarna mer förlåtande än de enklare. En konisk slipning, med nära nog rak anläggningsyta mot skidspåret, ger direkt en kontakt-avvikelse vid minsta vinkel avvikelse, medan en sk mickro-ridge med en böjd (kallas master-radie) kan tolerera flera graders azimut-fel utan att anläggningsytan ändras nämnvärt.
Men, inte nog med detta. Vad som också spelar roll är hur pickupens armatur förhåller sig till skivspåret. Om armaturen sitter några grader snett, så kommer signalen från respektive kanal att skilja sig för höger- respektive vänster, även om nålspetsen sitter perfekt.
Med några graders avvikelse (vanligt) av nålspetsens vinkel, och ytterligare några graders avvikelse av armaturen placering i rotationsled, och därtill den avvikelse som vi själva påverkar vid inställning av tonarmen, så blir osäkerheten stor.
Nu är det ju inte möjligt att flytta på varken armaturen eller nålspetsen, utan man får göra det bästa av situationen. Att vrida på pickupen i huvudet eller om -som i mitt fall justera sidolutningen på uni-pivot-armen är de justermöjligheter som erbjuds.
Den enda metod jag känner till att mäta azimuth-avvikelsen är elektriskt. Det finns en hel del skrivet om detta förfarande på nätet. Men i princip handlar det om att balansera så bägge kanalerna får samma nivå av crosstalk (dvs överhörning mellan kanalerna).
Med crosstalk så avses den signal som spiller över från vänster- respektive höger kanal till den andre.
Proceduren är som följer.
Man spelar en testskiva med en 1KHz sinuston i en kanal och ingen signal i den andra.
Detta kräver mao att testskivan har ett spår där en flank av spåret är modulerat, men inte det andra.
Man mäter då RMS-spänningen i den kanal som saknar ton, och registrerar dess överhörning.
Sedan gör man samma sak för den andra kanalen.
Man justerar sedan azimuth-vinkeln tills överhörningen är lika (inte nödvändigtvis den lägsta) i de bägge kanalerna.
För att minska lågfrekvent skräp så bör signalen filtreras med ett hp-filter.
Mätningen går, men blir mycket opålitlig att utföra direkt på puppan, utan görs bättre efter grammofonförstärkaren där signalnivån är avsevärt högre.
Ett hp-filter med 10nF / 26KOhm ger en brytfrekvens kring 700Hz vilket känns lagom för att inte dämpa 1KHz signalen nämnvärt. |
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
Edited by - pix on 2025/09/13 13:16:47 |
|
|
|
Imperial
Medlem i AÖ
2865 Posts |
Posted - 2025/09/13 : 13:08:40
|
Väldigt informativt pix.
Ja min syn blir sämre m åren så ja måste ha starka briller för å se nålspetsen.
När ja ställer in en puppa så kollar ja noggrant vinklarna på nålspetsen.
|
Rör å tillbehör när jag är med i matchen.
jbl2480@hotmail.com
Deltidare på Hifikit |
|
|
|
pix
200.000-klubben
4235 Posts |
Posted - 2025/09/13 : 13:47:43
|
Jo, vi börjar väll alla bli gamla gubbar med vag syn
Men även om man skulle se nålspetsen, så ser man ändå inte nålens slipning, så det blir ett antagande att den är vinkelrät mot skivan (toleransen är iaf stor).
Att kika på nålröret (med eller utan spegel) ger risk för en doppel-effekt. Dvs flyttar man ögat några mm så kommer man få ett annat resultat.
Det kanske är good enough, men att kunna mäta detta elektriskt är ett sätt att få repeterbarhet och större noggranhet i resultatet.
Med en enkel nålslipning så är kanske allt detta överkurs.
Men har man spenderat dyra pengar på en finare puppa, så är det ju bortkastat om man inte ställer in den optimalt (eller så optimalt man kan).
Att kosta på sig en finare puppa, med mer avancerad slipning, kan tom vara kontraproduktivt, eftersom den mer avancerade slipningen ställer högre krav på nogrann inställning. Vet man med sig att det finns risk att inställningen blir lite sisodär, så skulle jag nog rekommendera att inte köpa en dyrare puppa med en mer avancerad slipning, utan hålla sig till de enklare. Troligen kommer den enklare puppan låta böttre än den dyrare.
