| Author |
 Topic  |
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
 Posted - 2005/06/22 : 22:57:14
|
Så har vi nått slutet på en era...
OBSERVERA: Denna recension är skriven av en person som är insatt i, och älskar musik(genren) som DT (representerar). Tycket är alltså mitt eget och ingen annans. Lyssnar du mycket på skvalradio, blir trött i huvudet av låtar som överstiger 3:30 eller trillar av stolen om något annat än 4/4-takt spelas så kan du sluta läsa nu och återgå till din (trista) vardag...
Detta är Dream Theaters åttonde fullängdsskiva samt deras sista enligt nuvarande skivkontrakt, något jag nog skulle vilja påstå märks. Efter den allra första snurren satt jag överrumplad och förvånad och tänkte "vad ända in i glödheta hel¤%#...?!? Det som sedan hände skedde mycket på grund av musikmaterialet jag just hört men allra mest på det sätt som den slutar: jag kunde helt enkelt inte hindra min hand från att sträckas ut och trycka på Play igen. Och visst fanns det väl en aura av avsked/avslut över plattan? Jodå...
Där "Scenes from a Memory" slutade, där började "Six Degrees of Inner Turbulence" och där denna slutade, ja, där började "Train of Though". Men vi var väl innerst inne få som trodde att de skulle återkoppla till den ensamma pianoton som avslutade "In the Name of God". Ack så fel man kan ha, för visst är det så att de fortsatte trenden då
The Root of All Evil - börjar med samma ensamma pianoton, ett ensligt F, som avslutade ItNoG. Detta är sats nummer tre i Portnoys AA-svit. En värdig medlem av familjen med både lyriska och musikaliska referenser till både "The Glass Prison" och "This Dying Soul", särskilt början av TRoAE kopplar till TDS. Låten börjar med tre r: rakt, rockigt och röjigt. En bra öppning på plattan som ut(/in)vecklar sig i vanligt DT-manér
The Answer Lies Within - Det blir en stark kontrast när TRoAE lämnar över till skivans lugnaste låt, lite balladkänsla infinner sig snabbt. Den inleds med sång (LaBrie) och piano (Rudess) som sedan byggs på med akustisk gitarr innan trummor och, märk väl, en "riktig" stråkkvartett kommer in. Finstämt, fast jag skulle inte med samvetet i behåll kunna säga att det är den mest upphetsande låt jag hört.
These Walls - Kontrasten bryts igen då TW börjar med lite gitarrmek som är distat (och "nedsvajat") så till den milda grad att man kan föreställa sig att det är så det låter när ett aggresivt monster med mååånga tandrader närmar sig i en kolmörk grotta (fantasi? vadå?!?). Hur som helst så utvecklas inte låten som man kan tro utan trappas snart ned till akustiskt (läs odistat) innan disten återvänder. Det låter kanske aningens poppigt, fast med den välsmakande DT-kryddan. Poppigt behöver ju inte vara något negativt, det är en bra låt.
I Walk Beside You - Skivans kortaste låt (under 5 min!) och enligt Portnoy fick de verkligen anstränga sig för att skriva kort. Även denna känns ganska poppig (återigen, inget negativt) och en del påstår att den "låter U2", men vad vet jag (inte lyssnat så mycket på U2). Låten skulle förvisso "passa i radion" (dock ej särskilt representativ för DT) kanske en avskedsgåva till Atlantic Recors? En del (en liten högljudd och missnöjd klick, mer om dessa senare) har klagat på att denna, och TALW, är alldeles för mainstream och, okej, låt oss nu anta att så är fallet. Men hur skulle det vara om majoriteten av all musik som skvalar i radion var lika välspelad och -komponerad? Jo, det skulle vara alldeles, alldeles uuunderbart!
Panic Attack -   Tja... Vad ska man säga... Myung inleder frenetiskt på basen innan resten av gänget hänger på, och... DT briljerar! Plattans tyngsta och jag höll på att skriva mest aggresiva men det är fel ord. En engelskspråkigt recensent skrev att detta är förmodligen så nära en autentisk panikattack man kan komma, och det får jag skriva under på. Vissa partier frammanar en underlig stresskänsla... Låten passar utmärkt på tillställningar såsom Sweden Rock.
