Banco de Gaia "You are here" (2004 Disco Gecko GK0C0008)
Sedan tidigt 90-tal (1991 "Medium", 1992 "Freeform Flutes and Fading Tibetans") har britten Toby Marks släppt episk, drömsk och dansant electronca etnofusion under namnet "Banco de Gaia". Detta är politisk electronica som vill inspirera till en bättre och mänskligare värld. Tibet (och den kinesiska ockupationen) har fått ett alldeles särskilt utrymme i Tobys produktion och exotiska ljudbild (gjord till fulländning i 1995 års släpp "Last Train to Lhasa" och uppföljaren från 1997 "Big Men Cry"). Som alla Tobys skivsläpp är även dessa episka, fantasifulla och inkännande resor till en elektronisk ljudbild med samplingar av toner, röster och atmosfärer från olika delar av världen (företrädesvis Asien).
Senaste fullängdaren "You are here" släpptes i April 2004 på egna bolaget Disco Gecko. Som så ofta med Banco De Gaia är inledningen försiktig, närmast smygande och oerhört förförisk. "Down from the mountain" börjar så sakta, det är en vacker ton och flödande atmosfär, som sedan övergår i ett stilla och tvåtonigt synthspel. En kvinnoröst kommer in och bara ljuder, det svischar av rymden omkring. Sen så kommer kvinnan in igen och sjunger på ett språk jag inte känner till. Det är naket, det är direkt och känsligt. Under sången så byggs ljudbakgrunden ut, men det är fortfarande ödsliga svisch mellan högtalarna och stilla stämmor. Så plötsligt kommer slagverk och allt byggs mer och mer på. Det är lätt att dras med i denna fängslande ljudoas. Trummorna blir stökigare, synthljuden mer påträngande, volymen höjs och efter 5 minuter går musiken över till nästa fas. Sången är kvar, synthljuden försvunnia till förmån för snabba, rytmiska slagverk. Nu börjar det hända grejjer! Basen förstärs och musiken blir tyngre, fötterna vill dansa! Lite olika synthljud kommer in, lite solospel och det pumpar på friskt och bra.
Efter lite mer än 9 minuter flyter det över till mer stöktechno - trummorna är tyngre och det smäller av feta basljud. Plötsligt kommer grekiska instrument in i mitten av ljudbilden. Detta är "Zeus No Like Techno". Ett roligt, friskt och dansant spår som efter 6 minuter tonar ut till en trummaskin och samplad sång och ljud ("This is for the little children, God knows how it should be") och en amerikan som säger "We ask every citizen to immediality report any information regarding espionage, sabotage and other anti-american activities to the federal bureau of investigation". Under låtens gång kommer olika slagord och tankar om den amerikanska politiken, medan frasen "This is for the children" ständigt upprepas. Mitt i allt blir det uppbrutet av en typisk amerikansk, klassisk och klatschig "feel good" låt. Ja, ni kanske redan har räknat ut att detta är ett kritiskt spår mot den amerikanska imperalismen och kapitalismen. Givetvis heter det "Waking up in Wacko". Ett härligt spår och tungt så det förslår, med mängder av spännande ljud och rörelser.
Efter denna häftighet är det dags för en stillsammare stund och då har Toby kallat in, som så många gånger förr, Jennifer Folker (ej att förväxla med svenska Jessica Folcker). Börjar med ett stillsamt piano och känslig sång till kraftfull text. Här snackar vi soul och ballad så det rinner av känslor, men utan smör, utan mjäkighet - detta är äkta, detta är sanning och det är fantastiskt gripande. "Gray Over Gray" heter denna härlighet på över 12 minuter.
Efter att ha gripits tag en stund, så är det dags för att shakea loss lite på benen igen och vi gör det till "Tongue in Chic". Här öser Toby på igen med trummaskiner, synthljud och sång - även här sjunger Jennifer. Det svänger stompigt i 7 minuter och övergår till drömska asiatiska, tibetanska ljud till ett fantastiskt spår...
"Not In My Name". Här finns en oerhört charmerande chill-out synthslinga som jag helt och fullt inte kan låta bli att falla annat än pladask för, och jag faller ner i en värld av månljus och kosmiska änglar som svävar omkring till repeterande synthslingor och samplade röster. Det börjar ganska kaotiskt och musiken svävar mellan olika faser. Bassynthen hamrar på, trummorna tunga om än inte särskilt snabba, detta är tungt lowtempo. Efter halva låten (den är 10 minuter lång) komme en ny fas, som är så bländande och rörande vacker att det inte går annat än att kapitulera. Här finns det snyggaste och härligaste, mest stämningsfulla och rymdiga röstpålägget som jag någonsin hört (och jag har hört en hel del). Det är sfäriskt, kosmiskt, flödande, etniskt och djupt rörande - allt till stilla flödande vattendroppande synthar och ett enskild taktslag då och nu som mot slutet av låten ökar i rytm och tempo.
Så, efter att ha blivit både omskakad och rörd - är det dags för nästa tripp. "We are Here".
Toby fortsätter på det inslagna sfäriska etnospåret till ambient doftande chill-out rytmer. Jag bara flyter och flödar med...
Avslutande "Still life" mässar inledningsvis "Freedom, freedom" till politiska reportage och tal, samplade företrädesvis från amerikansk nyhetsmedia men jag tycker mig även höra vissa brittiska accenter. Allt medan trummor stillsamt slår och synthljuden finns där med sina kommentarer och melodi. Den melankoliska sången står Julie Dask för, till tunga synthstråkar. En perfekt avslutning på en fantastisk resa.
Jag tycker väldigt mycket om detta och allt som Toby Marks gör. Ljudkvaliteten är så bra som det kan bli med mestadels elektroniska instrument och samplingar.
http://www.banco.co.uk
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly
Posted - 2005/06/27 : 21:36:40