Det man betalar för, med en mer avancerad slipning är att den koniska nålen inte når ner i de djupaste spåren. Nålen rider på topparna och slätar ut signalen. En mer avancerad slipning är mer lik gravyrnålen i sin form (nästan som en paddel) vilket gör att den följer även de finaste spåren i skrivspårer. Ja, förutsatt att den är rätt inställd då 
En fine-line slipning (shibata eller microridge) är primärt känslig för VTA (nålspetsens vinkel från sidan) och zenith (nålspetsens rotation). Men är förlåtande för avvikelser i azinuth-vinkeln.
Konisk och i viss mån sfärisk slipning är primärt känslig för avvikelser av zenith-vinkeln, men förlåtande för övriga.
Därav tror jag att vissa (t.ex Denon DL103) fått så bra rykte. Många spelar med tveksamt inställda pickuper, och med en sfärisk slipning mer förlåtande i jämförelse med en micro-ridge-slipning som inte ställts in optimalt.
|
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
Edited by - pix on 2025/09/13 14:01:44 |
|
|
|
Perfector
Member
586 Posts |
Posted - 2025/09/13 : 14:10:18
|
Vågar man flika in här att tillverkarna av PU och nål har mycket avancerade instrument att kolla hur nålen ligger an i spåret, och i mitt fall som använder Grado GF2 hus med Prestige RED 3 nål så har jag alldrig varit med om att mitt nålmikroskop visat en nål som sitter snett.
Nu är mitt skop bara 250 ggr förstoring, men det räcker för att visa hur dom fäst in nålspetsen i nålröret.
Men jag måste medge att jag har mycket intresse i vad ni gör i den här tråden. Kul att det finns folk som inte kastat ut vinylen helt.
|
"Clarity by Choise"
Klaga inte på att du inte får det du vill ha
var glad att du inte får vad du förtjänar |
|
|
|
pix
200.000-klubben
4235 Posts |
Posted - 2025/09/13 : 17:01:08
|
Ok.
Att ställa in nåltrycket rätt genom att konstareta att puppan niger lite lagom, när tonarmen sänks ned. Att antiskating ställs in rätt genom att tonarmen driver några spår utåt, när man höjer/sänker armen. Att azimuth ställs in perfekt genom ett skarpt öga.
Att ett 250x mickroskop hemmavid räcker för att konstatera att zenit-vinkeln är perfekt.
Sådant kräver talang!
Men för oss dödliga som inte besitter dessa talanger så får vi försöka hålla oss till något mer mätbart.
WAM Engineering i USA har som affärsidé att mäta upp pickuper och redogöra för deras avvikelser. Detta kostar en slant att få gjort, vilket troligen borgat för att de mäter upp högt ansedda pickuper. Troligen finare än både din och mina pickuper. Men de har en stor mängd data!
De redogör för att avvikelsen för zenit-vinkeln i snitt ligger på 2-3 grader, men att de mätt upp 14 graders avvikelse.
Läs gärna:
https://www.wallyanalog.com/post/zenith-error-the-final-alignment-frontier
Jag har även tillgång till datablad från Obrey i Japan som tillverkar de mest exklusiva nål/nålrören i världen. De specar att de klarar +/-5 grader zenit-avvikelse på alu-, boron, rubin och zikona-nålrör och +/- 3 grader avvikelse på deras diamant nålrör, där nålsptsen är i samma stycke som nålröret.
Jag hoppas med detta att vi kan avsluta ifrågasättande ifall det finns mekaniska avvikelser eller inte. Frågan är snarare om vi hör dessa eller ej.
Inget är perfekt i denna världen. All mekanik har toleranser. Så med dina inlägg så drar jag slutsatsen att du inte tycker att dessa toleranser är värda att bry sig om?
Mina ambitioner är inte att min pickup skall spela skivor utan hopp eller skorrande, det är ett sökande efter att få den att prestera optimalt!
Min erfarenhet är att (precis som Abbot nämnde) plötsligt så öppnas ett fönster när alla parametrar står rätt. Ljudbild, närvaro och kontroll.