Socialstyrelsen Rekommenderar: Bilkörning och Panic Attack bör hållas isär!
Never Enough - "As I Am" från ToT var en ordentlig spark i röven på vissa inom skivindustrin som ansåg sig berättiga att lägga sina näsor i blöt för att kommersialisera DT. I NE får sig istället en liten, men högljudd, grupp "fans" en rejäl känga. De som skriker att DT borde göra "Images and Words" igen och igen och igen och allt annat än det är bara skit, de som efter 3.5 timmes konsert får hela kvällen (om inte veckan och kanske hela livet) förstörd bara för att DT inte framför "Pull Me Under". Dessa "fans" bara måste tala om sina åsikter för hela världen varpå de registrerar sig på DT.nets forum och spyr galla åt alla hålla håll (särskilt vid nya skivsläpp) vilket förstör för moderatorer och stämningen i helhet. Några dagar efter Octavarium släpps blev moderatorerna tvungna att stoppa forumet på DT.net för nyregistreringar och stänga det för ej registrerade, så många nya som förstörde så mycket.   Och gissa vilken låt det tjatades mest om...? För övrigt en mycket bra låt som även den gör sig bra live.
Sacrificed Sons - Behandlar "9/11", inleds med diverse TV-klipp med bakgrundsbabbel, lite stökigt, som plötsligt tystnar och lämnar plats åt ett ensligt piano. Vackert. Inleder akustiskt med sång. Vackert. Moll. Långsamt. "Towers, crumble, Heroes die", det är ju så att man kan gråta. Låten stegras och andas på vägen bitvis "In the Name of God". DT har förutom en stråkkvartett även bjudit in en lite större extra orkester med stråkar, flöjt och valthorn (? french horn) som här kommer in för första gången, dock inte lika markant som på sista låten.
Octavarium - Epic. Mumma. 24 min. Inleder instrumentalt och i långsamt tempo med i huvudsak keyboard och "lap steel guitar" (även elgitarr?). Till en början känns introt aningens för långt men efter några lyssningar så får man ändra uppfattning, den ska vara där, den hör till. Efter ungefär 4 min utökas låten och temat presenteras på flöjt. Eftersom låten är lång ska jag inte beskriva den annat än i korta ordalag (den skall upplevas). Efter den långsamma inledningen byggs låten succesivt upp mot det majestätiska slutet. På vägen dit finner vi många lyriska och musikaliska referenser både inom och utom plattan och Dream Theater. Under den sista epicdelen kommer den extra orkestern in med full kraft och det klimax man kunnat ana nås. Våldsamt vackert som får mig att rysa var gång. För att inte tala om de sista, lite sorgsna, tonerna från valthornet (? french horn) innan skivan... slutar... som den nu gör...
Kanonlåt.
Generellt - Plattan är mycket jämn, då ej i bemärkelsen att låtarna håller sig inom en "genre", snarare är det tvärtom. Kanske jag skulle skrivit att plattan håller hög och jämn kvalitet. Alla medlemmar får "lagom" mycket utrymme, och trots att plattan saknar en rent instrumentell låt så kan jag inte säga att jag saknar en (trodde att jag skulle göra det), det finns gott om musikaliskt mumma ändå . Solona känns aningens återhållna jämfört med "normalt", något vi får hoppas det blir ändring på ("instrumentonanist" som jag är). Enligt Portnoy är detta inte ett "concept album" i den mening vi är vana vid, däremot är det ett "album of concepts"... Det finns gott om "nuggets" för den som gillar att analysera sådant (jag är en av dem).
Slutsats - DT är i högform! Just nu (om det förblir så får framtiden utvisa) befinner sig Octavarium uppe på min allra högsta topp, bredvid "Scenes from a Memory"! Har du inte redan köpt plattan så har du gjort ett stort misstag. Om du, efter att ha orkat läsa igenom allt detta, fortfarande inte tänker köpa plattan så begår du ett ännu större misstag.
DT rockar. FETT!!!
Trevlig Sommar på Er!!!
/Georg |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
ayayay
Inredningsarkitekt
1278 Posts |
Posted - 2005/06/23 : 08:55:49
|
Preach on brother!
DT är en av världens mest samspelta grupper enligt mig.
De här killarna kan sina instrument om man säger så
Tack för en mycket bra resension.
Skall köpa skivan på en gång  |
"difficulties mastered is opportunities won" - Winston Churchill |
 |
|
|
K-man
Member
795 Posts |
Posted - 2005/06/23 : 09:44:55
|
Underbar recension! Den gör att jag inte kan låta bli att köpa denna DT:skiva...heller...
\\K-man |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2005/06/23 : 10:55:08
|
Insåg att jag glömde nämna två saker:
1. DT ska inte splittras. Bara så jag inte startar något sådant rykte... Den era som är slut är skivkontraktet som låst dem till ett bolag som inte gjort annat än trakasserat och lagt näsan i blöt.
2. Då detta är ett Hifi-forum kanske man skulle nämna något om ljudkvaliteten... Den är bra, jag upplever den som ganska mycket bättre än t ex "Train of Thought". De hade någon ny kille som skötte mixningen, om det nu är orsaken vet jag inte men nu har jag i alla fall nämnt det...
Trevlig midsommar på er alla!!! (och låt för bövelen bilen stå om sillen ackompanjeras med en nubbe)
/Georg |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
Micke Y
100.000-klubben
7712 Posts |
Posted - 2005/06/23 : 11:24:19
|
Jag ger upp! Du skriver för bra, jag köper den idag.
Micke |
When a man steals your wife, there is no better revenge than to let him keep her.
"Se inte ner på 3 ackord låtar, tänk hur många bra vi har gjort med bara 2" Billy Gibbons ZZ Top
Pälsar skall sitta på djur i skogen, inte på människor i stan. |
|
|
|
Machine
Member
374 Posts |
Posted - 2005/06/23 : 19:30:19
|
| Mycket bra recension av en mycket bra platta! Ska du till Hovet i höst? |
"Skit in - Skit ut" |
|
|
|
hal
RödaTråden vinnare
4171 Posts |
Posted - 2005/06/23 : 19:35:28
|
Har också köpt den nu, kunde inte låta bli
Bra recension ! |
Veckans skiva, här ! |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2005/06/23 : 22:58:59
|
Tack för de goda orden Inspirationen kommer ju någonstans ifrån...
-> Machine: Jag har inte skaffat biljetter än... Och jag skulle nog inte kunna förlåta mig själv om jag skulle vara för sent ute... Men lönen kommer ju nu så...
Peace,
Georg |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
rannagarden
Reportage-Harry 2006
4162 Posts |
Posted - 2005/06/24 : 01:13:38
|
Gått och sneglat åt DT flera år nu...
Läste recentionen - funderade vad jag eg. väntat på?! 
Köper inom kort!!
M |
|
|
|
Nothing
Member
570 Posts |
Posted - 2005/06/24 : 09:44:55
|
Bra recension!
DT är aldrig ett felköp!
Nu när ni ändå är igång med skivköp måste jag rekomendera
James Labrie´s solo 'Elements of Persuasion' Den är i mitt tycke minst lika bra om inte ännu bättre än octavarium. Tycker balladerna på octavarium blir lite väl oangagerande 'The answer lies within'
Elements är mer old school gitarr baserd med images&word och awake som tydlig referens!
En sak till som jag har märkt med DT på senare år är att kreativiteten ibland springer in i väggen. Dom tar allt för ofta till andra gruppers signum och det märks tydligt. Övergångar och passager blir också lite förutsägbara och kan i vissa fall sakna en där tonala röda tråden som jag för 13år sedan fastnade för.