Det finns mätmetoder att mäta samtliga parametrar, och ju fler av dessa man kontrollerar, desto större är möjligheten att pickupen får optimala förutsättningar att arbeta som den var tänkt. Om man med ett skarp öga kan uppnå samma noggrannhet som en multimeter, med tre decimaler, eller ett 4 dm långt lod så är jag imponerad!
Så här ser iaf mätfixturen ut för azimuth-vinkeln
 |
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
Edited by - pix on 2025/09/13 17:05:28 |
|
|
|
Perfector
Member
586 Posts |
Posted - 2025/09/13 : 21:18:03
|
Tvärtom, jag uppskattar att du och andra drar den extre växeln om hur långt man kan gå i sökandet efter perfektion.
Men jag har hållit på sedan tidigt 70-tal och pysslat med ljud i alla former.
Antar att jag kommit till en punkt där jag gillar det jag hör, även efter okulär inspektion.
Och jag sa ju att jag uppskattar hur ni envist förbättrar saker.
Så snälla,, ta mig inte för otacksam eller tvivlande.
"alla vägar leder till rom" som du vet :-) |
"Clarity by Choise"
Klaga inte på att du inte får det du vill ha
var glad att du inte får vad du förtjänar |
|
|
|
Bubbel
Eojeud-VALS, 100.000-klubben
6804 Posts |
Posted - 2025/09/14 : 22:11:11
|
Den reflektion du gör om sfäriska nålar och t.ex micro ridge är det samma som jag har fått efter en hel mängd montage. De tester du gör och försök är intressant dels för att jag ar funderat på hur man skulle göra men det har liksom fallit då det finns lite info och och väldigt lite folklig kunskap de flesta nöjer sig med en pro traktor.
Jag har använt mig av okulär inställning för alla tänkbara vinklar och så, en ombyggd kikare fungerade under många år för att ställa in nålvinkel men försvann på ett för mig märkligt sätt.
Men som sagt du imponerar än en gång med djupdyk i vinylträsket. |
Min stereo: Hemmabygge, hemmabygge, hemmabygge, hemmabygge, köpe cdspelare, hemmabygge. |
|
|
|
pix
200.000-klubben
4235 Posts |
Posted - 2025/09/17 : 13:41:01
|
Jag har valt att kalla detta inlägg i min dagbok för subjektiv hifi.
Dels för att jag själv, många gånger ändrat min syn på varför man håller på med detta, men också att jag märkt att vi alla har olika mål och ambitioner.
Om jag skulle börja med min egen resa så startade den för snart 50år sedan. Min storebror hade haft möjligheten att köpa ett sk. stereorack med diverse komponenter. Längst ner i racken stod lp-skivorna noggrant sorterade efter grupp/artist. Hela pjäsen behandlades med en vördnad, likt ett heligt altare, där man med nåder fick närma sig. Att fysiskt röra vid dessa heliga alster var dock inte att tänka på.
Jag var i 10-årsåldern när min pappa ordnade så jag fick jobba lite extra på en lokal närbutik med att packa upp och prismärka varor. I samma veva började jag dela ut reklam och sälja Dagens nyheter, för att också kunna skaffa mig en egen anläggning.
Detta var tider när i princip alla var intresserade av skivor, ljud och stereoanläggningar. I mina trakter fanns flera radiohandlare, och i storstan intill låg Hifihuset. Ett besök där var som att komma till en annan värld. Sakerna som stod uppradade på hyllorna var värda sin vikt i guld, men tyvärr också ouppnåliga av samma anledning. De få kronor som mina jobb frambringade skulle ta år, innan de möjliggjorde ett köp av dessa tingest.
Detta dilemma har präglat min uppväxt. Några av mina kompisar, vars föräldrar var mer välbetalda än mina, fick ofta de saker jag drömde om. Men pengarna i vår familj fanns aldrig till något utöver det viktigaste. Mat på bordet, rena kläder och tak över huvudet.
Jag hade dock en tillgång som mina vänner saknade. Jag hade tillgång till ett pannrum i källaren, där jag kunde husera fritt.
Iom att mina föräldrar inte köpte mig något, utöver det viktigaste, så hade de heller inte några synpunkter på att jag byggde och modefierade saker utifrån eget huvud (vart fall så länge som jag ordnade fram materialet för mina byggen själv). Detta till skillnad från mina vänner, vars föräldrar köpt dem dyra anläggningar. Med detta som kom också restriktioner att inget fick påverkas eller förvanskas. Stereon var, och skulle förbli ett smycke i hemmet. Den fick på nåder nyttjas, men aldrig förändras eller riskera att förstöras.