Tycker även att DT ofta misslyckas att skapa bra melodier, Rhytmer och melodier är ju det allra viktigaste. |
Edited by - Nothing on 2005/06/24 09:48:34 |
|
|
|
Calle H
Member
147 Posts |
Posted - 2005/06/25 : 23:59:09
|
Hahaha. Skönt att se att det finns folk som lystnar till riktigt musik här på forumet. Bandet är lite för flipprigt för min smak, men det kan ju bero på att jag bara sett dem på konsert, och komplicerad musik skall man lystna in riktigt innan, så KAN det kanske funka. Skall kolla denna skiva.
Citerar en kompis framför en Britney Spears-video på ZTV:
"Men vaffan, asså musik spelas med gitarrer!" |
Med öl i gräset på en Opeth-konsert.
|
|
|
|
classe
Member
1625 Posts |
Posted - 2005/06/26 : 23:16:17
|
den rockar fett o brett
tre råd
köp köp köp
ses på hovet |
18 ska de va.
|
|
|
|
Calle H
Member
147 Posts |
Posted - 2005/06/27 : 19:26:57
|
| Ok, nu har jag "provlystnat" (mp3). Tar tillbaka det jag sagt om flipper, för mig att det lät som blin guardian. Beställer denna i nästa Ginza-rejd. |
Med öl i gräset på en Opeth-konsert.
|
|
|
|
filikoster
Member
692 Posts |
Posted - 2005/06/27 : 19:38:53
|
| Kanske det mest samspelta bandet sedan Onkel Kånkels dagar. Dom spelar tydligen efter någon sorts ljusorgel. Annars går det inte att få det så tajt. |
Never trust someone who claims to be God. |
Edited by - filikoster on 2005/06/27 20:17:48 |
|
|
|
Gaffa
fd. Mabuse
1455 Posts |
|
|
hal
RödaTråden vinnare
4171 Posts |
Posted - 2005/06/28 : 23:56:39
|
Nu har jag lyssnat på den
Tag en sked Yes, en sked Uriah Heep, en sked Jethro Tull kör i mixern 2 minuter. Tag sedan en en sked Toto och en nypa av Brian Chapmans röst. Spä ut med vanligt vatten så det blir luft mellan instrumenten. Uppgradera alltihopa minst 2 versioner, servera sedan det hela kallt garnerat med en liten, liten Pink Floyd -oliv. Sedan är det bara att njuta...
Klart bra skiva, är imponerad hur alla låtar fått sin tydliga identitet och särprägel. Många bra intron och favoriten efter ett par lyssningar är ju sista låten Octavarium, helt suverän.
Det tråkiga är ju att nu måste jag ju köpa deras: Live at Budokan DVD och skivan Scenes from a memory.
Sedan får det bli köpstopp... |
Veckans skiva, här ! |
|
|
|
Ayn
Member
2799 Posts |
Posted - 2005/06/29 : 00:11:41
|
Scenes From a Memory är mitt val om jag skulle vara tvungen att välja endast en skiva att ta med mig till en öde ö.
Jag tycker Octavarium är bra och växer! Sen har jag tänkt på en sak som är på gott och ont - typ alla låtar liknar andra låtar eller bitar av låtar. Både DTs egna och andra. Det stör mig inte egentligen men på det viset är det det album hittills som låter minst 'eget' på nåt vis. Precis som du hal var inne på...även om jag är tveksam till Toto-influenserna |
Senaste skiva som jag fastnat för: Mr Mister - Pull. PM:a mig gärna med fler tips! |
|
|
|
hal
RödaTråden vinnare
4171 Posts |
Posted - 2005/06/29 : 00:26:22
|
quote:
Precis som du hal var inne på...även om jag är tveksam till Toto-influenserna
Med Toto-influenserna menar jag i positiv mening dvs att dom är grymma på sina instrument. Toto var/är ju otroligt kompetenta studiomusiker. Att Toto inte är min bag, tycker dom är för tråkiga helt enkelt är ju en annan femma . |
Veckans skiva, här ! |
|
|
|
Kreator
Member
238 Posts |
Posted - 2005/06/29 : 10:29:25
|
| Deras bästa platta sedan Images And Words! Sjuuuukt bra! |
Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Porsche än i en Fiat! |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2005/06/29 : 10:40:18
|
-> Nothing: Har precis införskaffat LaBries EoP, men inte hunnit lyssna så seriöst än så jag väntar med kommentarer där... Skönt att få höra lite ris åxå:
quote:
Tycker även att DT ofta misslyckas att skapa bra melodier, Rhytmer och melodier är ju det allra viktigaste.