I sent 70-tal så skulle sprarbössan för första gången krossas. En annons i Nerikes allehanda utlovade en begagnad, men ändå fullt fungerande stereoanläggning av märket Sony.
Köpet av denna blev starten på en resa som jag ännu färdas på.
Sonyn var av äldre snitt, troligen tidigt 70-tal. Inte som min storebrors JVC med auto-lift av tonarm och andra finesser, men med tunga regida volymrattar i aluminium, trä kåpa och gröm belysning.
Visst så lyssnade jag på musik, men kanske än mer fascinerande var det tekniska och att den kunde skapa ljud. Ljud som kunde påverka sinnesstämning och humör, inspirera och ge känslosvall. Detta har sedan följt mig genom livet. Jag ser inte en stereoanläggning som likttydig med andra elektriska apparater, eftersom de syfte är att frambringa känslor. Jag ser den då mer närbesläktad med ett musikinstrument där den elektriska funktionen är relativt trivial. Men där dess känslopåverkan är den intressanta. Detta är också den svåra biten, eftersom denna inte kan mätas, bara upplevas.
En gammal anläggning som min Sony kräver ibland en varm hand för att fungera. Pickupen behöver ställas in och remmen behöver bytas. Rätt som det var, så hadde en lampa slocknat och och behövde bytas. Behovet av service blev i princip kontinueligt och till sist så brydde jag mig inte om att sätta tillbaka chassin som omslöt apparaterna. Jag skulle ju ändå ändra något inom kort.
Sonyn blev till sist en explosion i ombyggnad och tweaks. Jag märkte att jag med små förändringar faktiskt kunde ändra på saker, och därigenom skapa en typ av ljud som föll mig i smaken. Det var inte längre en låda med komponenter, utan en maskin vars beståndsdelar jag kunde styra och påverka.
Vid denna tidpunkt var jag 11-12 år gammal, och jag inser i dag hur illa detta kunnat sluta. Jag hoppas att ingen 12 åring i dag pillar i nätanslutna apparater!
Ett par år senare, så har jag växt ur Sonyn och successivt togs steg mot en riktig hifianläggning.
Under dessa, och kommande, år så strömmade också många av mina vänners apparater till pannrummet. När min anläggning lät bättre än deras, så efterågade de hjälp med modifieringar. När något gick sönder så fick jag rycka in och reparera (eftersom garantin var förbrukad, då vi modifierat apparaterna). Det hela fick göras snyggt så deras ovetande föräldrar inte skulle komma på oss.
Under 80-talet så blommade svensk hifi. Märken som Rauna och Carlsson fanns i var mans hem. Jag ägde många apparater av dessa märken, men började även upptäcka engelsk och amerikansk hifi. Det kostade lite mer, men kvaliteten var högre än de massproducerade japanska saker (dåtidens kina-skräp) som då florerat i Sverige.
Framför allt, så var de enklare att serva och reparera. Här blev det uppenbart vilka märken som kunde se påkostade ut externt, men där insidan var förenklad och komprimerad. Och vilka märken som hade en gedigen och påkostad elektrisk design, men kanske enklare på utsidan. Det blev också väldigt uppenbart hur branchen marknadsförde saker som faktiskt oviktiga (eller tom felaktiga), för att det sålde. Jag lärde mig också att det ända som faktiskt betyder något är den egna upplevelsen, inte data, mätvärden eller annat.
Om jag inte känner något, vad har då mätdata för betydelse?
Denna insikt har följt mig genom åren. Någon kan tycka att en viss apparat låter fantastiskt, medan en annan apparat låter sämre, och vise versa. Mätdata är ett verktyg, men annars helt ointressant för mig, då jag efter så många år har en väldigt bestämd uppfattning om vad som tilltalar mig. Mätdata säger att en pryl fungerar, men utöver detta så finns mer att önska.
Mätdata är ett steg i att få en apparat att fungera, men sedan tillkommer det subtila, det finstämda som gör en apparat från något tekniskt gångbart till något njutbart.
Jag brukar säga att jag vill bli berörd av det jag lyssnar på. Ja, vem vill inte det?
Men med åren så har jag insett att vi blir alla berörda av olika saker. Vi störs även i olika grad av andra saker, så där finns inget entydigt svar. Vi kommer aldrig tycka lika. Vi måste acceptera att andra berörs av andra saker, och att vi aldrig kan övertala att den andre har fel.
I slutet på 80-talet så kommer jag för första gången i kontakt med elektronrör. Jag attraheras av den ljudkaraktär de (ofta) ger, men också för att jag enklare kunde påverka denna.
Att ändra arbetspunkt, byta en komponent eller bygga om någon del, var betydligt enklare än att göra detsamma med en transistor-aparat.
I en rörförstäkare, där den aktiva komponenten (röret) är linjärare än transistorn, så kunde komponentantalet stanna vid en bråkdel i antal. Byte av en komponent (tom med samma värde) kunde frambringa en annan ton. Något som är betydligt mycket mer komplext i en transistor-förstärkare som har kraftig återkoppling.
Under 90-talet så har jag helt gått över till rör. Ja visst så fanns en cd-spelare med lite grus i, men detta var mer av nödvändigt ont. Jag kände tom en viss olust över cd-apparaten, helt enkelt för att det var en svart låda, där jag inte hade kontroll över varje komponent.
Inte för att jag med detta vill hävda att rör alltid låter bättre än transistorer. Men för att rör gav mig möjligheten att styra ljudkaraktären till det jag ville.
Rör har alltid dragits med stämpeln att ljudkaraktären är mörk och murrig. Något som kommer av dåliga konstruktioner, där man inte riktigt haft kompetensen att designa dessa.
Inte sällan har man då tagit till det gamla knepet. Lägg till återkoppling så döljs avvikelserna och mätdata blir fantastisk.
Desamma gäller förresten med transistor-förstärkare, vilka fått en stämpel att låta hårt och kallt. En felaktig generalisering även detta. Visst finns där transistor-förstörkare som låter hårt och kallt. Men då är det ofta på grund av en undermålig konstruktion, eller att ekonomerna har släppts in, och dragit ner på produktionskostnaderna.
Transistorer kan låta fantastiskt bra, förutsatt att de används rätt.
Under 00-talet så gör jag mig en svag stund av med alla mina vinylskivor. Vid flytten från en hyreslägenhet så skänktes allt (skräp) som samlats i mitt källarförråd till myrorna. Detta under förutsättning att de kommer och hämtar prylarna. Jag hade dock glömt att min vinylsamling då stod nerpackad längst in i förrådet. Detta blir uppenbart för mig långt senare, när vinylen redan är borta 
Men under detta årtionde så förs en kamp. Jag får inte den där känslomässigs kopplingen till musiken, när denna kommer från cd. Detta till trots att cd är långt överlägsen vinyl på alla parametrar. Ytterligare en påminnelse att detta inte handlar om teknik, utan upplevelse.
Apparaterna blir större och större.
En period så är jag fast i plana högtalare som magnetostater och elektrostater, medan nästa period så är det Lowther, horn och trioder.
Ett ständigt sökande efter. vad?
Under dessa 50år är det få dagar som jag inte hållit i lödpennan och petat i mina apparater. Dessutom är jag elektronikingenjör och har jobbat inom telekom, försvar och it. Inte sällan så har tankar och idéer från privat och arbete korsats.
Det är otroligt mycket tid och tanke som passerat. Men vad är det som kommit ut i andra sidan? Vilka mål har uppnåts?
Min slutsats är att mitt mål är faktiskt resan. Klyshigt men sant. Jag drivs inte av att uppnå ett mål. För så fort som detta är uppnått, så kommer nästa. Jag drivs av att ta nästa steg. Finns något att förfina, så är jag nyfiken på att göra detta.
Man kan diskutera om man verkligen hör skillnader på vissa av dessa små förändringar, och visst så kan jag hålla med. En ändring i sig gör kanske ingen detekterbar skillnad. Men just det faktum att den kan göra skillnad räcker för att den måste utforskas. Eller i vart fall prövas.
Fö. Så är det just att det är så små steg, som också bidrar till att det är svårt. Man kan göra skillnader efter en ändring. Men är det till det bättre? Det kan ta månader av prov innan man känner sig övertygad.
Vad skiljer egentligen en massproducerad rörförstäkare från en exklusivare?
Rent elektriskt så är det inte mycket. Grundprinciperna är sedan 100år redan kända.
Vi vill gärna tro att tekniken gör stormsteg framåt. Det kanske den gör, men inte så mycket inom analog audio. Det mesta är känt sedan lång tid tillbaka. Dock glöms saker bort och behöver därför återupplivas.
Proncipiellt finns den sk Williamson-principen (återkopplad puch-pull) eller Single-End. Ja, och så några udda som OTL mm. Nymodigheter handlar i princip alltid om sätt att skapa det gamla och etablerade, men med något som är enklare/billigare att tillverka.
De stora skillnaderna är inte de strikt tekniska utan små subtila nyanser.
Pratar vi frekvensgång, fast bas och luftig diskant. Då pratar vi väldigt grova mått.
Dessa är de elektriska storheterna som vi kan mäta. Dessa klara i princip alla förstärkare att uppnå. Men efter detta så finns någon subtilt. Någon finstämt som kan ta år att utveckla. Att hitta den ton som väcker lyssnarens känslor.
Under 10-talet så gick jag över till hornhögtalare. Även dessa har en spridd förutfattad mening att de alltid låter på ett visst sätt.
Och visst kan många horn vara färgade med en sk. Honk-karaktär. Men jag hävdar åter att detta snarare kommer av att hornet används felaktigt.
Örat är mycket känsligt i mellanregistret, men inte i bas och diskant.
Därför vill man inte dela upp frekvensbandet med brytningar inom mellanregistret. Uppåt nås ett tak när spridningen blir för smal (ljudet beamar) och nedåt när luftpelaren i hornet inte längre håller ett fast grepp om högtalar-membranet (hornets cutoff). Då horn tenderar att bli fysiskt stora, och att man vill undvika att dela mellanregistret så är det lockande att låta den nedre brytfrekvensen ligga strax över cutoff för hornet.
Men då inget filter bryter frekvensgången abrupt så kommer membranet i detta fall att röra sig under cutoff. Då skapas en okontrollerad kon-rörelse, som i sig ger distorsion.
Horn måste vara stora i förhållande till dess lägre brytfrekvens, eller så måste den nedre brytfrekvensen delas mycket brant, vilket i sig ger andra problem.
Jag har fn. en marginal på mer än 2x cutoff-frekvensen för att eliminera detta.
Utan att bli för teknisk så gjorde jag skiftet från andra högtalarprinciper till horn av en anledning. Jag kom närmare in i musiken. Närvaron blev större och det fanns en direkthet (snabbhet) i ljudet som jag inte upptäckt tidigare.
De flesta egenskaper i kedjan från inspelningsögonblicket (live) till avlyssning (på skivan) går att korrigera. RIAA-korrigeringen är ett exempel där man i studion sänker bas och höjer diskanten rejält (20dB). Denna stora avvikelse kompenseras sedan i grammofonsteget till en närmast perfekt frekvensgång (innom några 1/10-dels dB).
Men allt som förloras i tidsdomän i ett analogt system är för alltid borta.
Ett anslag av en trummpinne mot trum-kanten är ett väldigt hög transient som i varje steg av bearbetning av signalen bara kan bli sämre. Och för varje komponent som denna transitent passerar i mediet och stereo anläggningen, så blir den degraderad och utjämnad. Snabbheten trubbas av och kan aldrig återföras. Här finns en av de största avvikelser på inspelad kontra live-musik. Ljudvågorna i den senare har (per default) kopplat till luften, medan inspelad musik i flera led drabbas av förluster.
Mest påverkande av alla steg i kedjan är när transienten skall gå från ett membran till luft, när denne lämnar högtalaren. Här är den akustiska impedansen (koppling mellan membran och luft) avgörande för hur mycket av transienten som går förlorad.
Ett snabbt högtalarsystem ger därför ofta upplevelsen av att vara på plats. Att uppleva allt live med strakt närvaro.
De senate åren (20-talet) så har jag mest sysslat med rör-byggen och lite tonarmar.