Även om jag inte alls håller med dig i din första halva, däremot stämmer ju andra halvan...
-> Gaffa: Nej, tyvärr...
-> Ayn:
quote:
Sen har jag tänkt på en sak som är på gott och ont - typ alla låtar liknar andra låtar eller bitar av låtar. Både DTs egna och andra.
Detta tror jag är medvetet. Det är deras sista album på kontraktet och jag tror att hela plattan egentligen är både en sorts historia över DT samt en "tribute" till alla deras inspirationskällor under dessa år. Under "Octavarium" skrev jag
quote:
På vägen dit finner vi många lyriska och musikaliska referenser både inom och utom plattan och Dream Theater.
och jag tror det gäller 8V i synnerhet men hela plattan i allmänhet...
(Ta till exempel en del av det "textbabbel" från 8V, där nämns bla "lucy in the sky" vilket jag tror är Beatles?, "Day for night", vilket kommer från Spock's Beard, på Portnoys forum finns en komplett lista som jag inte orkar leta upp nu men jag kan ordna det om intresse finnes. Edit, tillägg: Ett annat exempel är när någon (Portnoy?) säger "isn't this where we came in" i bakgrunden kl 14:00 på 8V, detta torde väl vara en referens till Pink Floyd, rätta mig om jag har fel)
Over and out,
/Georg |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
Edited by - jojje_guitar on 2005/06/29 11:06:53 |
|
|
|
Nothing
Member
570 Posts |
Posted - 2005/06/29 : 12:09:50
|
Octavarium är en mycket bra skiva, bästa dom gjort på ett bra tag.
Sedan tycker jag att det är kul när dom slänger in just det du sa jojje, med tydliga refererande slingor med beatles och Pink floyd.
Det är när dom fastnar liksom. Kreativiteten slaknade efter 'scenes'.
Men det är klart, skivbolaget ville väl att det skulle låta mer "toolísh" eftersom dom var på ropet vid den tidpunkten.
Jag vet även att Portnoy lyssnade mycket på den sortens musik då.
Nu säger inte jag att det bara låter tool eller andra grupper av den karaktären, ni förstår säkert vad jag menar. (Ungdomligt NU-metal sound)
jag tycker faktiskt att petrucci ligger mycket till grund för det oengagerande soundet DT haft efter 'Scenes'. Den där gnistan av nytänkande är lite på drift. Kolla bara på hans solo 'Suspended Animation' som är en klar besvikelse med urgammla låtar från den gammla G3 touren han deltog i. Även sedan jordan och han gjorde en 'Evening' tillsammans repeterar han ofta samma toner/accord som i mitt tycke inte låter så bra. "Han fastnar på halsen""Så många toner som det bara går innan tiden rinner ut". Det är just att Petrucci om någon behärskar instrumentet till fullo, det vet man redan, därför tycker jag att det är synd att han inte behärskar kreativiteten lika bra, nu är jag hård! kanske för hård.
Mannen är ju snart en legend med sin dåtida musikaliska kreativitet.
Det handlar ju inte bara om tekninsk virtualism.
Det är därför man blir glad när man hör Marco Sfogli på 'Labries - Elements of Persuasion'. Han är ett stort petrucci fan!
Grejjar jobbet strålande. Solona flyter med i låtarna naturligt och intressant, precis som det gjorde för petrucci fram till och med 'scenes'
.
|
|
|
|
Ayn
Member
2799 Posts |
Posted - 2005/06/29 : 12:35:24
|
Han kanske varit lite hårdare hållen tidigare?
Lyssna på hans lugna, perfekt lagda solon i "Through Her Eyes" på SFAM. Jämför sedan med samma låt på "Live Scenes From A Memory". Totalt sönderspelad, noll känsla för låtens stämning...