Lockelsen ligger fortfarande i att prova. Att ta nästa steg. Att se om man själv hemmavid kan komma, åtminstånde i närheten av kommersiella anläggningar av hög klass.
För vore min ambition bara vara ute efter ljud, att lyssna på musik, så skulle jag gå till banken. Ta ett lån och köpa en bra anläggning. Men för mig är det inte detta som driver. Jag vill veta varför jag upplever vissa apparater på ett visst sätt. Jag vill prova hur långt mina färdigheter inom hantverket räcker.
Det handlar inte ett dugg om den färdiga produkten, utan snarare vad klarar jag av, vad har jag lärt mig och hur långt kan jag dra det hela inom mina förutsättningar.
Jag tror att många här skulle kunna konstruera en rörförstärkare. Man behöver förstå några elektriska storheter som ström, spänning, resistans, ohms lag osv. Man behöver en miniräknare, papper och penna.
Men det är inte detta som är det stora jobbet.
Det stora jobbet kommer senare, när man skall hitta de små nyanserna. Att flytta arbetspunkten en aning. Att byta ett metallfilmsmotstånd mot ett kolmassa. Bägge funkar rent elektriskt, med det skiljer sig när man lyssnar.
Vilket av dessa låter bäst. Vilket väcker min nyfikenhet och känslor i musiken.
Detsamma gäller för pickuper och tonarmar.
All analog återskapande av musik har en nära nog obegränsad möjlighet att förfina. Det finns i princip inget tak för hur långt man kan fortsätta att optimera sina inställningar.
Nu är kanske inte alla lika roade av detta. Någon tycker säkert att lagom är good enough. Och fine. Jag kan köpa detta. Men det är ett subjektivt val som var och en måste göra. Men det är inte fakta.
Jag har säkert spenderat mycket pengar på min hobby under dessa år, men primärt har jag spenderat tid. Det är min övertygelse att tid och noggrannhet med råge kan kompensera för pengar. Branchen har ju fullständigt löpit amok när skivspelare kan kosta flera miljoner och pickuper kan kosta 200 000Kr.
Jag betvivlar inte att dessa är fina saker. Men om man sedan inte ställer in dem rätt, så är det ju pärlor kastade för svin.
Det ger kanske en image-poäng på fina gatan, men inte vinst på det känslomässiga planet som jag nämner ovan.
Lyft på skalet. Se vad som döljer sig under. Är det genuint eller en kosmetiskt målad gris?
Kanske är en (tråkig) EL34-förstärkare mer rätt än den dyra 211-förstärkaren?
Våga lita på den egna upplevelsen!
Orden springer iväg och troligen blev detta mitt längsta inlägg på hififorum.
Säkert skulle jag kunna skriva flera sidor i ämnet, men det tror jag ingen orkar läsa.
Hela poängen som jag försöker belysa beskrivs bäst av hur man utbildar kockar i Japan att koka ris.
För någon så handlar det om att lägga en påse Onkel Bens i en kastrull vatten. För kockarna i Japan så kan detta handla om 20års utbildning.
Det går att förfina det mesta, om man vill och tycker det är roligt.
|
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition. |
|
|
|
Perfector
Member
586 Posts |
Posted - 2025/09/17 : 14:18:46
|
WOW!
Snacka om att vara dedikerad. Tack för skriften.
Jag har i ett annat forum lagt ut mig ungefär så här, men det slutade med utkast från detta.
Jag har sedan 1968 då jag fick mitt första jobb och egna pengar köpt, lekt och moddat elektronik. Fast inte riktigt i din utsträckning.
Helt självlärd och haft turen att kunna fråga kunnigt folk där jag kört fast.
I dagsläget är jag inte i form att leka med sådant längre utan sitter med 4 par högtalare av allt jag byggt under 25 år och njuter och minns dagarna då ingenting var omöjligt.
Jag hade då mottot "been there, done that"
Men tack för att du delar med dig av din livsresa.
Fortsätt att leka och ha roligt innan det kommer en utredning om saken, för då är det försent
:-) |
"Clarity by Choise"
Klaga inte på att du inte får det du vill ha
var glad att du inte får vad du förtjänar |
|
|
|
Topic |
|
|
|
All Forums
Pix - Projekt Pukor & Trumpeter. Dagboken
New Topic
Printer Friendly