För övrigt är Tool INTE nu-metal! |
Senaste skiva som jag fastnat för: Mr Mister - Pull. PM:a mig gärna med fler tips! |
|
|
|
Calle H
Member
147 Posts |
Posted - 2005/06/29 : 23:24:59
|
| Har inte vant mig vid sångarens röst än bara, men det ska väl inte vara problem, när Grave digger och growl funkar. Jag vänjer mig nog. |
Med öl i gräset på en Opeth-konsert.
|
|
|
|
Nothing
Member
570 Posts |
Posted - 2005/06/30 : 09:46:55
|
Ja vet att Tool inte är NU-metal.
Petrucci hade sina glansdagar på WDADU, I&W, Awake, A change of season, och Falling into infinity, punkt slut.
Lyssna även på 'Live at the marquee' Bombay Vindaloo är ju helt underbar! Lyssna på 'Once in a livetime' som är det bästa dem presterat live! Där solar Petrucci fortfarande med sitt sköna tonval och känsla. Det jag gillar med "gammla" Petrucci är hans exakta precision och tonval med bibehållen känsla. 'Under a glass moon' är ett bra exempel. Varierande solo som inte är så där shredd'aktigt jobbigt.
Ni som inte har hört låten 'A change of season' än, ett måste lyssna. Det är bland det bästa som gjorts allafall det bästa DT gjort.
Där glänser Petrucci mer än vad han någonsin gjort.
Ett band som nyligen släppt sig och som låter exakt som DT är
Circus Maximus - The 1st Chapter. En Norsk grupp med stor 'Ytse' potential!
|
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2005/06/30 : 09:52:57
|
Ok, efter kl 14:00 (isn't this where we came in?) kommer det av mig ovan nämnda lite osammanhängande textavsnittet. Här är listan jag talade om, referenserna alltså:
Sailing on the seven seize - "seize" is exactly spoken as "seas" which would be the real meaning as well as reference to Queen’s Seven Seas Of Rhye from Queen and Queen II. OMD (?)
Seize the day
Day Tripper - Beatles
Diem's Ready -????
Jack the Ripper - Morrissey
Ripper Owens - Vocalist of Iced Earth (ex-Judas Priest)
Owen Wilson - actor
Wilson Phillips - band
Supper's Ready - Genesis
Lucy in the sky with diamond - Beatles
Diamond Dave - David Lee Roth
Dave’s Not Here – Cheech & Chong
Here I Come To Save The Day – Mighty Mouse
Day for night - Spock's Beard
Nightmare Cinema –
Cinema Show - Genesis
Get back - Beatles
Flying off the Handle – ????
Handle With Care - Travelling Wilburys
Careful With That Axe Eugene - Pink Floyd/Steve Vai
Gene the Dance Machine -The Gong Show / character in the film Confessions of a Dangerous Mind
Machine Messiah - Yes
Light my Fire - The Doors
Gabba Gabba Hey Hey - The Ramones
Hey Hey My My - Neil Young
My Generation - The Who
Home Again - Pink Floyd
Cut and Paste från: http://www.mikeportnoy.com/forum/tm.aspx?m=898674
I samma tråd finns en hel del andra karameller att bita på...
->Nothing:
quote:
Men det är klart, skivbolaget ville väl att det skulle låta mer "toolísh" eftersom dom var på ropet vid den tidpunkten.
Är mycket tveksam till att skivbolaget har haft så mycket att säga till om efter FII. Skivbolaget har garanterat ventilerat sina åsikter men jag tror inte DT har tagit hänsyn till detta...
/G |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
Nothing
Member
570 Posts |
Posted - 2005/06/30 : 10:06:55
|
Det har du nog rätt i jojje. (jag menar efter SFAM inte FII)
Men Gruppens val efter 'Scenes' gjorde tror jag att den gammla fanbasen dog av lite(inkluderar mig själv). Jag skyller det på Portnoy´s stora ego.
Nu har dom upptäckt en viss kritisism från den äldre generationen och det gjorde att de tog ett steg tillbaka i rätt riktning.
ja det finns en hel del att läsa om Octavarium. |
|
|
|
Topic |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly